Dopdagen

 I lördags skulle vårt lilla barnbarn döpas och redan fredag eftermiddag strålade vi far- och morföräldrar samman för att fixa till det så vackert som möjligt i församlingshemmet där dopet skulle hållas. Lillan och mamman kom också ut efter lillans middagsvila (pappan jobbade). 

 

 

 

 

 

Fredageftermiddagen var regnig - men till lördagen då strålade solen! Lillans föräldrar hade bjudit in den närmaste släkten och vännerna till dopdagen. Vi far- och morföräldrar hade dekorerat med olika handvävda dukar, massor av ljus, egenodlade blommor samt egna vindruvor. Vi hade pyntat med pappersblommor och ballonger. Jag hade satt fram ett häfte på presentbordet (och även klistermärken för att barnen skulle få klistra in fina bilder i häftet) med förhoppningen att gästerna skulle skriva hälsningar till lilla familjen på deras Stora Dag. Tårtorna var beställda och så på lördag eftermiddag fick vi igång den stora kaffemaskinen ....och så började gästerna samlas....

 

Det var en glad liten tjej som till dopet fick på sig en vit dopklänning (den har hennes faster sytt och flera släktingar har burit klänningen - lillans pappa har också döpts i  denna vita klänning. Den fina gula klänningen fick sedan komma på igen när dopet var över och serveringen började). Vi gäster gick så in i församlingssalen tillsammans med prästen och de fyra närvarnade faddrarna.

Vi sjöng och prästen sade några väl valda ord. Och så tände han dopljuset och så öste han lite vatten på lillans huvud och sade:  "Härmed döper jag dig till Lovisa Elsie....". Lilla L sov och märkte inte ens att hon blev lite våt uppe på huvudet....

 

 

Mormor läste en vacker dikt och efteråt blev det fotografering. Så blev det servering för oss alla inne i serveringsrummet. Vi lät oss väl smaka av alla godsaker och sorlet steg ...

Lilla L satt i sin stol och fick påhälsningar av många gäster... Och hon bara tittade och skrattade... Tyckte det var en sååå rolig dag! Så började gästerna tacka för sig och lilla L ville ha lite eftermiddagsmat hon också...

 Presentbordet var fyllt av spännande paket och i häftet hade många skrivit så fina ord som säkert glädjer både förändrarna och också L när hon blir stor och kan läsa själv... Vi far- och morföräldrar städade undan och sonen hjälpte oss med den stora ovanliga diskmaskinen.... På söndagen skulle nästa dop förrättas här i samma byggnad, så det gällde att ha det städat när de kom efter någon timme....

Så åkte mannen och jag hemåt  - med vackra blommor i bilen. Vilken fin och minnesvärd dag! En dag med lilla Lovisa i huvudrollen och en dag som vi alla tänker på med glädje!
 

 

Höstdagar

 Så här i mitten av september bjuds vi på ett omväxlande väder med både sol och regn. Nätter med mulet är varmare än nätter med klart väder, men ännu ingen nattfrost här hos oss. Våra dagar fylls med allehanda göromål. Ibland är det mycket på agendan och ibland är det betydligt lugnare.

 

Igår kväll tittade solen fram mellan molnen efter en regnig dag. Vi hade den stora glädjen att få sitta lite barnvakt under eftermiddagen och också träffa lillans mormor och morfar över en kopp kaffe och en äppelpaj som jag snabbt slängt ihop. Till kvällen blev det en tur ut till vårt sommarparadis för att förbereda sotningen inför morgondagen.

Vi tillbringade ju veckoslutet där ute vid havsviken. Vinden hade gått och lagt sig under dagen och det var alldeles tyst där ute - inte ens några skriande fåglar, vågskvalp emot strandstenarna eller lövprassel....

Där ute kokade jag en varm älgköttsoppa av fjolårets älgkött och med höstens egna rotfrukter. Och som ni ser vi hittade ännu massor av gula kantareller där ute (som jag stekte). Till efterrätt bjöd jag på havtornskräm - en verklig favorit så här års!

Och där i stillheten där vilar man efter en dag i lingonskogen. Och där ute njuter man det mest man kan! Så vackert i solens sista strålar för dagen...

Till kvällen blev det som brukligt en varm bastu. Redan vid 21-snåret sänker sig mörkret den här tiden på året och vi tände utebelysningen för att hitta på stigen mellan husen. Då sänkte sig den behagliga bastuvarma stillheten  och sömnen och tryggheten lägrade sig snabbare än vanligt ....

Under natten till söndagen hade molnen drivit in och det blev en gråmulen morgon där ute. Vinden hade tilltagit och nu föll de gula löven rasslande mot marken. Där ute hade vi inget regn, men det märkte vi (när vi åkte hemåt igen) att inne mot fastlandssidan där var det vått på marken... Till eftermiddagen tittade solen åter fram och vi fick påhälsningar av en småskrikig liten baby. Vilken tur jag kokat massor av mat som snabbt kunde värmas till ungdomarna! Babyn fick också sin mat och leendet återvände efter en liten tupplur....

Och så här på hösten är det mycket roligare att fånga solen än att vandra i regn!

 

Soliga höstdagar med bärplockning

 Både före och efter veckoslutet fick vi några soliga höstdagar och då har vi varit ute i bärskogen. För som sagt det är ett bärår detta år! På fredagen plockade vi havtornsbär.

 Varje höst brukar vi återkomma till samma ställe ute i den yttersta skärgården för att pllocka havtornsbär. Dessa bär som är svårplockade pga piggiga grenar men de är så nyttiga bär fyllda med c-vitamin! Vi plockar bären för att inte skada buskarna och så att vi även nästa år kan komma hit för att plocka...

 

Men tydligen är det andra som också brukar besöka "vårt" ställe och de hade tidigare i höst pressat saften ut bären direkt från buskarna. Men efteråt har saftstinna bär växt sig stora även åt oss! Och så hade de lämnat flera buskar orörda åt oss!

Det blev en härlig dag ute i naturen invid havet. Och naturligtvis hade jag ryggsäcken med och däri hade jag kaffe och smörgåsar. För det smakar ju så gott med kaffepaus ute i skärgården!

Väl hemma pressade jag saften ur bären och fyllde ispåsar med råsaft - och så in i frysen. Nu är vintersäsongen räddad och jag kan i förkylningstider dricka varm havtornssaft fyllda med fina vitaminer direkt från naturen utan konstiga tillsatser (trycker bara ut en kub i en kopp med varmt vatten och så liite socker för att det inte skall bli för syrligt...).

 

 

 

Naturligtvis har vi också tillbringat tid ute i lingonskogen! Nu kokar jag lingonsylt och fyller syltburkar med skogens röda höstbär! Nu tror jag att jag har plockat bär så det räcker för detta år - fast man vet ju aldrig....

Beredskap med för mycket och för lite vatten

 Vi vet ingenting om framtiden. Vi lever i en rätt osäker värld med både klimatförändringar och krigsskrammel. Många som lever i stora samhällen tänker oftast att om jag sköter mitt så får andra ta hand om resten. Men, lever du ute på landsbygden, med skogar, åkrar, ängar och husdjur, då vet man att man även behöver ta hand om allt runtomkring. 

Igår hade vi en regnig dag. Det kom  större eller mindre regnskurar (och till och med en av årets få åskknallar...). Det ser också ut kan komma några droppar med regn idag. Tack och lov har det inte kommit kopiösa mängder med nederbörd - så det blir nog inga översvämningar. Men sådant kan ju hända - och det har hänt för flera år sedan (ett antal gånger faktiskt). Det blev översvämningar över vägar och t.o.m. broar som har sveptes bort av vattenmassorna. Eller så har hus fått vatten i sina källare eller kortslutning när vattenet kom för nära elförbindelserna.

 

 

Det kan också bli andra vägen, dvs torka. Marken blir kruttorr och vattenmagasinen sinar med följden att det blir vattenransonering i kranen/duschen hemma hos folk. Och vad händer om det skulle bli sabotage eller någon/något förorenar vattenreservoarena som förser bygden med vatten? Två dunkar med vatten som beredskapsreserv kanske inte räcker så långt för en familj på 4-5 personer....

Ibland ser vi inte eventuella verkligheter pga att vi idag har det så bra. Allt fungerar ju. Både varmt och kallt vatten kommer ur kranen och vi har kommunalt avlopp dit vattnet rinner ner utan dess mer synlighet. Och vi tänker inte på vad som kan  hända, om..... 

Just dessa frågor om vatten är på tapeten här i byn denna höst. Nu rensas bäckarna som gör att allt dagvatten har en möjlighet att rinna ut/bort till havet. Från skog, åkrar och ängar men också från allas byggnadstomter, trädgårdar och vägar. Och skulle torka eller sabotage mot våra vattenledningar ske så håller man på att  utforska var det finns gamla brunnar och vattenkällor med rent vatten för att kunna förse både människor och djur med vatten. Det gäller allas vår beredskap både här i byn (men också för behövande runtomkring). Tack till alla er som engagerar er!
 

Öppet hus i ödehus (projektet "Många byar små")

 Under veckoslutet som nyss passerade kunde man besöka ödehus i vår kommun. Kommunen har med stöd av Aktion Österbotten och Svenska kulturfonden drivit ödehusaktiveringsprojektet "Många byar små" under åren 2024-2026. Runt om i byarna finns det hus som har  över 100 år på nacken (och äldre) och som idag står öde och skulle behöva tas om hand. Samtidigt finns det människor som är intresserade av gamla hus och platser och som gärna vill rusta upp de gamla husen. Under veckoslutet var det tänkt att dessa båda skulle mötas.

Under veckoslutet fanns ett 30-tal ödehus öppna för att folk skulle kunna ta sig en titt inne i bostadshusen med tillhörande byggnader. Runtom i byarna kunde man se dessa skyltar utanför byggnaderna som förevisades. De flesta husen var traditionella österbottniska bondstugor med höga kulturhistoriska värden. Stugorna är byggda i massivt trä och andra naturmaterial och håller generellt en mycket hög hantverksmässig kvalitet. De bär på ett oersättligt kulturarv och som gör vårt österbottniska landskap unikt.

Jag besökte några av husen och beundrade de gamla handsnickrade dörrarna, de vackra gamla kakelugnarna men också stockväggarna och vedspisarna och de handblåsta glasrutona i fönstren. I husen fanns också delvis gamla möbler kvar och jag som tycker om gammalt tyckte om att vandra runt i husen och se tidigare genertioners strävanden och livslösningar. Det fanns ett mycket stort intresse för dessa ödehus - människor kom och gick i byarna...

 I broschyren "Österbottnisk ödehusguide" kan man läsa om detta projekt. Kanske det inspirera någon att satsa på ett ödehus (så klimatsmart) eller någon annan kommun att gå vidare i detta projekt. De gamla husen utgör vår historia, vårt kulturarv och ett sätt för alla byar att leva vidare.

 Och de gamla husen är ofta byggda på mycket gedigna marker, många i en vacker omgivning. Många av ödehusen är idag kringgärdade av sly och stora träd, men en gång i tiden fanns det runt husen vackra trädgårdar med lantliga miljövänliga miljöer för potatis-, jordgubbs- och grönsaksland. Själva bor vi i ett snart 100-årigt hus med stockar som är bra mycket äldre än så, kanske 200 år. Vårt hus är uppgraderat hantverksmässigt till modern nivå. Dessutom tycker jag ju om gamla möbler och  dessa våra möbler är gamla släktklenoder och allt smälter in bland det nya vi införskaffat.

Septemberlördag med omväxlande väder

 Igår morse vaknade jag när regnet smattrade mot taket. Sedan blev det en dag med riktigt omväxlande väder. En ettrig kylig nordanvind blåste och molnen åkte runt på himlen, ibland regnade det och ibland sken solen. Och någon riktig värme var det ju inte heller...

Jag börjar med ett soligt härligt foto. Det ser riktigt skönt ut där vinden inte slapp till och molnen för en stund flugit sin kos - nästan...

När jag vid middagstid tänkte mig ut på en kortare promenad fick jag söka mig under ett träd bredvid vägen, för då kom det en regnskur igen... Regnet upphörde efter en stund och jag kunde vandrade hemåt. (Både före och efter denna skur behagade det regna, för det mesta kortvarigt.)

Jag plockade en bukett av sensommarens blommor längs vägkanten på hemvägen. Och som ni ser, solen kikade fram igen - men i gräset var det vått....!

 Solen kom och gick, men framemot kvällen började det se bättre ut. Mannen kom hem och var lite småfrusen, så efter att vi ätit och kollat tv-nyheterna hoppade vi i bilen för att åka ut till vårt sommarparadis.

 

Klockan hade passerat 19 på kvällen när vi så parkerade bilen där ute vid havsfjärden. Genast började vi elda i bastun... Nu ville vi värma upp oss!

Medan mannen skötte eldandet gick jag ut i skogen för att plocka kantareller. Men först hittade jag sensommarens sista stora hallon - som smakade såå gott!

Där ute i skogen märker man att hösten knackar på. Massor av både gula och bruna löv ligger på marken. Det mest gröna i skogen är mossan och det mest gula är kantarellerna - tack och lov!

 

När jag kom tillbaka hade solen åter gömt sig bakom molnen. Först blev det varsin kopp varmt te och sedan var bastun varm och härligt inbjudande. Såå skönt med bastubad och så bra för kroppen!

Klockan blev 21 (nästan) när vi så släckte alla ljusen vid våra hus därute och sökte oss till bilen för att styra hemåt. Nu märker man att kvällarna blir så mörka och specillt där ute vid havsbandet där såg vi inga andra ljus. Idag, söndag, har vi en dag med upphållsväder, och solen kikar fram för det mesta - men vinden är fortsatt alltför kylig och just idag känns det som om sommarvärmen har flugit sin kos...