Från sommarvärme till kall nordanvind

 På fredagskvällen gick jag (min vana trogen) ut på en härlig kvällsvandring. Dagen hade varit sommarvarm och vinden hade varit som bortblåst. Men lätta moln hade dagit in under dagen och till kvällen blev det väl mer av den sorten. 

Där vandrade jag längs mina små åkervägar/stigar - bland blommor och grönska. Högsommarens skönaste tid!

Jag hade hoppats få träffa något av de vilda djuren där nära skogen, men jag såg endast en hel del fåglar som snabbt flög iväg innan jag ens hann blinka... Ute på ängarna betade ekobondens kor. I hagen med de små kalvarna kollade kalvarna in mig där jag kom vandrande, medan korna i den stora hagen inte ens lade märke till mig.

Det var en så fin och härligt stillsam promenad ute i naturen. Jag vandrade förbi blomsterängen där det i år blommar blått/lila medan det ifjol blommade gul (solrosor). Väl hemma tog jag mig en kopp kvällste .ute i den varma kvällen.

 Väderprognoserna hade utlovat massor av regn och eventuellt åska till lördagen. Men... trots någon enstaka regnskur och några enstaka små droppar bjöds vi inte på något regnoväder. Här hos oss fick vi inte många mm regn under dygnet som gick...

Och så till kvällen såg vi en repa molnfritt mot väster. Så även den kvällen fick vi en solig avslutning på dagen innna så solen kröp ner bakom skogstopparna.

Några regndroppar glittrade i granens barr och i spindelnäten. Den vackra solnedgången var bevis på att idag söndag skulle vi åter få vackert solskensväder. Och visst, idag skiner åter solen från sommarblå himmel! Men gårdagens lågtryck tog med sig den sköna värmen och idag är det svalt solskensväder med kylig nordan som gäller. 

 

Smultron, hallon och några näckrosor

 Denna vecka har vi haft sommarväder och det har blivit mera utomhusjobb dagtid. Ja, om man också kan räkna bärplockning åt sig själv som jobb däremellan.... För den här veckan har jag plockat massor av smultron och också säsongens första vildhallon. 

 Jag har ett - eller egentligen tre - ställen där jag kan plocka smultron ute i naturen. Och smultron, visst är det sommarbäret nummer Ett! När jag var liten hade jag några smultronställen där jag plockade bär allt eftersom bären mognade., Numera beger jag mig ut endast en gång per sommar för att plocka smultron. En del slinker väl i munnen medan jag plockar, men resten hamnar så småningom i frysen till vinterns höjdpunkter!

 Jag har också plockat säsongens första fina vildhallon. Det ser ut att komma mycket hallon detta år och det är jag såå glad över. För jag älskar att plocka hallon! Idag plockade jag också mera blåbär och ikväll har jag bakat blåbärsmuffins till veckoslutet!

 De vackra kvällarna denna vecka har vi tillbringat ute vid olika blå vatten. Men inte ute vid vårt egna sommarparadis, nej vi har tillbringat eftermiddagar eller kvällar med olika jobb på några andra ställen. 

En av kvällarna gick jag förbi denna lilla insjö och solen lyste på vissa träd och vasstrån och det bildades ett vackert gönt/blått/brunt/vitt/svart/rött-mönster.... Naturen en fin sommarkväll!

Och där växte gula näckrosor i vattnet som såg grönt ut pga träden och växtligeheten som speglade sig.

 

De sena och varma kvällarna har vi tillbringat hemmavid. Det har blivit kvällste och smörgås ute vid uthusväggen i den vackra solskensvädret.  Och så har det väl blivit en del tv-tittade också, det är ju VM i fotboll.... (men jag har enbart kollat de första halvlekarna sedan har jag krupit till sängs med några intressanta böcker!). Fotot av solnedgången (ovan) knäppte jag innan jag kröp till sängs...

Härliga sommar ändå! Nu blir det en kvällspromenad i det kanske sista varma vädret för någon dag (för det utlovas lågtryck och regn redan i morgonbitti)....

 

Högsommar med hjortron och blåbär

 Nu är vi inne i mitten av sommaren (dvs juli) med sol som skiner och sommarvärme som är påslagen. Inte för varmt dock, vi håller oss kring 20-27 grader de flesta dagar (annat är det i Sydeuropa med över 40 gr, inkl skogsbränder i bl.a. Frankrike). Här hos oss försöker vi hinna med det som bör göras när det är soligt uppehållsväder, dvs utomhusjobb....

 

Förmiddagar och kvällar försöker jag dock enbart njuta av solstrålarna i vår trädgård. Nu blommar krolliljorna och min mordagsros har åter börjat blomma vackert blodrött!

 Under veckoslutet (som just passerade) tillbringade vi dagar ute vid vårt sommarparadis. Och där smakar ju kaffe ute på verandan extra gott! 

 Där ute blommar det praktfulla fackelblomstret tillsammans med den ljusgula älgörten nere vid strandkanten. Vilda växter är också så vackra! Lördagen var en helt fantastisk dag med 27-gradig värme på verandan och mycket lite vind. Och trots det vindstilla vädret så var det inga mygg runt våra hus!

 

Veckoslutets projekt var att mannen målade bryggan (och diverse annat) medan jag städade i bastubyggnaden (inklusive tvättade alla fönster, pust). 

 Och dessutom var jag ut på hjortronplockning på kvällarna. Det fanns en hel del mjuka bär som jag genast kokade till sylt och en del som sedan fick mogna till nästa dag (eller som här på fotot ovan till nästföljande dag).

 Jag var också ut och plockade några liter blåbär - för i år finns det massor av blåbär!  Det blev en blåpbärspaj igår, för pajer smakar ju alltid! Det blir säkert mera blåbärsplock, men hjortronen har jag så det räcker för året!

 Igår kväll tog mannen den gamla trakorn och åkte ut för att slåtta de vilda ängarna. Oj, vad allt har växt både på höjden och bredden detta år! Mannen fortsätter slåttandet idag....

På bröllop till Ängland

För några dagar sedan var det åter dags för oss barndomsvänner att stråla samman. Vi träffades först vid Kaffestugan i Oravais och åt en bit mat under glatt och varmt samspråk. Sedan blev det dags att söka oss vidare till Oravais teaters spelplats Kyroboas - för vi hade bokat biljetter till årets teaterpjäs "Ängland". Solen sken och det var en så vacker kväll!

Kyroboas är en vacker plats med skogen inpå knutarna. Vi teaterbesökare har våra sittplatser uppe på en vridläktare och därmed får vi åka runt till de olika scenerna. Här bland husen - en stor röd mangårdsbyggnad med vackra små bodar bredvid, en stor gammal kvarnbyggnad och bryggan vid den lilla insjön med bäcken som brusar nedåt förbi kvarnen - här fick vi sedan förflyttas bland olika scener i sommarkvällen.... Och alla platser uppe på vridläktaren var upptagna även denna kväll...

 

Så hälsades vi välkomen till ett bröllop och kvällens skådespel kunde börja!  "Ängland" är en kärleksförklaring till landsbygden och människorna som bor här. Den handlar om kärlek, i alla dess former, och om längtan hem. Så skriver regissören Alexandra Mangs i programbladet.  En återkommande replik är "Vafyr kan itt vi praat me varaadär?" Pjäsen är skriven av Ann-Luise Bertell och handlar om Camilla som i unga år (för 20 år sedan) flyttade till London i England (med E) och nu kommer tillbaka till Ängland (med Ä) med sin engelskspråkiga fästman/make David Brown. Det handlar om vänskap, kärlek och om sammanhang.

Pjäsen handlar om då och nu - och att saker har förändrats. Det blev igenkännande skratt men också en tår i ögonvrån över det som händer/har hänt. Pjäsen handlar om vänner och släkten -  och om människor och deras känslor, både för dom som stannat kvar och de som rest bort.

En berörande teaterpjäs i en så vacker omgivning - i den vackra sommarkvällen!

 Efter två akter med kaffe i pausen blev det så dags för oss att börja söka oss hemåt. Tack barndomsvänner för ännu en minnesrik sommarkväll!

 

Räven och kantareller på min kvällspromenad

 De senaste dagarna har som sagt bjudit på (lite) ostadigt väder. Solen har ibland gömt sig bakom mer eller mindre blåa moln. Enstaka regnskur har vi bjudits på, men gårdagen bjöd på uppehållsväder fram till sena kvällen när det åter behagade komma några droppar.... Men innan regnet gick jag ut på min sedvanliga kvällspromenad.

 Behagar inte solen lysa hela tiden så börjar numera rypsfälten lysa gula!

 Igår kväll träffade jag på räven. Hen låg ute på en nymejad äng och kanske spanade hen efter sork (eller något). Men så upptäckte hen mig och spanade enbart in mig istället. "Måste nog gömma mig", tänkte räven och sjönk ner i grässtubben....

 Hen försökte gömma sig bakom de korta grässtråna. Men lite nyfiken var hen allt... "Måste kika" - vart gick jag.... Öronen var på helspänn hela tiden och hen hade säkert glömt sorken för en stund...  Jag lät hen hållas och vandrade vidare utan att kika bakåt.

Det blommade längs mina stigar och vägar. Kornfälten vajade lätt i vinden och jag passade på att smaska i mig några smultron...

 

 Jag kom hem med en del kantareller och det fick bli smörstekta kantareller på kvällsmackan! Nu börjar den härliga tiden när bär och svamp finns i naturens skafferi!

 

En härlig lördagkväll i juli som övergick i halvmulen söndag...

 Lördagen blev en fin dag här hos oss, inget regn och ingen åska (trots att det de mörka molnen kom nära). Fram emot kvällen åkte vi hem till sonen och hans sambo för att hälsa på lilla familjen. Deras gulliga dotter föddes för en vecka sedan och nu hade de under några dagar åter installerat sig hemmavid och försökte fånga dagar med lite sömn och nya vardagsvanor. Lilla dottern sov så sött när vi var där och ibland plutade hon med munnen och tycktes drömma om livet som låg framför. Såå roligt att bli farmor och farfar!

Efteråt åkte vi hem för att ladda upp med lite mat och vatten att ta med oss ut till vårt sommarparadis. Solen sken och kvällen var rätt varm. Genast började vi elda i bastun där ute vid havsfjärden.

 

 

Jag gjorde i ordning kvällste och smörgåsar på surdegsbröd med räksallad och gurkor från egna växthuset. Vi satte oss ute på piren i kvällssolen och avnjöt det som fanns i korgen... 

 

 

Ett moln dök upp på himlen och höll på att skymma solen... Men då var tack-och-lov bastun varm och det blev dags att njuta av ett härligt bastubad! 
 

Det är bra konstigt, men där ute blir jag snabbt kvällstrött och det är så skönt att krypa till kojs tidigt därute. Med synminnet av de rosa molnen på andra sidan havsfjärden somnade jag sedan så sött.

 Söndagmorgonen bjöd på lite småmolnigt.  Det blev kaffe ute på bastutrappan, precis som nästan alla sommarmorgnar där ute. Det var rätt tyst där ute - det hördes endast lite vågskvalp och någon enstaka fågelkonsert inifrån skogen.... Sommarfrid!

 Så kom snäppan flygande och satte sig uppe på den stora stenen utanför standkanten. Lite skrek den, men inte så mycket....

Ute på havsfjärden zoomade jag in svanmamman med sina ungar. Jag tror att de var alla fyra ungarna samlade kring mamman, trots att jag här endast ser tre stycken på fotot. Svanfamiljen har lämnat den trygga Påttin och finns numera ute på den stora fjärden där det går båttrafik.....

Innan vi så åkte hemåt gick jag ut långs skogsvägen och såg att nattviolerna numera nästan är utblommade, men nu var det pyrola-blommornas tur att blomma så diskret invid vägkanten.

Men  några orkidéer blommade trots allt, här Jungfrum Marie nyckel (tror jag den heter, kan event. vara en Marie hand). Visst är det härligt med vår vackra natur!