Skottdag och sista februari

 I år har vi en extra dag i februari, precis som vart fjärde år. En extra dag att vara tacksam över, för i år är det ju skottår! Denna dag är lika grå som tidigare dagar i veckan och det är plusgrader (men ingen snö som nämnvärt smälter). Här hos mig fortsätter amaryllisarna att förgylla dagen...

Idag är det dessutom president Sauli Niinistös sista dag på jobbet. Sauli har varit Finlands president i tolv år, dvs två presidentperioder, och han har varit en omtyckt president. I början av februari röstade Finlands folk fram Alexander Stubb till vår nästa president och han börjar sitt nya jobb i morgon. Annars har det varit en hel del politiska strejker under februari månad och regeringen har meddelat att de måste strama åt statsbudgeten ytterligare framöver. Vi förfasar oss över minskade anslagen till bla vår välfärd och sjukvård. Vissa regeringspartier önskar att vi börjar utnyttja mer privata vårdgivare, medan andra  tycker att det är lätt att säga för den som har råd att betala.... 

Ute i Europa har det pratats mycket om Ukrainakriget och saknade bidrag för att skaffa fler vapen och ammunition till landet, och så förstås att Ungerska parlamentet äntligen godkänt Sveriges Nato-medlemskap. I Ryssland har oppositionsledaren Aleksej Navalny dött/dödats i ett Sibiriskt fängelse och i morgon kommer han att få sin begravning. Från övriga välden har vi fått se tv-bilder av de hungrande människorna i krigets Gaza och spelet om presidentvalskandidaterna i USA. 

Det har varit rätt mycket krigsskrammel i nyhetsflödet denna månad, så när jag häromdagen gick förbi självständighetsstatyn på Vasa torg kunde jag inte låta bli att fota statyn ännu en gång och tänka på ordet FRED, ett ord som tycks vara så underskattat i våra dagar...För egen del har det inte hänt speciellt mycket denna månad. Månaden har varit lugn och fredlig här hos oss. Jag har förstås varit på bio, vi har varit bjudna på mat några gånger, renoverat badrum åt sonen, bokfört och deklarerat och så har vi ju varit förkylda förstås... Ja,och så stannade sambons tunga arbetsskoter mitt ute på isen och vägrade röra på sig, det ledde till att nästan halva byn blev engagerad...

Tack för härligt vintriga februari som sedan blev isig och våt! Nu börjar vi se fram emot lite ljusare tider - vi ser fram emot VÅREN!

Ännu vinter där ute vid havet

 Igår åkte vi vidare för en lång rundtur efter att ha besökt våra sommarhus. Vi hade lite tid över och vi ville kolla oss runt lite. Vi ville se hur det såg ut mot havet. Var isen stark dit längre ut? Fanns det öppet vatten?

Lägre ute i skärgården var rimfrosten ännu klistrad på träden efter nattens minusgrader. Och där ute visade bilen på -1 grader. Sambon stannade bilen för att jag skulle kunna fota lite.

Här stod jag och såg ut mot det öppna havet och det var vitt så långt jag såg. Nästan så att det blev vitare ju länge ut man kunde se.... (eller var det isvallar? undrade jag, med öppet vatten efter det?). Nästan så jag tyckte att jag kunde ana Sverige där långt borta över allt det vita...(nåja, det kunde ju vara några öar som finns där långt ut också, i alla fall till höger...)

Jag stod vid Köklot hamnen och där under vägbanken var det förstås öppet och strömt vatten som inte fryser vintertid.

Två båtar låg ute i isen och kramade om varandra och det hade de troligen gjort hela långa kalla vintern.

På andra sidan bron såg man också vatten, men troligen är isen betydligt tjockare där längre inomskärs, tänkte jag. Fast efter dagar av värmegrader och vind, med fortsatta varma dagar framöver då kommer troligen isen att krympa både under- och ovanpå, så... Jag som egentligen är landkrabba har respekt för isen där ute!

Stråna som växte vid vägkanten var täckta av is och lite rimfrost. Ännu är det vinter, suckade jag! Så skönt att sätta sig i bilen och åka hemåt till varmt kaffe!

Idag är det också mulet och idag väntar vi på lite blötsnö eller regn (vi har ju +3 grader idag), det känner jag i hela kroppen.

Vi vandrar över isen till vårt sommarparadis.....

 I natt har vi haft några minusgrader och ännu i morse hade vi -2 grader, så vi bestämde oss för att åka ut till vårt sommarparadis för att kolla till husen. Efter dagar med både regn och massor av värmegrader behövdes det vara lite fruset när vi skulle ut på isen...(för att plumsa genom massor av snö längs oplogad väg, det fanns inte på kartan!)

Det var mulet och smådisigt - solen ville kika fram men lyckades inte riktigt. Så gick vi då ut på isen för att promenera till våra hus och vi följde spåren efter både skotrar och en fyrhjuling som för någon dag sedan kört här. Det är ännu tjock is, men ändå lät jag sambon gå först. Han hade gummistövlar medan jag hade skorna med isdubbar. 

Trots allt var det lite vått ute på isen så jag gick rätt långsamt för att inte bli blöt om skorna. "Kommer du?" undrade han. "Jodå, skall bara ta ett foto först...!".

Jag gick i några gamla fotspår för att inte sjunka ner i snön. Natten hade lämnat lite rimfrost i träden i strandkanten. 

Så var vi framme vid vår lilla vik. Och bastun den stod kvar och bryggan låg under snön!

Åh så roligt att hälsa på våra hus där ute! Nu längtar jag åter till vår och sommar! 

Jag längtar till allt det gröna med fågelkvitter och svallande blå vågor och värmande solstrålar....!  Fast idag var det enbart mulet, disigt.  Och fjolårets bruna älggräsblad som låg i snön vid strandkanten... 

Ännu låg massor av snö kring husen.

Så vandrade vi tillbaka över isen och vi kunde ana solen...

På andra sidan havsfjärden lyste det vitt, grått och blått i olika nyanser.

Det hade blivit lite varmare och lite mera vått i spåren....

Men ingen fara, isen är ännu tjock! Inne vid strandkanten där vi gick ut på isen hade isen samlats krig några stenar ute i vattnet. De kommande dagarna utlovas värmegrader både dag som natt, vilken tur vi hann ut en morgon/förmiddag när det ännu var nästan fruset där ute på isen!

Ny vecka och nya ishala möjligheter....

 Den här veckan har skolbarnen här i våra nejder sportlov. Tyvärr utlovas rätt varmt väder med smältande snö och rätt vått och/eller isigt under fötterna.... Det är sladdrigt och mjukt i skidspåren och vått i pulkabacken... allt lite synd - men ännu finns det massor av snö och det finns ju inget dåligt väder när man är skolledig, eller hur?....!

I lördags hade vi en så vacker solnedgång och lite mera av den varan kunde vi ju önska även denna vecka! Men bara för att måndagen är grå och trist behöver ju inte betyda att hela veckan blir lika grå. 

 Jag hoppas på en färgsprakande sportlovsvecka - både för skollediga barn och ungdomar, men också för oss andra långlediga!

 Just nu är det isbana här hos oss (ni vet sådant som jag avskyr), men sambon har varit ut med sand - inte mycket men så mycket att jag kanske vågar mig ut så småningom.... De stora vägarna är isfria - men delvis vattentäckta pga all snö som smälter, de mindre vägarna är spåriga men sandade. Såå, man kan väl inte skylla på att det är besvärliga vägar. Nej ut i naturen kan man ta sig varje dag!

Nu blir det kaffepaus, sedan blir det spännande att se vad som händer härnäst!

Söndagspromenaden

 Idag har det utlovats en eller annan regndroppe, så när solen sken på förmiddagen och det inte var alltför slaskigt där ute beslöt jag mig för att gå ut på en söndagspromenad. 

Jag var allt lite mallig när jag bestämde mig för att gå ut längs mina åkervägar och på en längre länk dessutom. Jag kände att just idag skulle det sitta fint att gå ut längs de stigar och vägar där jag inte vandrat under hela vintern för att det varit alltför mycket snö och kyliga vindar...

 I början gick det riktigt bra! Det var härligt väder och rätt fina spår att gå längs där man inte sjönk ner i snön. Man så blev det enbart djupa hästspår i snön och då blev det ju plötsligt mycket tyngre att gå.... (det var nu jag kom på att jag inte tagit dagens mediciner....)

Men jag saktade farten och visst gick det bra ändå. Tänk här har jag vandrat år ut och år in, i ur och skur och under olika årstider. Nu hade jag inte vandrat just här sedan före julen och det kände lite spännande!

Så kom jag ut till de små skogsvägarna och här var allt sig likt. Lite mera snö dock...

De senaste dagarnas plusgrader har gjort alla småvägar isiga. Det gäller att hålla tungan rätt i mun, som man säger. Men nu börjar vinterns sandning kika fram och på förmiddagen var det ännu inte alltför halt.

Jag valde ändå att längs några skoterspår med hårt pressad snö. Perfekt vandring!

Men så såg jag att molnen började hopa sig. Dags att vända hemåt!

Väl hemma igen kan jag njuta av de två amaryllislökarna som slagit ut sedan senast. Nu kan molnen dra in över oss och ge från sig någon regndroppe om de så vill - för jag har redan varit ute på min söndagspromenad!

För två år sedan - och nu

 För två år sedan, torsdagen den 24 februari 2022, inledd jag mitt blogginlägg med följande ord:

 "Idag är det en mörk dag för världen. Putin har bestämt sig och härmed skrivit in sig i historien som den som invaderade ett demokratiskt Europeiskt land. Ukraina. Han hade bestämt sig långt tidigare - men i morse sattes planen i verket. Idag är det en sorgens dag. Jag lider med Ukrainas folk, jag lider med alla de ryssar som inte ville ha krig. Jag lider med alla anhöriga som härmed kommer att få bekräftat att deras anhöriga har dött i kriget. Jag lider med alla i hela världen som på ett eller sätt konkret drabbas av denna aggression."

 Och så har det gått två år och kriget fortsätter. Och då för två år sedan fortsatte jag skrivandet så här: "Hela morgonen har jag följt med tv-utsändningarna. Finlands president, statsminister, utrikesminister och försvarsminister har haft presskonferens. Alla har vägt sina ord, alla har viktiga uppgifter framöver. En sorgens dag. Och jag förstår inte varför människor måste döda varandra."

Och jag har fortsatt följa med många många fler tv-utsändningar från detta krig. Nästan dagligen har det rapporterats om kriget - och vårt Europa har förändrats ja, hela världen har förändrats. 

Denna lördagsförmiddag gick jag och tänkte; "Ännu en årsdag..." Hos oss lyste solen upp denna förmiddag och det glittrade i isen som börjat smälta på vägen. Precis som om en bomb hade bisserat framför mig....tänkte jag....

...och sitter det inte en spion där uppe i den höga granen ute på fältet och observerar, smider planer. ...

Mycket har förändrats pga Rysslands anfallskrig under de senaste två åren. I Ryssland har president Putin stramat åt makten, krossat opinionen och förbjudit fritt tänkande. Här i Europa har man börjat upprusta och Finland har gått med i Nato och skrivit DCA-avtal med USA, allt för att skydda oss mot ryssen...

På något sätt har livet förändrats för oss alla. Men en dag som denna tänker jag på alla de som mist en familjemedlem eller som tvingats fly för sina liv under dessa två år.

Mina februari-amaryllisar

 Jag har ju mångåriga amaryllisar som brukar blomma i februari - och inte kring advents- och julhögtiden när dessa blommor är så populära. I december 2023 hade jag faktiskt en amaryllis som blommade och den löken är satt på tillväxt till nästa år. 

Idag blommar en röd amaryllis här hos mig, ännu en röd kanske slår ut i morgon och en vit blommar nästa vecka. Då torde det blomma som vackrast. Men,  jag fotade blommorna redan idag....

Amaryllis är en så vacker blomma! Många har frågat mig hur jag får dom att blomma år efter år. Svaret är att jag låter blomsterlökarna stå inne i köksfönstret tills våren kommer (då har många fått långa gröna blad och jag har klippt bort den helvissna blomsterstammen). Då sätter jag blomkrukorna ute i farstun där vi inte har någon värme men där vårsolen har värmt upp, där får kvällssolen värma hela våren, sommaren och hösten. Nu nästan glömmer jag bort lökarna (ger dom förstås vatten ibland). När hösten kommer och de första frostnätterna gör sig gällande i farstun får lökarna komma in i värmen i huset. Då klipper jag ner bladen och ger lökarna lite omsorg med blomgödning och vatten. Och så några dagar efter nyår börjar knoppar visa sig, inte på alla samtidigt dock.

Så här såg det ut i mitt köksfönster förra året....

Det är härligt med amaryllis på vintern!

Klimpsoppa och ekorrspår

 Idag bjöd svärmor in till köttsoppa med klimp (trots att det ju inte var fastlagstisdag). Det passade ju perfekt! Jag brukar själv inte koka soppa med klimpar, utan enbart älgköttsoppa med  massor av olika grönsaker.

Det smakade gott - och alla öste upp två gånger! Vi fick också hembakat rågbröd och hemmagjord rödvinbärssaft. Efteråt blev det kaffe med hembakad toscakaka. Hemma hos svärmor serveras allt hemmagjort och alltid hälsosam mat!

"Våra" ekorrar skuttar dagligen mellan trädgården och skogen och då måste de korsa vägen. När de kommer från skogen till vårt matställe med solrosfrön brukar de springa längs den gamla  stenmuren som finns mellan oss och våra grannar. Men numera är ju allt täckt av massor av snö, så de springer högt uppe på vallar av snö. När ekorren skall upp till den snötäckta stenmuren måsten den hoppa uppför en nästan tre meter hög snödriva som går längs vägen vid vår gräsmattegräns.... Här stod jag på vägen och kikade upp mot vårt hus (skorstenen syns på översta fotot). Idag hade den fått göra ett högt skutt och sedan hoppa uppför en brant vägg för att komma sig upp mot träden - och sedan springa vidare till dom goda solrosfröna....

Inte lätt att vara ekorre denna snörika vinter....

Idag har vi mulet, någon plusgrad och kramgo blidväder (bliidon).