I söndags hade vi kusiner från min pappas sida den årliga kusinträffen. Denna juli månad hade vi siktat in oss för brunch i den historiska miljön vid Kimo bruks herrgård.
Kimo bruk grundades år 1702 som ett järnverk. Petter Heijke, som också vid den tiden ägde Finlands första järmverk i Orisberg (ligger i grannkommunen Storkyro), fann en bra plats i Kimo för att här bygga en stångjärnskammare som drevs med vatten från forsarna i Kimo å. Här har sedan genom århundrena idkats industriell verksam i olika former. Idag år platsen en vacker bruksmiljö med gamla musiala byggnader.
När vi i söndags rattade norröver åkte vi igenom ett regnväder. Men när vi efter kusinträffen flera timmar senare åkte söderöver (hemåt igen) då sken åter solen!
När vi väl kom fram till bruket och dess herrgård visade det sig att vi inte var ensamma där ute. (Fotot ovan knäppte jag när vi sedan sent om sider skulle åka hemåt och det åter hade lugnat ner sig där ute). När vi kom några minuter i klockan 13 var många bilar parkerade runt herrgården. Väl där inne var det massor av människor som satt och åt och hade trevligt. Var fanns mina kusiner? Jodå, de hade redan fått ett bord där vi alla rymdes och vi kunde slå oss ner.
Denna söndag hade många bestämt sig för brunch, så när vi skulle fylla våra tallrikar med mat från alla serveringsfaten fick vi snällt vänta en god stund innan de kunde förse oss med de olika godsakerna. Men vi hade ju mycket att prata om så vi kunde gott vänta och gå flera gånger för att hämta mera mat. När vi så drack kaffe såg vi att solen började kika fram mellan molnen....
Vi pratade en hel del om brukets historia och här ovan på väggen i det lilla rummet med de fina tapeterna hittade vi ett foto av en av våra avlägsna säktingar. Det roliga är att jag vet att jag även från min mammas sida finns i dennas släktledet, jag blev dubbelt släkt...
När vi så äntligen ätit och pratat klart där inne gick vi ut och såg oss omkring i bruksmiljön.
Vattnet brusade i forsarna och vi vandrade runt i den vackra omgivningen. På 1700-talet fraktades järnmalmen från en gruva i Roslagen, Sverige och här i Oravais masugn gjöts tackjärnet. Kimo bruk var under slutet av 1700-talet Finlands mest produktiva järnbruk. Järnet fraktades med egna skutor till Stockholm och sedan vidare ut i Europa. Efter att flera ägare passerat såldes bruket och blev både spinneri och kvarn/sågverk under 1800-talets slut. År 1922 anlades ett kraftverk. Den gamla bruksmiljön har bevarats.
Här på området finns ett museum och ovan en gjutjärnsklocka från 1700-talet. Tack kusiner med respektive för ännu en så trevlig dag! Och vink, vink till er som inte kunde komma ut till Kimo denna dag!