Tack till årets juni månad!

 Idag skriver vi 30 juni och det är dags att säga "Tack och hej!" till årets juni månad. Normalt är juni en av sommarens härligaste månader, men i år har juni varit kylslagen, rätt regnig och blåsig. Inte många timmar  över 20-graders strecket, tyvärr. Endast en dag har jag använt shorts och betydligt fler dagar långkalsonger under långbyxorna... Fast det är många som påstår att det trots allt har varit ett helt normalt sommarväder.... (I sydvästra Europa har de värmebölja med nästan 50 gr just nu, så kanske jag är rätt nöjd ändå.)

Men visst har även denna månad bjudit på fina kvällar också med sköna avkopplande kvällspromenader, sådant som jag tycker om! Jag/vi har hunnit med en hel del trevligheter också mellan regnskurarna. Som tex idag när vi hade två rikssvenska kusiner på eftermiddagskaffe eller under lördagskvällen när vi var ut på en danskväll (för vilket årtal hände det senast?) eller söndagens trevliga historiska utfärd med jättestor glass som avslutning.... Ja det händer mycket när det är sommar!

Förra veckar randades en solig och fin torsdag - och då  bestämde jag att vi skulle åka ut till vårt sommarparadis för att njuta av solen. Jag hade inhandlat en korsordstidning och packat ner lite matnyttigt i bilen och så rattade vi ut längs vår villaväg. Vi började med ett plättkalas ute i solen på verandan - men det blåste kraftig nordostlig vind och det blev kyligt där ute, så det blev ingen skön stund i solstolen med korsordet. Sambon började elda i bastun för att vi skulle få ett varmt bad och jag tog kameran med mig för att vandra längs vår villaväg för att plocka bort alla dessa nedblåsta kvistar från träden....

Där längs skogsvägen stötte jag på den lilla ensamma harungen som livrädd gömde sig bland några gamla nedhuggna trädgrenar. Vad var jag månne för en stor individ - och var fanns hens mamma? Ser ni så rädda ögon.... Jag vandrade vidare och lät harungen ligga och trycka sig mot marken (när jag vandrade hemåt var den försvunnen).

Där längs vägen blommade försommarens härliga nattvioler, som doftar så gott när kvällen och natten närmar sig. När jag gick där och fotade nattviolerna tänkte på alla dessa oroligheter som denna månad stått på världsagendan denna månad. Där jag gick var det så lugnt och stilla längs skogsvägen (den kyliga vinden var där bland träden som bortblåst). Det nya för juni har varit att Israel och Iran började bomba varandras länder, just den kvällen visste vi inte hur det skulle gå för nu hade USA också sänt ut stora bombplan för att förgöra Irans kärnvapenanläggningar. Sedan visade det sig att alla tre länder nu försöker ta det lugnt, men misstroendet bland de inblandade kvarstår. Och kvarstår gör också Rysslands utökade anfall mot Ukraina och dess civila samt Israels krig med beskjutning av matköande i Gaza. Jag gick och tänkte på det osäkra och krigiska världsläget, det som är så osäkert just nu och som är mest krigiskt sedan andra världskriget.... Hur tänker egentligen världens ledare. Och hur täcks de?!!!

 

Efter att USA fick en ny president i Donald Trump har världen verkligen förändrats och det känns som om alla står på tårna. Här fick världen en president som försöker omkullkasta allt som vi tidigare tagit för givet.... Under månaden beslöt tex Finlands regering att åter tillåta landminor och Nato-länderna har kommit överens om att utöka sina militärbudgetar till 5% av BNP inom ett visst antal år. Mycket har handlat om krig och försvar hela denna vår och speciellt juni månad.

 Och längs min skogsväg blommade också andra blommor. Som här ekorrbär....

 

Och här de små näpna linneorna.  Så vandrade jag tillbaka till villan.

Där var bastun varm och efter att ha njutit av värmen och smörjt in mig med härligt doftande bastutvålen och sedan låtit vattnet rinna över mig, satt jag så nöjd där i bastun - och jag fick verkligen upp värmen. Efteråt kokade jag varmt te och med en liten kaffebrödbit satt vi så ute på piren i kvällssolen - för nu hade vinden även avtagit närmare havsfjärden.

Så när solen sista strålar lyste den kvällen gick jag tryggt in i vår varma villa och löste lite korsord, äntligen. Vi lyssnade på nyheterna i radion och det hördes inte vara värre än för några timmar sedan. 

På morgonen hade redan nya moln börjat visa sig på himlen och redan vid middagstid utlovades mera regn. Och nej inget morgonkaffe på bastutrappan, jag hade bara en påtår morgonkaffe med mig när jag gick ner mot stranden. Så typiskt denna juni månad. Sol, moln, regn, blåst, sol, blåst, moln.... Men ännu lever vi rätt lugnt här i Norden. Vi hälsar på släkt och vänner och de kommer ut och hälsar på oss. Livet går vidare och ännu har bensinpriset inte höjts mer än vanligt.... för osäkerheten finns ju ännu kvar någonstans därute i världen...

Men jag är modig och hälsar juli välkommen - redan i morgon!
 

 

Sommarträff med barndomsvännerna

 Igår hade vi barndomsvänner som ännu bor här i landet en liten träffis. Kaffe och mycket babbel, stort som smått, stod på programmet. Det var förstås mycket vi ville uppdatera oss om. När jag mitt på dagen rattade hem till A var det gråmulet och runt 10 grader - och det här skall föreställa sommar...

 

När jag parkerade bilen kunde jag inte gå in i huset utan att först dofta, beundra och fota den vackra rododendron som blommade i A:s trädgård! Lite lycklig över den fina busken blev jag allt!

Dagen var ju kylig och grå så vi satte oss inne i vardagsrummet för att först avhandla allt från alla sommarens begivenheter, det som redan hänt till det som komma skulle. Så satte mannen i huset på kaffet och vi gick in i köket och mumsade på godsaker medan vi fortsatte prata och ha det trevligt. Efter kaffestunden försvann mannen till utomhusjobb, men för oss barndomsvänner blev det mera häng i vardagsrummet. Vi hade ju inte tänkt stanna hela dagen, men så kom värdinnans ena dotter hem från jobbet och med sig hade hon sin systers hund, så för oss blev det ännu en omgång babbel...

Vi försökte få hunden att lägga sig ner på hans sovtäcke, men icke - hunden ville bli kliad och ompysslad av oss. Så plötsligt upptäckte vi att molnen började skingras och solen titta fram. Jaa! 

 När vi så äntligen beslöt oss att styra hemåt såg jag veteranbilen som glänste i solen ute på parkeringen. Tack för en riktigt trevlig dag, bästa barndomsvänner! Och vet ni, vi lyckades trolla fram solen med alla våra glada skratt!

Haren som gömde sig....

 När jag på söndagskvällen gick ut på den sena kvällspromenaden mötte jag på räven som brukar avnjuta kvällssolen i utfallsdiket. Långt före jag nådde hens soliga plats i dikeskanten sprang hen upp och iväg ut på en åker med långa, täta och gröna kornstrån. Hen sprang rakt mot den nedåtgående solen så jag såg inte vart hen försvann sedan. Jag beslöt mig för att vända hemåt igen och låta räven springa sin väg kanske upp till skogen. Då jag vände mig om upptäckte jag haren som skuttade framför mig....

 Haren hade också en väldig fart och det blev inga foton av hen heller. Så jag vandrade lugnt vidare där mellan de höga hundflokorna....

När jag så vandrade vidare såg jag att haren hade satt sig ute på ängen som ekobonden slåttade för lite över en vecka sedan. Där satt den och spänt lyssnade när jag kom vandrande.

Bäst att skuttade vidare, tycktes den tänka!. Jag kunde ju vara farlig jag också, precis som räven... Skutt, skutt. Snabbt gick det!

Men så stannade den och hukade ner sig i den korta grässtubben... Den var inte många meter från skogen, men den såg ut att tycka att gräset var en tillräcklig skyddsbarriär emot mig. (Ursäkta suddigt inzoomat foto)

 Sedan lade den sig ner och tryckte sig mot marken. Jag såg en liten svart fläck i gröngräset (som ju ännu inte hade växt till sig speciellt mycket) och där låg den tryckte minst en kvart. För när jag rundade åkern längs vägen och sedan vände mig om såg jag ännu en svart fläck där ute på åkern. Men det var inte lätt att få syn på fläcken.... och räven hade ju sprungit åt andra hållet och jag var på väg hemåt. Ha en fortsatt fin sommar, tänkte jag och blinkade mot gräsåkern med haren!

 

Årets midsommar (del 2)

 På midsommardagen vaknade vi till regnsmatter på taket. Det var grått och trist där ute, så för min del blev det inget morgonkaffe ute på bastutrappan (och det är alltid tråkigt när vi är där ute vid havsfjärden). Det blev en blåsig och regnig förmiddag och lugnet rådde inne i stugan med radion som trevligt sällskap....

Till eftermiddagen bestämde vi oss för att åka hemåt medan regnet ännu forsade ner där ute... Vilket tråkigt väder på årets längsta dag tänkte vi! Men hemma var ankorna glada att få komma ut i regnet en stund, så alltid något...

 Fram emot sen eftermiddag/kväll började regnmolnen skingras och solen kikade fram emellanåt. Nu bestämde vi oss för en liten biltur ut i vårt vackra sommarlandskap. Vi såg att de mörka tunga regnmolnen ännu låg mot öster så vi åkte västerut, än en gång ut mot havet. Där "finåkte" vi längs små grusvägar bland de små röda husen med vita knutar och med vackra blomster längs vägarna.

Vi stannade på några ställen och gick runt och njöt av att solen äntligen ville visa sig.Vi njöt av det blåa havet, de röda sjöbodarna och allt det gröna, vackra! 

 

Under corona-somrarna brukade vi ibland åka ut med bilen på upptäcktsfärder, nu blev det åter en härlig upptäcktsfärd denna midsommardag! Det var lugnt längs vägarna, det var inte mycket folk i rörelse, de flesta satt säkert inne och tog det lilla lugna.

 Och så blev det midsommar annandag, söndag. Då sken solen från en klarblå himmel och temperaturen steg upp över 20 grader. Äntligen en härlig dag under midsommarhelgen! Nu åkte vi åter ut till vårt sommarparadis och det blev fler gäster med mera mat och kaffe!

Nu bjöd vi på mat och nybakad tårta med kaffet och denna dag kunde vi sitta utomhus i det vackra vädret. Vi åt och prata bort några timmar. Tänk så härlig dag vi fick där ute på verandan!

Till kvällen åkte vi hem igen - för på måndag skulle åter molnen och ett regnväder dra in över landskapet. Sonen och hans sambo skulle komma på en kopp kaffe med en bit tårta till kvällen. De hade också haft en trevlig midsommarhelg med sina vänner, både på landbacken och ute på sjön.

 

På kvällen där vid 22-snåret gick jag ut på slätten på min sedvanliga kvällspromenad. Finns det något härligare än en sommarkväll i vår vackra natur? Jag träffade på en räv och en hare, men inga andra....

 Årets midsommarhögtid bjöd verkligen på omväxlande väder, men ack så vackert i midsommartid!

 

Årets midsommar (del 1)

 I år bjöds vi på ett skiftande väder under midsommarhögtiden. Midsommaraftonen var solig men med en kylslagen nordlig vind som dock helt mojnade till natten. Midsommardagen var regnig och mot kvällen började molnen tunnas ut , men det kändes ännu lite svalt. Och så kom midsommar annandagen när solen sken och värmde och det plötsligt kändes som den härligaste, skönaste sommar igen!

  

 

Midsommaraftonen bjöd på sol och hemmavid kändes det rätt behagligt trots att termometern inte kröp ovan 15-graders strecket i skuggan - där solen sken och vinden inte märktes var det dock betydligt behagligare. Efter att sonen kommit via (för att hämta lite grejer till deras midsommarfirande längre söderöver) och vi tillsammans druckit kaffe med dopp stuvade jag bilen full med mat och annat nödvändigt för vår färd ut till vårt sommarparadis. 

Där ute rev nordanvinden och ute på fjärden gick vita vågtoppar. Flaggan fladdrade betänkligt och efter en stund kände jag att det var bäst att flytta på blomstren.... men efter någon timme avtog vinden (och den skulle helt gå till vila till kvällen).

Det var tur att vinden började mojna för framemot sen eftermiddag skulle våra gäster anlända med båt. Innan jag ställde mig inne i köket för fixande med kvällens mat tog jag mig en rejäl kopp kaffe ute i den härliga eftermiddagssolen ute på verandan. Och otroligt, där kom inte vinden åt och det kändes som att sitta i söderns sol...., men efter en stund skymdes solen av några stora trädkronor... och köksjobbet kallade....

När våra traditionella midsommargäster anlände till vår brygga puttrade redan nypotatisen på spisen och bordet var dukat inne i villan. För i år ville vi sitta inomhus för att äta maten. Den kyliga havsvinden hade avtagit (.... den som tack-och-lov hade blåst bort alla myggen), men visst var det skönt att sitta inne och äta denna kväll. Och vi lät oss väl smaka. Till efterrätt blev det kaffe och bl.a. en rolig tårta (så den kom inte med på bild, men den kommer säkert att minnas i år framöver!). Och där satt vi och pratade stort som smått precis som alla de tidigare midsommaraftnarna. 

Efter maten gick vi damer ner till piren och satte oss i kvällssolen där det var varmt och skönt mellan de stora stenarna. Vi satt där så länge så karlarna började söka rätt på oss.... Medan vi pratade höll vi också koll på en sädesärla som matade sin numera rätt stora unge som satt uppe i en tall nära stranden. Rönnens dofter spred sig över vår naturträdgård, liljekonvaljerna blommade ännu i sluttningarna och överallt på vår tomt. Det kändes att vi satt där ute i naturen, mitt rätta element!

När våra gäster styrde båten ute från bryggan låg fjärdens vatten nästan som en spegel. Ännu var solen uppe, men nu började molnen dra in från väster. Efter en stund plingade det till i min telefon, jodå båtfararna var ute vid sin villa där längre ut och det äldsta barnbarnet hade ännu inte lagt sig (han ville säkert vänta på att mormor och morfar skulle komma sig ut igen till sin villa).

Midsommaren är den härliga ljusa tiden på året! Där hos oss gömde sig solen ändå bakom skogen (och kvällens moln) på andra sidan viken redan vid 23-snåret.

Jag diskade bort och gick så ut på en liten fotorunda i den sena kvällningen. Nu såg man att molnen började fylla himlen, för till morgondagen hade det utlovats regn...

Så gick jag upp till vår villa igen och där inne var det varmt och skönt efter en liten brasa i spisen. Tack för en fin - men inte den varmaste - midsommaraftonen! Forts följer....