måndag 31 augusti 2020

Vi tar farväl av sommaren

Idag skriver vi sista augusti och ohjälpligt lider sommaren 2020 mot sitt slut. 
I helgen, den som susade förbi alldeles nyss, då firade vi villaavslutning. 
Som nästan alltid infaller vårt firande av villaavslutning mitt i
skördetiden, det är alltid svårt att planera något speciellt för just sista
veckoslutet i augusti. Men i år hann vi i alla fall fira både på lördagskvällen och
så hann vi njuta av sommarvärmen på söndagsförmiddagen ute 
vid vårt sommarparadis.


Redan före klockan 9 på kvällen började skymningen sänka sig.
Vi hade eldat i Jötul:en inne i villan och nu kunde vi kura skymning inne
i ett varmt och skönt hus. Snart skulle bastun vara varm och snart skulle
vi tända alla ljusen nere vid stranden.



Jag börjar alltid med att tända den lilla lyktan ute på bryggkanten.
Där får den brinna hela natten fram till nästa morgon.




Kvällen var otroligt vacker.
Solnedgången färgade himlen röd och - för ovanlighetens skull - fanns
nästan inga moln på himlen. Vinden hade mojnat, stillheten sänkte sig.



Då började vi tända marschaller och glaslyktor för att sedan sätta ut dom
på strandstenarna.




Det är så vackert när ljusen slår sina ljusgator över vattnet.
Längs ständerna tändes fler och fler ljus och eldar. 
När mörkret föll firade många med raketer och smällare som lyste upp
en av sommarens sista nätter...




Söndagsmorgonen randade vacker - och riktigt varm.
Och där satt jag ute på bastutrappan (iklädd långbyxor och långärmat
som dock snabbt togs bort) med min kaffemugg. Jag njöt när jag tittade
ut över havsfjärden. Och jag satt och undrade om detta skulle bli den
sista morgonen ute i förmiddagssolen. Sista morgonen för denna villasäsong?
Med kaffe och solblänk i ögonen....

 
Ute på fjärden hade några sjöfåglar samlats, månne dom
börjar planera inför flytten söderöver? Fast ännu såg dom ut att trivas
i den sista slängen av sommarvärme...


Sommarsolen flödade hela förmiddagen, sedan dök molnen upp.
Precis som under hela juli och augusti. Moln och någon enstaka regnskur,
med åskknallar i bakgrunden (fast aldrig över oss). Sommaren 2020 har varit
omväxlande. Juni var solig med inte alltför varm. Efter midsommaren hade vi
en solig och het vecka. Sedan kom regnet. Och kyligare väder. Augusti har
varit omväxlande varm och kall. Dessutom har den varit rätt torr, 
trots någon enstaka regnskur.
Jag säger tack till "Sommaren2020", coronasommaren!
Vi har njutet massor ute vid vårt sommarparadis!

lördag 29 augusti 2020

Villa-avslutning med foton från förra lördagen

Idag firar vi villa-avslutning. Eller veneziansk afton. Eller forneldarnas natt.
Eller stugsista, sommarsista, lyskväll eller lysnatta (som det heter i Sverige).
Ja, kärt barn har ju många namn. Det är nu vi i alla fall firar att
sommarsäsongen ute i skärgårdsvillan är över för detta år
(Ljug! Vi kommer så klart att åka ut massor av fler gånger, men kvällarna 
blir ohjälpligt mörkare och kallare, 
så det är ju aldrig samma sak som på sommaren....).
Jag börjar firandet med att visa foton från förra lördagen där ute.
Det var då jag fångade de mest fantastiska färger man kan tänka sig!
För detta krävs solnedgång och regnmoln. 
(Inget regn över oss måste jag tillägga!)


Har ni sett så vackert!


För att ta det från början:
Förra lördagen var solig och härligt varm. Molnen dom höll
sig över landbacken lång ifrån oss.



Fram emot kvällen parkerade jag mig inne i vassen ute på piren
där kvällssolen lyser och värmer.


Det var nu jag började se de stora bulliga molnen som tornade upp  sig i väster.
Dom var diskreta och såg så goda ut (som vispgrädde ungefär). Till en början, ja...
 


När vi hade bastat klart tog jag det här fotot. 
Alltså ett foto av solnedgången.
Och titta, nu hade det bildats moln på nästan hela himlen.


När vi satt inne i villan och åt kvällssmörgåsar och drack kvällste såg
jag att nere i vår lilla vik hade en liten solstråle träffat vassen på andra sidan.
Så jag rusade ner till parkeringen med kameran i högsta hugg.
 Nu hade mörka, tunga moln dykt upp... och en liten, liten sista solstråle...


Mörka moln. Som jag nästan kunde nudda vid...


Och så solens sista strålar på det....




Jag har då aldrig sett på maken till vackra färger!
Solen hade gått ner bakom skogen och molnen gjorde kvällen mörk,
men ändå så färgrik!


Det var nu en ensam svan kom inflygande (tyvärr hann jag inte med
med kameran..), dess trumpetande ekade över hela fjärden.
Den gjorde en sväng förbi vår villa 
och så trumpetade den vidare varifrån den kom.




Molnen var snabba den kvällen. De drev vidare och det blev
lite ljusare - och rödare uppe i skyn!




Nu färgades även vattnet rosa!



Det var en så vacker kväll, men ohjälpligt började mörkret falla.
Molnen drog vidare och så småningom tonade de vackra färgerna bort.
Natten tog över.
Och i dag firar vi alltså villa-avslutning med lyktor och marshaller ute 
på våra strandstenar. Fast förra helgen gjorde solens strålar ett 
mycket strongare jobb, tror jag visst....

fredag 28 augusti 2020

Det spökar i växthuset!

Den här tiden på året brukar det spöka i växthuset!
Vita skynken som fladdrar lätt i vinddraget när jag öppnar växthusdörren...


Såhär såg det ut häromkvällen när jag vattnat sista gången för dagen
och när jag skulle stänga vädringsluckor och dörren.
Vackra siluetter av en vildvuxen körsbärstomat och en sol i
nedåtgående i bakgrunden.


Så här såg det ut i morse. Flera vita spöken!
Den senaste veckan har molnen försvunnit till natten och man vet
ju aldrig när den första nattfrosten nyper till. I växthuset prunkar det 
ännu av bifftomater, körsbärstomater i olika färger, djungelgurkor och vanliga
slanggurkor och så paprikor.... nej, inte vill man att de rara plantorna fryser!
Vi äter minst 10 tomater per dag och det vill vi fortsätta med ännu långt
in på hösten!

 
 Så här såg det ut häromdagen när ett kraftigt åskväder drog ut över havet på sin
väg norrut. Något regn vill vi inte heller ha, för nu sopar skördetröskorna rent
ute på våra kornåkrar!


Klarblå himmel och moln i bakgrunden på dagen skall det vara, tack!
Så här vackert väder var det härom kvällen när jag gick på kvällspromenad.
Moln som försvinner till natten var det, och med den påföljd att
daggen lägger sig tjock över natten.... och skördetröskorna får vänta
till eftermiddagen innan de får brumma ut på uppdrag....


Gårdagkvällen bjöd på en vacker solnedgång.
Då hade tröskorna tystnad och de sista sädeskärrorna tömts i torkarna.
Lugnet intog landsbygden. 
Och spökena fick härja fritt i mitt växthus...

onsdag 26 augusti 2020

En annorlunda sommar

Sommaren 2020 har delvis varit annorlunda än tidigare somrar.
Vi har haft en pandemi runtom i hela världen.
En pandemi som skördat många liv och ekonomiska förutsättningar.
Viruset covid-19 har blivit ett reellt begrepp för oss alla.
Här i vår region har vi inte haft någon okontrollerad smittspridning,
läget har varit relativt lugnt under nästan hela sommaren. Visst, här
har funnits corona-fall, men dom har varit få och 
de som insjuknat har satts i karantän hemma (samt alla event smittade).
Vi har levt med flertalet restriktioner, vilka många delvis är borttagna nu.
Hösten närmar sig och det naturliga utomhuslivet kommer
att ändras till inomhusliv - för arbete, för skola och för möten.
Hur kommer detta att ända läget?
Blir det en andra våg av smittspridning?


Jag är tacksam att jag bor på landet (inte i en storstad som Paris eller London).
Jag är tacksam för att jag kan leva nästan som normalt (för här är det
ju inte direkt trångt på mina promenader om vi säger så).
Jag är tacksam för vårt sommarhus som tagit emot oss med öppna armar
varje veckoslut denna sommar ( för det har ju inte blivit några besök till
sommarteatrar, konserter eller marknader där mycket människor samlas,
ja det blev heller ingen utlandsresa denna sommar som planerat).
Jag är tacksam för det arbete som all sjukvårdspersonal ordnar
och de restriktioner som olika myndigheter har utfärdat.
Jag är tacksam över att man förstår att liv och tid är mera värt än pengar.
Pengar kan man tjäna ihop senare, men tiden och livet kommer aldrig igen.

 

tisdag 25 augusti 2020

I morse kändes det lite krispigt

I morse var de tidig väckning och när vi skulle köra in till staden
blev det först till att putsa bilrutorna. Inte is ännu, men väl riktigt våt dagg.
Luften kändes höstlikt krispig och solens strålar gjorde sitt bästa för
att blända vid bilkörningen... 


Inne i köket doftade en vas med luktärter i olika färger.


Redan i går kväll kände jag att hösten börjar knacka på.
Kvällen bjöd på den där höga klara luften som innebär att vi går fram emot höst.
Nu fick mössan och jackan komma på när jag skulle ut på kvällspromenad!
I kvällssolen såg ända allt ut precis som vanligt, åkerstigen knatas att
utblommade hampdån. Jag brukar tänka att de ser ut som ståndaktiga
gamla kinesiska (eller är det japanska) soldater....


I skogskanten lyser ännu renfanorna gula, men ute på slätten har de redan
gjort sitt och övergått till en brun ton. 


Vissa lövträd börjar också ända färgskala. Här en björk som troligen har lidit
av torka och fått en hel kvist att ända färg till gult.
Nej, ohjälpligt börjar sommaren var över....
Fast det är nu jag väntar på brittsommaren.... med dom varma fina
höstdagarna och de ljumma kvällspromenaderna....
Igår kväll hade vi ändå hela 14 plusgrader, så egentligen ingen katastrof ännu.
Och i morse var det ju bara +4, så nattfrosten kan vara nära nu.

måndag 24 augusti 2020

Så var sommarvärmen över för denna gång....

Med buller och bång försvann sommarvärmen över en natt!
Här hos oss hördes några åskknallar på håll och under morgonnatten
kom så en redig regnskur, och hela detta väderfenomen betydde 
att värmen försvann. Jo. Så. Att....
Igår hade vi runt 23 grader och idag nästan 10 grader lägre....
Så idag har långbyxor, tröja och sockar kommit till heders igen!


Igår kväll gick jag ut på kvällspromenad i den vackra solnedgången.
Solen lyste från en klarblå himmel, kvällen var ljummen....
 

Men när jag tittade emot sydväst tornade molnen upp sig.
Stora bullriga moln. Men ack så vackra moln, trots allt!



Det är just sådana här kvällar som jag älskar att bo på landet.
Att se den gula slätten och att verkligen se himlen.
Med både vackra och regntyngda moln i fjärran.
Och ändå en massa klarblått!
 

Titta! Ser ni hundhuvudet?
En liten pudel är det visst, eller ...?
 

Solen sänkte sig bakom skogstopparna och färgerna ändrades ute på slätten.
Stilla vandrade jag längs åkervägen.
Jag njöt av stillheten.
 

Och när solens absolut sista strålar målade upp de bulliga molnen till orange/rosa
då tyckte jag plötsligt att jag så en annan hundras... Eller vad tror ni?




Väl hemma fotade jag mina vackra höstflox. 
Och vilken tur jag knäppte dessa foton, för idag ligger blommorna
avbrutna efter regnet och vinden....
Nu gäller det att vänja sig vid svalare väder. Fast det går säkert det också,
i alla fall nu på eftermiddagen lyser solen och det är torkväder!