Höstens mörka kvällar

 Natten lägger sig tidigare för varje dag så här i oktober. Redan vid kl 18:17 gick solen till vila igår kväll (och kl 18:13 idag). Men igår kväll var det mulet, så det var ännu mörkare... Och det var varmt, omkring +11 grader även på kvällen. Då bestämde jag mig för att göra något ovanligt - jag tog bilen ut längs skogsvägarna till vår sommarstuga. Bara för ett snabbt ärende.

 

 

Ute vid havsviken var det redan nattmörkt och fler mörka moln drog in från havet. Det enda som hördes var vinden som friskade i - och endast ett ljus syntes från en stuga på andra sidan havsfjärden (kanske någon som firade skolornas höstlov ute i sin sommarstuga). Jag lät bilradion spela musik (med öppen bildörr) och helbelysningen fick vara tänd när jag gick ner mot stranden. Snabbt uträttade jag mitt ärende och hoppade så in i bilen igen för att styra hemåt...

 

 

Redan när jag åkte ut behövde jag tända helbelysningen för att se längs skogsvägen (med omgivningar) och på hemvägen var det än mörkare, men inget regn. Och jag tänkte på älgarna i skogen... älgkrockar som jag läst om i veckans tidningar... Men jag såg inga älgar, däremot flög massor av småfåglar längs vägen. Deras vingar glimrade i billjusets sken. Och så plötsligt, efter en vägkrök, såg jag masor av ben på några djur som stod mitt på vägen.... det var minst tre hjortar som stod där...! Hastigt hoppade de in i skogens mörker och jag såg endast deras vita bakdelar. Pust, vilken tur att jag körde rätt sakta! Efter ännu någon kilometer sprang en hare över vägen och så mötte jag en annan bil. Men ingen älg alltså.... När jag kom ut till stora vägen var det plötsligt mycket konstigt att köra i vägbelysningens sken - och där var det många bilar - men tack och lov inga älgar heller....  Efter en helt vanlig vardag (med älgköttsinläggning, fönstertvätt och matlagning) blev det en (lite) spännande kväll längs en mörk skogsväg - tänk så lite det behövs för att få lite omväxling!

 

En kort historia om en 400-åring

Under veckoslutet som nyss passerade återöppnades Vörå kyrka efter ännu en renovering. Kyrkan är den äldsta träkyrkan i Finland som ännu är i användning. Nuvarande kyrka uppfördes åren 1626-27 och har sedan sommarens 2025 genomgått en rätt stor renovering. Återinvigningen av kyrkan har skett med fest i dagarna tre under veckoslutet som nyss passerade. Samtidigt kunde de 400 åren också firas. Tyvärr hade jag inte möjlighet att närvara vid någon av festerna, men jag har åkt förbi kyrkan både före och efter veckoslutet....

En dag i förra veckan och även under gårdagen åkte jag förbi kyrkbacken och då fotade jag den nymålade kyrkan. En gång i tiden (vid en tidigare målning) har min pappa deltagit i målandet av kyrkans ytterväggar och tak inkl. torn, därför har det varit lite extra roligt att på håll följa med årets renovering. Nu har man även renoverat invändigt och kyrkan har uppgraderats invändigt med både toaletter och ett litet serveringsrum med kök. Kyrkan har nu också gjorts mera tillgänglig med en ramp (se foto nedan).

Men här på platsen har ett flertal kyrkokonstruktioner byggts genom århundradena. Det första bygget torde ha skett i slutet av 1400-talet när Vörå socken bildades. Den träkyrkan torde ha varit enskeppig med ett vapenhus på södra långsidan. En sakristia har byggts, rivits och återbyggts intill kyrkan. Den nuvarnde kyrkan uppfördes för 400 år sedan, dvs 1626-27, då som en blockpelarkyrka. Då var den en långkyrka med ett 42 m högt torn. Men kyrkan förstördes delvis av ryssarna, efter att de vunnit slaget i Napo by i Storkyro den 19 februari 1714 (de svensk-finska trupperna var illa utrystade och förlorade i ett av de blodigaste slagen under kriget). De ryska kosackerna anlände till Vörå där de tog kyrkan i besittning för sina hästar. De högg bänkarna till ved och tog med sig kristallkronor, ljusstakar osv.  

 

Efter Stora Ofreden började folkmängden i soknen öka varför fler bänkar behövdes och flertalet ändringar gjordes. En av mina förfäder var kyrkvärd här i kyrkan omkring 1740-50-talen (hans namn finns inristad i en av kyrkklockorna). År 1777 förstorades kyrkan med korsarmar för att den ökande folkmängden skulle rymmas. Även efter detta har flera renoveringar utförts, bla målningar och ändringar.

 Jag kikade in i kyrkan häromdagen när ytterdörren stod öppen för storstädning. Det fejades i varje hörn inför den stundande festen. Framme vid altarfönstret stod en stege ... och se, nu hade altarskåpet flyttats bort och den vackra glasmålningen lyste i all sin glas. Målningen är en gåva till kyrkans 300-års julileum och målad av konstnär Gunnar Forsström. Sedan är 1959 har fönstret varit placerad i det norra sidofönstret, men har nu åter fått sin plats framme i kyrkan. 

Kyrkbänkarna har åter minskat i antal, eftersom befolkningen inte har ökat i antal. Det vackra altarskåpet med jungfru Maria i mitten har flyttats mot norr. Detta skåp är daterat till 1400-talets slut (eller 1500-talets början) och torde inte vara tillverkat i landet eller i Norden (kan ha tyskt ursprung).

Så mycket glädje och sorg som vandrat in igenom dessa dörrar.... en hel del av soknens liv och leverne. Hundraåriga historier och århundraden av utveckling. 
 

Höstens första nattfrost

 Den här veckan har börjat kylig. Redan i går morse vaknade jag till en småfrusen värld - årets första nattfrost var ett faktum! Hemma hos oss hade termometern på ytterväggen stannat som lägst på -3 grader. Dagtid hade vi +4 till 5 gr i skuggan, men i solen kändes det varmare eftersom vinden hade lagt sig.  Och så i morse mera nattfrost, nu hela -5 gr.! Jodå, det gäller att vänja sig med kyligare väder så länge vi har stjärnklara nätter (men till i morgon utlovas moln och regn så det lär vi varmare nattetid... kanske).

Ölandstoken med de gula blommorna lyser gula.... och är fulla med rimfrost. Den gröna plymspirean slokar betänkligt och vårt äppelträd har numera tappat nästan alla sina blad....

Nu när klockan är 11 på förmiddagen visar termometern ännu -1 gr i skuggan här på ytterväggen,  men där solen tittar fram där börjar frosten smälta bort - men det dröjer innan all vit frost försvinner....

Idag börjar älgjakten

 Idag börjar älgjakten här i våra nejder. Så i morse blev det tidig väckning (nåja jag var vaken innan alarmet skrällde till...), det blev grötkokning och jag bryggde massor av kaffe och gjorde iordningen en  matsäck som kanske skulle glädja mannen senare under dagen. Han åkte ut redan vid 7-tiden för att hinna sätta upp varningsskyltar för älgjakten längs vägarna .... och jag kröp ner i den varma sängen ännu en stund... 

Så idag varnar jag alla som beger sig ut i trafiken: Se upp längs vägarna för det kan komma älgar (eller älghundar) utspringande! Speciellt i gryning och skymning bör man vara uppmärksam - men älgarna kan ju dyka upp vilken tidpunkt som helst så här på hösten....

 

Och hur är dagens väder? Jo, under natten och nu under morgontimmarna/förmiddagen har det behagat komma en hel del regnskurar. Men molnen börjar skingras och ibland tittar solen fram. Som för någon timme sedan, solregn... Det är vått i markerna. Inte det roligaste vädret för älgjägarna som står på pass ute i skogen... Fast vädret kommer att passa bra för renovering inomhus - för det kommer jag att pyssla med idag.

Byns museum invigd

 Under veckoslutet var det massor av festligheter här i byn. Byns museum invigdes och då passade man på att också ordna massor av andra trevligheter. Byaforskargruppen bjöd på utställningar, marthorna ordnade café & korvgrillning, det firades med utställning av barnens legobyggen och mycket annat. Det var ett veckoslut med både dåtid, nutid och framtid, så kul! 

Redan på lördagen hade barnen samlats i lokalen för att bygga med lego under temat "byns framtid". Byaforskarna, ett gäng karlar härifrån byn  (inkl sambon), har i några års tid på talko byggt ett utrymme för ett museum på vinden  i "huset mitt i byn". De har sedan fyllt utrymmet med gamla föremål. På söndagen hade man samlat ihop gamla fordon (bilar, traktorer och mopeder) för en utställning ute på gården. Forskargruppen har forskat i platser, föremål, händelser och släkter och i söndags kunde de visa allt de gjort hitintills. Museet invigdes med en bandklippning. 

Jag och svärmor dök upp vid lokalen nästan genast de öppnade (sonen med familj anslöt senare under dagen). Vädret var på byns sida och visst började solen visa sig!

 

Ute vid sidan av  gårdsplanen höll P på att svarva till björnar med sina motorsågar. Snabbt och mycket skickligt sågade han ut sina björnar (och andra djur) ur en trädstam. "Det är så roligt att jag ibland glömmer tiden..." sa han och höll på med sitt jobb där ute i över 4 timmar...

De gamla fordonen hade under förmiddagen kommit puttrandes från olika håll till utsällningen. Där stod också en stor och en liten svarvad träbjörn (gjord av P) och nu kunde byborna ge namnförslag till stora björnen. Vid ingången värmdes gasgrillen och de första grillkorvarna började grillas. Det samlades fler och fler besökare och Finlands flagga vajade ..

Inne i serveringsrummet doftade det gott av kaffe och massor av hembakat fanns framme i dagens café. Det blev kö till serveringen och folk satte sig kring borden och lät sig väl smaka - allt medan sorlet tilltog.

 

 Inne i stora salen hade forskargruppen gjort en utställning med foton och texter om olika begivenheter som hänt här i byn. Folk samlades, samspråkade, såg på bilderna, mindes och  försökte hitta sig själva eller andra bekanta ansikten på fotona... 

 

 Forskargruppen hade också gjort förteckningar över byns gamla släkter - var de hade bott (foton av hus) inkl släkttavlor. En dator fanns framme för den som ville söka vidare i sin släkt. Flera av gruppens medlemmar fanns på plats för att svara på frågor.

 

 I salen fanns också lördagens legobyggen utställda och de flitiga legobyggarna (inkl. andra barn) fick varsin slickepinne... Så i framtiden kommer det att finnas både höghus och racerbanor här i byn, om man får tro legobyggarna...

 

Så gick vi upp till museet på vindsvåningen. Under hösten har museet utökats med flera samlingar som numera noggrant katalogiserats. Ibland var det kö till museet - men det var helt klart värt att köa för! Oj vilket jobb dessa byaforskare har lagt ner på detta museum!

De flesta föremålen är från 1800- och början av 1900-talet,  

Många av föremålen kom jag ihåg från min barndom, sådant som min mormor hade eller som fanns hos farmors... Men säkert har dagens ungdomar inte sett många  dylika ting och de vet knappast vad allt har använts till... Det är viktigt att bevara historien för framtiden!

En vägg var fylld med tavlor målade av byns tavelmålare Hugo Dahl (1911-1955). En gång i tiden fanns säkert åtminstone en tavla av honom i varje hus - vi har också en tavla (vårt hus byggdes ju för nästan 100 år sedan). 

Det var ett stort intresse för familjedagen som firades mitt i byn. Besökare allt från endast några månader till snart 100 år gamla dök upp under några timmar. Tack för en så intressant dag med både nytt och gammalt! Bra jobbat alla föreningar i byn!
 

Efter första höststormen

 Igår rev stormvindar ute på slätten (kanske inte upp till storm, men riktigt hårt blåste det i byarna). En stor gran hade blåst ner här hos oss, så mot kvällen bestämde vi oss för att åka ut till vårt sommarparadis för att kolla in läget ute vid havsviken....

 

Framemot kvällen hade vindarna avtagit och vindbyarna hade nästan helt försvunnit. Ute vid havsviken gick inte ens vita vågtoppar längre - ojdå! Och inte ett enda träd hade blåst ner - tack och lov! Solens sista strålar lyste så vackert denna afton.

Men det hade säkert blåst en del där ute också, för när vi kom hade en flock sjöfåglar sökt sig upp på den stora stenen utanför vår brygga. När oljudet av vår bil hördes började de dock söka sig ner från stenen och ut till det rätt numera beskedliga vattnet...

När vi sedan åkte hemåt längs skogsvägen syntes solens absolut sista gula på kvällshimlen...

 

De gula lövens årstid

 De senaste dagarna har jag fotat allt det gula i vår natur. I trädgården, längs vägarna och nära skogen. Idag skiner solen mellan molnen, men det blåser rätt kraftigt (över 20 m/sek i byarna). Här hemma hos oss skyddar träden den värsta vinden, men längre ut mot havet förstår jag att det kan vara rätt besvärligt. Rätt många är utan el där ute läste jag - tack och lov har vi numera nedgrävda elledningar hemmavid....

Igår fotade jag dessa träd. Där träden längst åt vänster är (nästan) helt utan löv, de i mitten ståtar med sina gula löv och de längst mot höger ännu är (nästan) helt grönt. Så olika det kan vara!

I min trädgård har jag redan klippt ner de flesta av de mångåriga sommarblommorna.  Men några gulgröna bladväxter får ännu vara kvar liksom alla buskar. Igår lyste delar av spireabuskens blad röda....

Nere vid växthuset hade rönnens blad också färgats röda. Trädet har varit full av rönnbär men nu såg jag att trastarna hade ätit upp alla bären...

 Ett litet lönnträd inne i skogskanten hade alla sina gula/bruna löv kvar. 

När vi igår åkte in till en byggvaruhandel lyste gula lövträd längs vägen. Jag undrar hur där ser ut idag?

Är det gult längs kanten av vägen månne? Hemma krattade jag bort en massa gula löv häromdagen, men det syns absolut inte idag när vinden river i träden...

Den här bilden knäppte jag i morse, där hade vissa björkar tappat alla sina löv medan andra krapaktigt behöll sina på....