Februari avslutas med flammande himmel

 Idag skriver vi 28 februari och årets andra månad är snart till ända, det är endast några avgörande timmar kvar. Men vilken månad! Det blev en månad när fredstiden var över här i  Europa. Det blev nämligen månaden när Putin slutligen bestämde sig för att skicka (unga, delvis ovetande) soldater in i Ukraina. Det känns sorgligt att det finns män med makt som inte känner medmänsklighet.

Igår kväll färgades kvällshimlen röd, det kändes som även en annan planet (=solen) signalerade något. Jag som är den sanna optimisten kände att det röda hellre signalerade det vackra och stilla i naturen. Jag hoppas och tror på att det goda så småningom kommer att få övertaget.. 

 

Idag har vi måndag och ny vecka. Här i vår region är det sportlovsvecka för alla skolelever. Solen skiner från en klarblå himmel idag, det bådar gott för sportsugna barn och ungdomar! Idag är det perfekt vinterväder för att tanka d-vitamin!

Dripp-dropp

 Idag hade jag tänkt sätta mig en stund i växthuset för att njuta av solen som värmde. Men - jag fick inte upp växthusdörren pga snön. Jag får tydligen vänta någon dag ännu, kanske någon dag med massor av plusgrader, för idag hade vi trots den strålande solen flera minusgrader.

Nu är vi i alla fall inne i tiden när snön smälter då solen lyser. Vi är inne i dripp-dropp- tiden! För nu börjar solen värma (trots minus i luften).

Fotot ovan knäppte jag härom dagen, nu är detta tak snöfritt.

Såhär såg det ut idag, som ni ser vi har massor av snö här...  För två dagar sedan hade vi +4 grader och då smälte snön nästan så det syntes. När vi då åkte in till staden åkte vi över sjöar på vägen. Det blev dusch-strålar överallt! Men mycket snö har vi ännu så nu önskar jag många dripp-dropp dagar så att snömängderna minskar!

Skräcken som klamrar sig fast i generationer

 Ännu en dag framför olika media för att höra om utveckling i Ukraina. Ännu en dag med rädsla för vad som kommer att hända. Mitt hjärta blöder för all den fasa som ett krig innebär.

Igår kväll hade jag ett ljus tänt för Ukraina och dess folk. Här i regionen ringde kyrkklockorna och ljus tändes för att visa solidaritet för ett utsatt demokratiskt land, ett utsatt folk.

Om jag går åtta och nio generationer tillbaka i vår släkt på min fars sida så hittar vi Mårten född år 1685 och hans far Pehr född 1664, båda var bönder i min hemby. Dessa båda mina förfäder blev utkommenderade för att strida mot den ryska armén som hade kommit upp längs den finländska kusten. Den svensk-finska hären hade bestämt sig för att sätta sig i motanfall i Napue by i Storkyro socken. Före slaget kungjordes i vår kyrka att en stridbar man ur varje gård skulle "träda under fanorna", den som inte lydde skulle hängas i egen port. Byns och hela kommunens bönder gick till grannkommunen Storkyro och fick där vänta i fem dygn innan slaget kunde börja. Ryssarna skulle nämligen torka sitt krut som blivit vått under färden. 

Mina förfäder ingick i den s.k. bondehären som enbart hade liar, grepar och störar som vapen. På morgonen den 19 februari 1714 utbröt slaget i ett besvärligt snöoväder och småningom i en enorm krutrök. Den finsk-svenska hären var på väg att segra i slaget (de hade redan beslagtagit kanonerna) och den finska befälhavaren yttrade :"Idag segra de våra!", varvid han trummade uttåg vilket soldaterna förstod - men inte bönderna... I detta stora slag deltog 10.000-15.000 soldater samt ett otal bönder och ca 20 kanoner. Man räknar med att sammanlagt omkring 5.000 män från båda sidor dog på slagfältet den dagen. Både Mårten och Pehr överlevde slaget, men de blev omringade av ryssarna och tillfångatogs. De fördes som krigsbyte till Ryssland. I kyrkböckerna står att fadern Pehr dog samma år i Viborg, medan hans son Mårten noterades död samma år i Moskva. Mårten hade en fru Maria och en son Samuel som då var 3 år, dessa fick ensamma söka skydd i storskogen när ryssarna kom för att plundra och skövla...

Efter slaget i Napue började ryssarna härja runtom i våra nejder, de brände och tillfångatog kvinnor och barn. Min hemby härjades, vår kyrka användes som stall för ryssarnas hästar. Åren 1713-1721 kallas för Den Stora Ofreden. Och ryssen kom tillbaka, det blev fler slag i vår näromgivning under seklet som följde. Ryssland erövrade slutligen Finland från Sverige under det s.k. Finska kriget år 1808-1809 och därmed blev vårt land ett storfurstendöme under den ryska kejsaren.  År 1917 förklarade sig Finland som en självständig stat. Under de båda världskrigen anföll Ryssland åter vårt land och nu är det mina farbröder och min morbror som alla stred mot ryssarna. Alla gav de sin ungdom för att vi skulle få leva i ett demokratiskt fritt land. Alla mina släktingar överlevde - men visst fanns granatsplitter i deras hjärtan. 

Rysskräcken är nedärvd i oss finländare i generationer.

Idag tänkte jag på alla mammor i min släkt som sänt iväg sina söner, sina äkta hälfter och sina fäder för att strida mot ryssarna. Det är inte enbart männen som visat stort mod, även alla kvinnor som verkat på hemmafronten har gjort ett fantastiskt arbete - bara för att maktgalna ryssar vill ha mera makt och pengar. Jag hoppas att jag aldrig behöver sända ut min son....

Ryssland invaderar Ukraina

 Idag är det en mörk dag för världen. 

Putin har bestämt sig och härmed skrivit in sig i historien som den som invaderade ett demokratiskt Europeiskt land, Ukraina. Han hade bestämt sig långt tidigare - men i morse sattes planen i verket. Idag är det en sorgens dag. Jag lider med Ukrainas folk, jag lider med alla de ryssar som inte ville ha krig. Jag lider med alla anhöriga som härmed kommer att få bekräftat att deras anhöriga har dött i kriget. Jag lider med alla i hela världen som på ett eller sätt konkret drabbas av denna aggression.

Hela morgonen har jag följt med tv-utsändningarna. Finlands president, statsminister, utrikesminister och försvarsminister har haft presskonferens. Alla har vägt sina ord, alla har viktiga uppgifter framöver. 

En sorgens dag. Och jag förstår inte varför människor måste döda varandra.

Ett kallt datum: 22022022

 Idag den 22 februari 2022 har vi ett datum som är lätt att komma ihåg: 22.02.2022 eller 22.2.22. Idel tvåor och enstaka nollor. Ett datum när folk gifter sig här i staden, det lär vara en vigsel varje timme....

Men det är också ett datum som är kallare än Kalla kriget (som president Niinistö har uttryckt saken). Idag invaderade Ryssland delar av ett annat land. Efter ett långt spel för gallerierna var det så dags att säga att ryssen måste undsätta de utsatta medborgarna i ett annat land som egentligen "hör till oss". Med fasa väntar vi på eventuell fortsättning under tider när inga avtal längre gäller. Inga avtal gällande landgränser. Inga avtal gällande kärnvapen och missiler. Ve o fasa!

Dagens foton knäppte jag i början av februari efter en kall och vit dag. Här kan man ana en solpelare som pekar upp mot skyn.

Världen är mycket vackrare när det är bröllop än när det är tanks och soldater som rullar in...

Världen är för vacker för att förgöras!

 Idag är det bitande kall nordanvind där ute, minus 9 grader mitt på dagen. Lite soldis och lite snöflingor i luften. Det är kyligt där ute - men det är varmt här inne!

På kvällsvandring längs ett skoterspår

 Idag är det söndag och sista dagen på årets vinter-OS. Vilken tur att Finland fick två medaljer just idag, för plötsligt fick vi också uppleva samma idrottsglädje som Sverige och Norge har fått uppleva mest varje dag... Heja Norden, vi är bäst! Det blev guld till Finlands ishockeykillar och brons till fantastiska Kerttu Niskanen. Grattis från oss - som var uppe med tuppen i morse!

Annars har vi en riktig vinterdag idag med vita vidder och blå himmel. Precis som det var igår. Under gårdagen blåste nordanvinden ute på slätten, men framemot kvällskvisten avtog blåsandet och jag vågade mig ut på en vandring ute på slätten. 

 Jag visste av ett bra skoterspår och det var underbart att vandra där ute i solnedgången med kölden bitande i kinderna (och med mössa långt neddragen över öronen...ni vet...). Jag vandrade upp mot skogen utan att sjunka ned i snön.

Jag vandrade vidare upp mot skogen. Inne bland träden  bestämde jag mig ändå för att vända tillbaka samma väg som jag kommit. Åter ut på slätten och så småningom åter ut i solens strålar....

Och så var jag tillbaka på samma plats där skoterspåret började...

Och där vid det stora häststallet stod flera hästar och solade sig i de sista vintersolstrålarna. Hästarna drömde säkert också om vårsolen, tänkte jag. Precis som jag också gjorde där vi stod i den kvällsrosa snön.... och vinden hade avtagit...

Så vandrade jag hemåt och knäppte ytterligare två bilder. Och jag tyckte att det är bra härligt med vinter ändå! Och så kunde jag inte låta bli att undra vart räven hade vandrat....

Chokladtryffel

 Ibland behöver man något gott som bara smälter i munnen. Man behöver skämma bort sig själv med lite choklad helt enkelt - eller rättare sagt massor av choklad!

 Häromdagen när Finland och Vasa fick en silvermedalj i OS öppnade vi en ask med tryffel för att fira i tv-soffan.  I julas fick vi tryfflar i julklapp och eftersom det blev "hemma-medalj" tyckte jag att vi också kunde njuta av lite belgisk choklad. Njuta och fira med två glada skidkillar! Specialaffären Liisa Koski som funnits i Vasa sedan år 1917 säljer goda tryfflar, dessa med dubbla chokladlager och rullade i kakaopulver som verkligen smälter i munnen! 

Nu återstår 2 dagar med OS från Kina och så följer äntligen normala tider igen (säger en som har hängt med i OS-utsändningarna på hemmafronten). Vilken tur att jag hejat på Norden, vi har ju fått ofantligt många medaljer - mest i hela världen! Heja Norden! Kanske dags för ännu en tryffel...?

Här antar jag en utmaning

 I bloggvärlden finns det en mängd olika bloggutmaningar och idag tänker jag för första gången anta en sådan utmaning och därmed berätta en liten del om mig själv. Det skall bli spännande att se vad jag kommer att skriva... Dagens foton knäppte jag en dag förra veckan när jag var ut på långpromenad.

Min hobby: Jag har alltid tyckt om att läsa och skriva. Dessutom har jag alltid tyckt om "bilder",  typ teckna, måla, handarbeta och fotografera. Så här kommer jag att svara att min blogg är min roligaste hobby. Jag har bloggat sedan år 2012, så hade det inte varit roligt att blogga.... ja, då hade jag nog slutat för länge sedan.

På huvudet: Jag vill ha varmt om öronen och därför använder jag alltid mössa så fort det blåser och är kyligt. På vintern vill jag ha en varm stickad mössa (som håller tätt kring öronen). Är det varmare vindar som virvlar då får det bli någon typ av tygmössa, här finns nämligen en som inte är rädd för att förstöra frisyren (jag ser hellre ut som ett hårtroll än att kall luft piper in i öronen!).

Tidsfördriv: Numera har jag möjlighet att idka massor av tidsfördriv! Jag kan väl börja med att nämna att jag varje morgon löser dagens sudoku och korsord i dagstidningen (ve och fasa de dagar tidningen inte har sudoku!). Jag älskar också att baka, därför blir det alltför många kakor, muffins och bullar i skåpen här hos oss nu för tiden... och kvällstid tittar jag på massor av nyhetssändningar (minst på fyra språk!). 

Dryck: Kallt vatten. Naturligtvis dricker jag alltid te och kaffe varje dag. Jag är så glad att jag numera åter kan sörpla i mig minst en mugg förmiddagskaffe för det smakar så gott (det blev tyvärr stopp med kaffet i många år)! Såhär vintertid tycker jag också om att dricka en varm kopp med honung & ingefära och förstås en varm varm kopp med hemmagjord saft är alltid gott!

Älsklingsmat: Vardagsmat. Jag tycker om mat som är gjort från grunden utan konstiga tillsatser. Jag tycker om nästan allt (lite skeptisk är jag trots allt till lök. Jag använder lök i maten som smaksättare, sedan petar jag bort de stora lökskivorna - till sambons stora förtret...). Ni som följt min blogg vet att jag älskar efterrätter, jag tycker om sött efter den salta maten. Och, måste jag tillägga, efter två år med pandemi - nu längtar jag efter att få gå ut och äta gott på restaurang någon dag!

Lagar aldrig: Löksås (se föregående svar) och älghjärta. Jag lagar heller aldrig krånglig mat, typ sådant som tar flera timmar med fingerfärdighet att få till. Nej, jag tycker enkelt och gott är bäst!

Bok jag aldrig glömmer: Det finns många bra böcker, jag älskar ju böcker och har själv en stor och välfylld bokhylla. Här slänger jag ändå fram boken "Vi på Saltkråkan" skriven av Astrid Lindgren. Boken fick jag när jag var ung och när tomten hämtade boken till mig visste jag att mina föräldrar hade köpte en mycket dyrbar bok och just den känslan gjorde att jag är tacksam än idag. (Som barn lekte vi mycket "Bullerby", inte så ofta Saltkråkan, alla vi barn tyckte om Astrids böcker.) Men som sagt Saltkråkan-boken, den är så värdefull för mig!

Dit jag längtar: Jag har alltid tyckt att "Borta bra men hemma bäst". Själv har jag bott längre eller kortare tid i 14 olika hus eller lägenheter. Jag har alltid varit beredd att dra vidare, jag har rest en del via jobbet  och på fritiden. Jag har alltid trivts bäst hemma (var än det har varit). Längst har jag bott i huset där jag bor nu (i nästan 25 år). Nästlängst bodde jag i mitt barndomshem, som jag äger ännu idag, (ca 19 år) och däremellan har jag haft olika adresser.

Häftig person: Iivo! Idag när OS i Beijing pågår måste jag väl tillstå att Iivo Niskanen är en häftig person. En kämpe, en atlet och en idrottsman med hjärta (när han fått guldmedaljen han jobbat för i 8 års tid tackade han den idrottsman som kom sist i hans guldlopp och dessutom tackade han sjukvårdspersonalen som stöttat samhället under pandemin - så fint gjort att tänka på andra även den dagen när han var som gladast!). 

Njutbar figur: Oj, det var svårt. Men här svarar jag Nalle Puh och Bamse! Jag väljer påhittade figurer för att de har så många kloka ord på vägen in i vuxenlivet. Som när Bamse sa "Är man stor och stark måste man vara snäll!". Eller när Nasse frågade hur man stavar till kärlek och Puh svarade "Du stavar inte till kärlek, du känner kärlek." Eller den här " Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre." (tänker på gårdagens fastlagsbulle...).

Alltid i frysen: Det var en lätt fråga, för jag har alltid bär och älgkött i frysen. Jag tycker om att plocka bär på sommaren och hösten och sambon är älgjägare och det blir alltid några köttbitar kvar i frysen till nästa säsong!

Plagg jag avskyr: Numera är det väl bikini.... däremot älskar jag nuförtiden stora tröjor, jeans och oömma t-skjortor. Numera är det viktigare med bekväma kläder än"finkläder". Så det så!

Jaha, det var dagens utmaning. Puh, inte så svår ändå!

Tankar på årets Vändag

Den 14 februari firar vi Vändagen. Visst är det vackert att det finns en Vändag! En dag för alla ens vänner! En dag för vackra tankar!

Den här dagen vill jag att vi skall tänka på oss själva, klappa oss på axeln och känna att vi duger. För allting börjar ju med oss själva, hela vårt tankemönster börjar med hur vi tänker, hur vi känner och hur vi ser världen. Och just idag önskar jag att vi alla tycker om oss själva. Månar om oss själva och njuter av nuet. 

Och när vi månar och njuter av oss själva, så vill vi ju också ta hand om varandra. Vi vill önska alla det bästa. Värna om våra vänner. För vad är vi utan vänner? Alla har en alldeles egen nära vän eller vänner. En vän kan vara en människa, ett älskat husdjur, en upplyftande bok, en skön omslutande fåtölj eller en skön plats ute i naturen. Eller något helt annat. Alla har vi så mycket att vara tacksamma för - och denna dag firar vi Vändagen!

Idag har jag firat med fastlagsbulle tillsammans med min Valentin, min bästa vän och sambo. Samtidigt vill jag sända varma hälsningar till alla mina vänner, både när och fjärran. Jag önskar er alla en riktigt fin Vändag! Vänner är så viktiga.

 

Tack för att jag får vara din vän!

Allvarligt läge

 Idag känns det som om läget skulle vara allvarligare än på länge. Det känns lite olustigt.

Det ryska krigsmaskineriet spänner musklerna runt Europa och speciellt runt Ukraina. Just idag känns det riktigt spänt och det skulle inte alls förvåna om någon typ av anledning för att starta sätts i verket under de närmaste timmarna, dagarna. Nej, det känns inte alls bra... 

För att inte tala om coronan än en gång. Här i landet har covid19-viruset spridit sig i rekordfart  under de senaste veckorna. Detta virus som behärskat världen i över två år och som förändrat vårt beteende och vårt samhälle. Nu börjar restriktionerna lätta, med den följd att alla vi som inte varit sjuka kan få vår andel av smittan... En lättare variant - men dock. Det finns något som heter post-covid och som inte heller är att leka med, alltså vad som eventuellt kan hända i människokroppen efter en tid om man har någon grundsjukdom. Det är inte roligt att tillhöra riskgrupp....

 Det känns också olustigt att landets polisorganisation har utsatts för hot. Det är inte bra att poliser behöver t.ex. köra runt i pansarfordon i vårt land. Polisen som skall skydda oss medborgare måste nu skydda sig själva...

Plötsligt har mörka moln dykt upp på vår himmel. Vi som vill leva i fred och frihet, vara friska och bo i ett tryggt land. 

Jag vill ändå tro på en bättre framtid! Trots allvarligt läge just nu.....

Det är något visst när solen kikar in!

 Nu har det inte snöat på två dagar, tänka sig! När solens morgonstrålar kikade in här hos oss under gårdagen blev jag så glad att jag knäppte några foton. Nu! Äntligen! 

Solen har härmed behagat knoga sig ovanför skogens toppar och vi har åter morgonsol här inne! Årets vändpunkt! Dom där första strålarna som lyser och bildar mönster här inne...wow!

Det är allt något visst när även vi får se solstrålarna även i rätt tidig morgonstund! I alla fall strax före klockan 9 kikade solen in. Härliga tider - soliga tider!

Till och med i köket kikade solen in! Nu går vi mot våren! 🌞

(Dessutom fick Finland två OS-medaljer idag! Och eftersom jag hejar på Norden har vi redan fått massor av medaljer av olika valörer. Heja Norden!)

Nej nu är jag less....

 De senaste dagarna har det snöat varje dag. Det har kommit mer eller mindre snö. Och det fortsätter att råga upp på redan höga snöhögar.... Dessutom har det utlovas mera snö redan i morgon...

Vet ni nu är jag less på detta snöande! Less, less, less...

Inte mycket till färgklickar här inte! Mycket grått och vitt nu. Men - dagarna blir längre, det märks trots gråmolnen!

Mitt på dagen när snön behagade ta en paus passade jag på att gå en sväng igenom byn. Lite blå himmel såg jag och lite röda hus såg jag. Men mest var det snövitt och moddigt på gång- och cykelvägen....

Väl hemma igen bestämde jag mig för att muntra upp mig. Nu har jag svängt ihop en blåbärspaj och snart är det dags att vispa lite grädde till... vad gör man inte för att muntra upp sig! 

Kanske det blir vår om några månader.... Kanske snön smälter till midsommaren... Kanske det blir en fin blåbärssäsong till sensommaren... Kanske.

Vinter-OS i Peking invigd

 Igår den 4 februari invigdes Vinter-OS 2022 i Peking, Kina. Dessa vinterspel är de 24:e i ordningen och pågår fram till den 20 februari. Igår bänkade jag mig framför tv:n för att för en gångs skull kolla en os-invigning, tv-utsändningen höll på i ca 2, 5 timmar.... (under tiden hann jag både äta och koka kaffe).

Den olympiska elden tändes.

Den mesta tiden gick till att följa med de deltagande nationernas intåg. Jag kommer naturligtvis att heja på alla som deltar under den finska flaggan... Heja Finland!

 Men jag kommer också att heja på alla de Nordiska länderna! Systerskap, broderskap.

Fast egentligen kommer jag att heja på alla som ger allt, alla de som kämpar och alla de som visar sportslighet. Här öppnade den olympiska kommitténs ordförande Thomas Bach spelen.

Nu blir det timmar framför tv:n! Idag började spänningen, en hel del intressanta tävlingar och Norden var väl framme!

My the best winn!