Tampere here we come!

Sonen och jag har varit på en minisemester. 

Han är skolledig några dagar och jag är så lycklig att han ville komma med mig

på en liten resa. Vi hoppade på tåget och åkte söderut till Tammerfors.

För sonens del ägnades tågresan åt dator och telefon. Jag läste en bok.

För det är ju bara så, att jag tycker det är perfekt att åka tåg. Lugnt och snabbt

tar man sig fram längs rälsen, vi hade dessutom valt ett tåg utan tågbyte i Seinäjoki.

På två timmar var vi framme i den trevliga staden, som har det mesta. 

Tampere - Tammerfors - here we come!.

Dagen var grå. Ja, gråare än grå. Inte heller tillstymmelse till vit snö. En lätt dimma

och den första kvällsskymningen låg över Tammerkoskiforsen när vi gick ut

på en kvällsrunda. Från vårt hotellrumsfönster hade vi utsikt över de röda

fabriksbyggnaderna och forsen. I turistbroschyren står det att "Tammerkoski

föddes för ca 6 000 år sedan, när den nordliga sjön Näsijärvis vatten

trängde fram och skapade en kanal genom ett smalt näs till den sydliga

sjön Pyhäjärvi. Kung Gustav III grundade Tammerfors stad vid 

Tammmerkoskiforsens strand år 1779."

Vi strövade runt lite och sedan gick vi in till en av de trevliga restaurangerna 

vid vattnet för att äta lite kvällsmat. Vi hade ju ingen brådska utan satt länge och pratade. 

Vi till och med unnade oss efterrätt som en god avslutning. Efteråt var det skönt att sträcka

på benen innan sonen återvände till vårt hotellrum medan jag åter gick runt i centrum och

på fabriksområdet, nu i kvällsbelysning.

Jag gick över Hämeensilta bro som kantas av de vackra statyerna av Wäinö Aaltonen och

gick förbi teatern, som just nu har Les Miserables på progammet. Vid centraltorget

ligger det vackra rådhuset, som är stadens representationslokal. 

Så gick jag åter mot de vackra fabrikslokalerna uppförda i rödtegel. Finlayson.

Varunamnet Finlayson är välkänt för varje finländare. 

Det var år 1820 som den skottske James Finlayson grundade en bomullsfabrik

här vid Tammerkoski. I vävningshallen Plevna tändes den första glödlampan

i Europa. Året var 1882. Finlayson är ännu i dag varumärket för olika tygprodukter

som sängkläder och handdukar. På Finlayson-området finns idag museer,

företag av olika slag, restauranger, butiker och biografer.

Jag gick över gångbron till andra sidan. Här på bron finns massor av kärlekslås.

Det är fascinerande att läsa initialerna och datumen som finns inristade. 

Jag stod en lång stund och undrade hur många förhållanden som ännu varar...

Det fanns lås ända från 1960-talet men de flesta var av nyare årgång.

Jag stod länge där på gångbron och såg ut över vattnet.

Till vänster ser ni vårt hotell. Jag har varit flera gånger till Tammerfors och

det är alltid lika roligt att pröva på olika hotell. Bäst är att bo i centrum.

Och tänk, så står man då där i slutet i februari med en snö som lyser

med sin frånvaro....

. 

Tillbaka på hotellet hittade jag sonen på sängen med dator och telefonen riggade.

Det blev en stilla kväll i den spännande bokens sällskap. Just nu läser jag

Inferno av Dan Brown. Jag vaknade vid 1-tiden på natten, då

fingrade sonen ännu på sin telefon....

Fortsättning följer.

Att leta vårtecken i februari

Visst är det konstigt att leta vårtecken i februari.

Men det var vad jag gjorde i går. Jag tog kameran med mig

och gick ut för att se vad naturen säger om det varma vädret.

Jovisst, det var mycket som redan stod i startgroparna.

Snödropparna nere vid växthuset hade tittat upp mellan vissna

fjolårslöv och torrt gräs. Om det blir sol i dag kommer knopparna

att svälla ännu mera. Här är det snart blommor som vaknat ur vinterdvalan!

Tulpanerna tittar fram mellan grankvistar i täppan.

De flesta av mina vårblommor finns på norrsidan av huset,

och där ligger ännu ett tunt lager med snö.

Nere i bäcken var det mycket vatten. Nu hade vattenflödet

bråttom och forsade iväg ner mot havet. 

Se där, till och med fjädrar i snåren! 

Det var fågelkvitter i skogsdungen. Talgoxar och entitor

kvittrar så vårvackert. Jupp, nog känns det som början av april alltid....

Vårvindar friska, leka och viska...

Nu är våren här! 

I går hade vi plus 6 grader och jag antar att det blir något liknande idag.

I slutet av februari. Februari! - Men är det inte lite väl tidigt? 

Min mamma pratade ju alltid om "långa och kalla mars", så man

är ju rädd för de där bakslagen.....

I morse låg jag länge i sängen och tittade på trädtopparna som vajade i vinden
utanför fönsterrutan. För precis som igår, har vi kraftiga vindar idag. Precis
som om våren vill sopa bort all snö och is. Ute på slätten är det

grått och svart, men här vid skogskanten där vi bor finns

ännu lite snö, men inte ens här är det mycket kvar.

Idag bjuder jag på två bilder från istäcket ute i skärgården. Isläget är ju inget
att hurra för. Varning för svag is, skulle jag vilja säga.
Bilderna är från helgen som gick, så idag kanske det är öppet vatten
på många ställen redan. Sambon hade mätt istjockleken ute på den stora fjärden
i lördags och det var 40 cm, så det finns ju lite is som skall bort innan
det är öppet vatten. Men där vattnet strömmar, som vid svärmors villa,
där är det nog öppet vatten en dag som denna.

Träffis med barndomsvännerna

På lördagen hade jag träffis med barndomsvännerna A och G.

Vi brukar ju träffas med jämna mellanrum, bara för att 

det är så trevligt. Gärna över en bit mat eller något annat gott. 

På lördagen var det klockan 15:00 som gällde. Vi skulle träffas vid Frihetsstatyn 

och sedan skulle vi bestämma vart vi skulle gå för avhandla senaste nytt.

Jag åkte in till staden för att ha några minuter för mig själv. På natten hade vi fått omkring

5 cm snö, men när solen kom fram på eftermiddagen gjorde värmen sitt

bästa för att smälta bort det vita. Riktigt härligt att stå i solen

och vänta en stund. På torget, bredvid statyn, var det vintermarknad

och där var det rätt mycket folk i farten.

Efter kramkalaset bestämde vi oss för att gå till Café de Paris, där fanns

ett lämpligt fönsterbord. Vi beställde kaffe/te och lite småvarma pajer.

Utan närmare krusiduller satt vi på caféet och pratade bort någon timme.

För det gäller ju att avhandla hälsan, familjen, arbetet och framtiden.Vi har hur 

mycket som helst att prata om!

Det händer ju spännande saker för oss alla tre och vi sände en tanke till

A i Stockholm, som har sin dotter i Australien för tillfället. Det blev inte så

många barndomshistorier den här gången, vi såg alla framåt och gjorde

utsvävningar om både nutid och framtid.

A hade fått sitt fjärde barnbarn i dagarna och vi ville ju också se

underverket. En liten tös hade det blivit den här gången också. Nu hade

 lilla Aida fått en lillasyster att vara stolt över!

Tack tjejer för en trevlig pratstund!

Det är sådana här stunder som förgyller livet.

Timber, timmbeeer!

Söndag och många plusgrader. 

Idag känns det lite vår i luften. Det är takdropp, vått och slaskigt.

Våra söndagsnöjen brukar ju vara några timmars jobb i skogen, så också denna dag.

Efter att ha kollat hur det gick på 50 km längdskidor i Sotji, åkte vi 

ut i det vackra vårvädret. Skogen lockade. Dags för jobb!

Långa granar föll som plockepinn. 

Vi plockade bort alla kvistar, så att endast de långa stammarna 

låg på marken. Stammarna kommer vi att hämta upp senare med

traktorgrip och skogskärra. 

Stora, hundraåriga granar sågades ner och föll till marken med

ett brak. Granarna var tio till tjugo meter långa, de var buskiga 

av täta kvistar. När träden fälldes blev det så ljust i skogen. 

Det nästbästa med våra skogsdagar är pausen. Att få

sätta sig ner och dricka lite varmt te, äta smörgåsar och 

prata lite ditt som datt. I lagomt lugnt tempo, så där.

Dags för nästa jobbpass.

Här faller ett träd! Timber! Det gäller att se upp

för fallande stammar. Och vet ni vad som är det bästa med en dag

i skogen? Jo, det är känslan när man står och ser på vad man åstadkommit

efter några timmars kroppsarbete. När man står där nöjd och belåten och ser ut

över vad man åstadkommit i samarbete med resten av skogsjobbargänget.

Då känns det bra. Då känner man sig nöjd. Belåten.

Solsken i två minuter

I dag är molnen här igen. Det känns som dom aldrig lämnat oss.

Men igår hade vi omkring två minuter ett klart solsken!

Jag såg en glipa med klarblå himmel och det kändes himmelskt!

Här har ni beviset. Tänk att en ljusblå färg kan vara så efterlängtad.

Det kändes som jag aldrig sett något så vackert.

Trots att vi hade flera minusgrader igår kändes det som om

vårhimlen fanns där uppe. (Dags för ett litet vårskrik kanske...)

Nästan så jag hade glömt bort hur solen kan färga snön vit och blå.

Här är jag ute på min promenad och går längs en häststig vid skogskanten.

Då glimmar solstrålarna fram - och det känns som om man bara vill le.

Ute på slätten är nästan all snö borta.Eftersom vi hade rätt kallt igår hade den lilla stigen

frusit på.Tittade man noga efter såg man vem som gått här.

Hästskor, hundtassar och stabila vinterstövlar.

Fascinerande avtryck kan tyckas. Men i kväll utlovas snö och till

helgen och nästa vecka kommer värmen, så det är nog sista dagen

med dessa avtryck. Så speciella, så avslöjande.....

När nästan är alldeles underbart!

Hela veckan har jag känt mig småfrusen, småkrasslig

och förfärligt trött. Men så idag, en helt vanlig torsdag, känns det

som dimmorna uppe i huvudet skingras - och hela världen känns mycket

ljusare och mycket mera rättvis. För idag får vi äntligen smaka på det jag 

hoppats på och drömt om sedan början av denna månad.

Idag har vi äntligen fått en vacker vinter igen. Nästan vinter. Och nästan vacker.

Nästan minus fem grader och nästan solsken! Kan bara tacka vädrets makter 

för det lilla positiva. Jag bugar och bockar för en härlig dag.

Inspirationen flödar igen och livet leker. Tjohoo!

Efter tjugo dagar med gråmulet väder känns det underbart att  

ana himlavalvet där upp. Känna att rymden finns där. Känna att det grå

locket nästan lyfts av och att man äntligen kan andas igen!

Härligt att se ljuset som tittar in igenom smutsgrå fönster. Javisst, efter allt

snöblask vi haft denna vinter är fönsterrutorna gråfläckiga - men det är så fönster

skall se ut fram emot vårkanten. Mot våren och ljuset skall dammet och

smutsen synas, för då börjar man inse att den långa, mörka vintern börjar släppa sitt grepp.

 Så fint att se ljuset som leker bland de gröna växterna här inne. Se ljuset och skuggorna.

Trots att vi inte har solsken kan vi ana solen och de tunna molnen låter 

solljuset spegla sig i de gröna bladen. Bestämt tror jag mina växter

älskar ljuset lika mycket som jag gör! 

Ute vid vedlidret letade en koltrast efter föda nu på morgonen. Han såg inte direkt

svältfödd ut, har nog suttit bredvid något fågelbord denna vinter. Idag hade

han hittat till oss och pickade i sig solrosfrön som fallit till marken. Han var 

så vackert svart med sin gula näbb. Tyvärr blev bilden suddig pga

mina smutsiga fönster, men roligt att han kom på besök.

Så började denna lovande torsdag i mitt liv....

Vilken familj!

I dag har jag suttit klistrad framför tv:n och tittat på OS från Sotji.

Ännu en dag med dramatik i skidspåren.

Men mest har jag hejat på syskonen Niskanen, och visst

har dom under dagen tagit hem ett OS-silver och ett OS-guld!

Förstår att den familjen flyger på moln en sådan här dag.

De båda syskonen Kerttu och Iivo är medaljörer i sina första

stora mästerskap. Mamma och pappa Niskanen intervjuades i tv:n och

 mamma kunde knappt prata för hon hade skrikit så mycket och det blänkte

tårar i pappans ögon. Vilken dag för hela denna familj!

Grattis till dagens kämpar!

Trevligt inne hos Sisustus Säde

Härom dagen gjorde jag ett besök i inredningsaffären Säde.

Jag behövde lite foton och frågade om jag fick fota inne i affären.
 Jo, det gick bra.

Här bjuder jag på några foton från min lilla runda i affären.
Det är ju inne med djur i inredningen, här några söta ugglor som glor på en.

Och mina absoluta favoriter: en färgstark kudde från Linum och en snygg matta.

Båda skulle passa förträffligt hemma hos mig.

Det skulle den gröna asken också göra. Ni vet: grönt är skönt!

Säde är en härlig affär att strosa runt i. Här finns också massor av

fina tyger, lampor, porslin och textilier.  

Måndagssurt

Det grå locket ligger över bygden ännu en dag.

I natt smattrade regnet mot taket, så nu har vi ishala vägar. 

Igen.

Dessutom mår jag "tjyvtjockt"... blev förkyld igår och i natt 

hade jag migrän och spydde mig igenom natten....

Kunde ju önska mig en trevligare måndag.

Surt.

Nu önskar jag mig en liten ljusglimt i livet.

Soliga kalla vinterdagar med humöret i topp.

Liksom.

Sången ljöd hela natten.....

Lördagen blev en lite ovanlig dag. 

Jag var ute på två jobb och så avslutade jag kvällen

med fest. Sambons kör hade sångarkväll med tre andra körer.

Först bjöd de på konsert inför publik och efteråt blev det samkväm

med mat... och massor av sång. Aldrig tror jag väl att den nya

lokalens utrymmen har fyllts med så mycket sång som i går kväll!

Efter konserten hjälptes alla åt att plocka fram långbord och duka fram glas,

tallrikar, bestick och sångblad. Så kunde vi sätta oss och sjunga så väggarna bågnade. 

En manskör förhöjde stämningen med snapsvisor på löpande band både före

och efter maten. En underbart god mat kan jag tala om. Jag spanade in

serveringsborden innan allt var framdukat, kunde inte låta bli att

låta snålvattnet rinna.... och då visste jag inget om den 

fantastiska efterrätten (hjortronparfait och jordgubbar)...

De olika körerna framträdde med sång och musik, solister sjöng och

vi fick allesammans sjunga med i massor av allsånger.

Kan tala om att vi knappt hann äta maten innan nästa sång stod på tur.

Stämningen var god. Det var ett konstant sorl och det var medryckande sånger.

En av kvällens absoluta höjdpunkter var när en av körledarna

sjöng ur en opera. Nästan så taket lyfte och virvlade iväg med snöflingorna 

som dalade utanför. Fram på småtimmarna kom de skojfriska

sångerna fram, små hyllningar till de andra körerna och
dess körmedlemmar.

Det var en underbar afton tillsammans med sångarsjälar. En afton som många

kommer att minnas med glädje. För sången och för den goda maten.

Fram emot natten blev det dans på ett minimalt dansgolv.

Det var då uttrycket "packade som sillar" stämde överens

med verkligheten.

Vändagen och lite nytt

Ha en fin dag alla ni som kikar in till mig idag!

I dag har vi vändagen, en fin dag så här mitt i februari.

För vänner behöver alla. Tack för att ni finns.

I dag har vår dagstidning ändrat sig och fått nytt format.

Jag tycker om vår tidning och jag läser papperstidningen varje morgon.

Nu när jag har lugnare morgnar hinner jag läsa mycket mer och tycker

om att sitta vid köksbordet och läsa medan jag dricker min första kopp te

och äter min frukost. Det är något visst med att vända sida, höra

prasslet av papper och så få upptäcka nya rubriker, texter och bilder 

på nästa sida.

Jag, som ohjälpligt är en nyhets-fantast, läser nyheterna

på nätet också. Flera gånger per dag. Det är ju så i dagens samhälle att allt 

händer så snabbt och du hänger inte med om du inte uppdaterar dig på nätet.

Men vill du i lugn och ro läsa något, ja då är papperstidningen den bästa.

Ibland måste vi lära oss att allt inte behöver gå med rekordfart,

att vissa saker mår bra att tas in i lugnare tempo.

Jag hoppas papperstidningen får finnas. 

För hur skulle mina morgnar se ut om jag inte hade min tidning?

Jag är av den årgången att jag inte vill sitta framför det

digitala hela dagen.

Hope You have the best Valintains Day ever!

Lite, bara liiiiite

Nu längtar jag efter solsken.

Det skulle räcka med endast lite. Ja, en halv dag eller så.

För nu har vi haft grått och ruggigt alldeles för länge.

I natt kom ännu ett lager blötsnö. Som jag tidigare

i veckan konstaterat - alldeles i onödan. Snön bara smälter bort, 

det blir vått och klottigt. Snälla solen kan vi inte få liiiiite vinterväder....?!

När jag var ute på min middagspromenad var det grått och mulet.

Inte mycket som lyser upp i landskapet. Det kom en och annan snöby,

som inte varade länge, men som fyllde på blötsnön på marken.

Grått. Murrigt. Ingen sol.

Nere vid bäcken hittade jag ändå vackra färger. Isen såg beige ut, 

det var skogsvattnet som varit målarmästaren.

Hade jag fått vara målarmästaren hade jag istället målat

himlen blå med en gul sol i högra hörnet. Så det så.