torsdag 31 mars 2022

Mars månad avslutas med åländskt plåtbröd

 Så börjar månad 3 vara till ända, endast några timmar återstår. Årets mars månad har varit ovanligt solig och ibland har det bjudits på lite vårvärme. Men månaden avslutas lika snörik som den började och också lika småkylig. Dessutom har månaden handlat mycket om Rysslands krig i Ukraina och alla därtill hörande världskriser.

Men tji fick alla kriser under gårdagen, för i går strålade vi barndomsvänner samman och då är det ju alltid lika roligt!


Vi hade bestämt oss för att träffas vid restaurang Niska i Vasa. Restaurangen ägs av den åländske kocken Micke Björklund, ni vet han som också vann den svenska Robinson-tävlingen år 2020. Vi hade valt att träffas snäppet efter bästa lunchtiden för att det inte skulle vara så mycket folk ute i dessa pandemi-tider. 

Vi fick ett stort fönsterbord och vi bestämde oss alla att äta restaurangens plåtbröd. Och plåtbröd, det är pizza på Ålands-vis. 


Vi försåg oss med sallad - och så var pladdret igång. Vi uppdaterade oss om det senaste, och vad som är planerat för morgondagen/framtiden. Vi pratade stort som smått och det blev en hel del skratt och igenkännande leenden. Som alltid en härlig samvaro.


Vi hade alla valt olika plåtbröd till vår sena lunch. Jag hade valt den inbakade varianten Smugglaren som var fylld med bl.a. skinka och blåmögelost. (Det var så att jag plötsligt fick feeling för en inbakad pizza, en variant som jag och mina f.d. studiekamrater så ofta åt under mina Umeå-år och som jag nästan aldrig har ätit sedan dess.) Vi var alla nöjda med våra matval...

... och när vi ätit upp det mesta av våra plåtbröd var vi sååå mätta! Jag blev också så ofantligt trött att jag kände att  en stor balja kaffe skulle vara enda lösningen...

Så där satt vi länge och väl. Pratade och hade det mysigt. Vi sände hälsningar och foton till barndomsvännen som inte hade möjlighet att närvara denna gång och så började vi kika på klockan för snart skulle vårt bord vara upptaget för nästa gäng med hungriga matgäster... Tack tjejer för en fin eftermiddag! Ta hand om er och hoppas vi snart kan ses igen!


Så skildes vi utanför restaurangen och alla gick till sina bilar. Jag tog en kort promenad ner mot stranden för att om möjligt orka åka hemåt (jag var ju sååå mätt!).

 

Så säger jag hejdå till årets mars månad med detta citat från dagens lokaltidning:

För att ha verklig behållning av glädjen

behöver man någon att dela den med."

- Mark Twain -  (amerikansk författare, 1835-1910)


onsdag 30 mars 2022

Promenad på snö som håller - perfekt skare

 Det finns många ord för olika typer av snö. Ni vet: nysnö, kallsnö, blidväder, slask, snöblandatregn och så skarsnö. Igår var det perfekt skare ute på slätten (på dialekt säger vi skaran). Solen sken och jag tog mig förstås ut på en långpromenad lite överallt ute på slätten, för nu bar snön och jag kunde gå dit näsan pekade. 

Skare bildas oftast den här tiden på året. När solen har värmt o smält, vinden har slipat, regnet har fallit över markens snötäcke. Och så kommer då nätter med massor av minusgrader på det. Igår hade vi minusgrader hela dagen, nu var det perfekt skare!



Igår var det en vacker dag med härliga blå skuggor. Jag vandrade runt där ute på slätten och njöt av allt det vita och blåa. Efteråt kan jag väl säga att jag hoppas att ingen träffar på mina fotspår där ute på snön, för jag antar att jag gått lite hit och dit och fram och tillbaka...

Jag försökte mig på att fota skare som håller att gå på - och så lyckades jag få med mina handskar...

Eller kanske jag skulle försöka fota skosnöret som skuggar så roligt på skaren? Si så där blev det! Nåväl, jag fortsatt min vandring, över nästan osynliga skidspår, över gamla skoterspår, över partier med torr nysnö och över blankslipad snö som blivit till is Jag valde ändå att inte gå över skaren som låg över bäckfåror eller större diken, för där kunde man ju bli "våtskodd" om inte mitt "snögolv" höll...

Jag var absolut inte ensam som gått där ute på slätten , det fanns massor av spår av harar, rävar och rådjur (dom spåren såg jag närmare skogen). En och annan ekorre hade också skuttat mellan några träd. Men mitt på dagen då var det förstås ingen annan än jag ute på vandring.

Solen sken och värmde, men luften kändes ändå härligt krispig. Nu tog jag sikte på ett av grannarnas hus där långt borta, nu skulle jag gå rakt mot huset... nej det blev visst en lång omväg...


Jag fick i alla fall en knippe videkissor med mig hem. Och dessutom en rolig skuggbild med roliga proportioner!

Idag är det mest mulet med lite snö, men ibland har solen kikat fram. Det tror jag mina snödroppar gillar! Nej nu snöar det igen...

Nu kör vi slutet på den här mars månaden! Sköt om!

tisdag 29 mars 2022

Mörkare när kvällarna blir ljusare - eller hur har vi det?

 Och så kom vintern tillbaka....

Efter några dagar med mulet och en del snö bjuder denna tisdag på solsken och några minusgrader. Det känns som om våren försvann och numera är långt borta. Jag fick lov att hämta in min vårsådd från växthuset och våra ankor måste numera åter stanna inomhus (de gillar inte när det är snö på marken, då är det ju så kallt om fötterna). 



Mina påskliljelökar fick också komma in i värmen. Trots att de klarar några minusgrader kände jag ändå för de små lökarnas blommor, för nattetid blir det plötsligt riktig kyligt nu igen. Jag njuter av gult här inne åtminstone denna vecka!


Här hos oss tänker jag på klimatet varje kväll, inte enbart på Earth Hour. Grannarna undrar säkert om vi är bortresta när det är mörkt här inne kvällstid... fast skenet av tv:n kanske avslöjar att vi ändå sitter uppkrupna framför nyhetsutsändningarna.... För här sitter vi i skenet av ljus och tv - utan tända lampor.

Häromkvällen passade jag på att baka en Tuppkaka med massor av mandelflarn på toppen (så dit gick också en del ström). Men här försöker vi spara på el:en både för klimatet och för hela mänsklighetens bästa. Numera är kvällarna ljusa väldigt länge (sommartid från och med söndagen) och det blir längre dagsljus för varje dag som går - trots att vintern knackade på denna vecka.

lördag 26 mars 2022

Våren blåste bort i nordanvinden

 I morse låg jag länge och undrade om det överhuvudtaget skulle vara lönt att kliva upp ur sängen. Ute ven nordanvinden så att det knakade i huset och sjöng i skorstenen. Himlen var mer eller mindre grå, och när det var mera grått då virvlade ett moln av vita flingor kring i stormen. Jag misströstade lite där jag låg i den sköna varma sängen.... men opp klev jag, det hör ju liksom till...

Den kalla nordanvinden har inte mojnat under dagen, men de grå molnen har tack och lov rusat vidare och nu framemot eftermiddagen kikar iallafall solen fram mellan molntapparna. Men oj så kyligt där ute. En annan är ju inte van med denna kyla nu när det har känts som vår i flera dagar....


 Under den stora granen vid postlådorna låg en drös med grankottar i lite vit nysnö. Mera snö lär komma de närmaste dagarna, så det gäller att vänja sig. Fast vinden kan gärna mojna.

Idag kom jag att tänka på trädet som föll över vägen eftersom det stormade. Förr i tiden gick man själv ut för att röja undan trädet som låg över vägen. Sedan kom en tid när man ringde nödnumret för att brandkåren skulle komma för att göra vägen framkomlig. Nuförtiden då klagar alla på varför ingen gör något....  Okej, nu kör jag i alla fall resten av lördagen inne i stugvärmen!

fredag 25 mars 2022

Den bästa bastudagen

 Idag är det molnigt/regnigt och den värsta slaskdagen när snön smälter och det fula bruna och geggiga blir synligt.... Därför vill jag idag blogga om den härliga vårvinterdagen när vi åkte ut till vårt sommarparadis bara för att gå i bastun.



 Tidig förmiddag gick vi över isen till vår villa, eftersom vi inte har upplogad väg dit under vintern. Det var soligt och himlen var alldeles molnfri, några plusgrader i luften.


Där på isen inne i viken såg vi att isen börjat spricka emellan stenarna. Samtidigt såg vi hur tjock is vi haft denna vinter, nästan 50 cm...

Högtrycket hade samtidigt levererat lågvatten, varför isen närmare land låg på en mycket högre nivå än ute på havsfjärden. Dessutom hade ju isen skjutit i höjden över alla stenarna...


 Ett "slukhål" i isen nära stranden såg vi också. Här ser man att isen inte har varit direkt tunn denna vinter...

Väl ute vid vår sommarvilla började vi genast elda både i bastun och i bastukammaren. Så här ostädat såg det ut i bastun när vi kom. Nåja, under vintern hade vi lagt några vedklabbar ovan sambons egenbyggda vattenboilare, så nu var det perfekt med torr bastuved att tända i. Men var skulle vi hitta vatten till bastubadet?

Normalt brukar vi ju använda regnvatten i bastun, men eftersom vi ännu inte satt ut vattentunnorna var det bara att blicka ut över fjärden. Nix, is överallt!

Men se där, nere i Rinilin rann lite vatten. Precis vad vi behövde.



 Så fortsatte vi elda och jag satte mig ute i det vackra vädret och bara njöt. Av solen. Av stillheten där ute i naturen.



Inne i den lilla bastukammaren sprakade det också hemtrevligt i kaminen. Och samtidigt passade jag på att värma lite tevatten allt medan jag löste korsord och sambon fortsatte med pusslet som legat där på bordet halvklart från föregående säsong.

Vi mumsade i oss varsin grillad korv och åt våra medhavda smörgåsar och kakor. 

Så var det äntligen varmt i bastun, hela 80 grader och det var dags för årets första härliga bastubad! Frågar ni mig är det lycka att sitta uppe på den varm bastulaven och tvåla in sig med den doftande bastutvålen, stänka lite vatten på de heta stenarna och sakta tvaga sig medan man kikar ut på snövidderna utanför bastufönstret. 

Härmed är årets bastubadande inledd! Härligt! Så sköönt!

Därefter satt jag inne i bastukammaren, ångande ren, och bara njöt av stunden. Plötsligt hörde jag motorsågsljud.... det var sambon som tydligen hade tyckt att lite skogsjobb måste det ändå bli....!

Dags för mig att gå ut och hjälpa till. Vi tog ned en del träd runt husen och nere vid stranden (kameran fick inte följa med). Det blev några timmars jobb - och så slutligen tyckte vi att vi äntligen var klara med dagen. 

Tack underbara tisdag där ute vid havsfjärden! Det blev en vacker vårvinterdag som jag gärna vill minnas!


torsdag 24 mars 2022

Nu har det gått en månad...

 Nu har det gått en månad sedan Ryssland militärt gick in i Ukraina. 

Jag kan varje dag återkalla bilderna av åldringarna som flyende balanserar på plankor över floden, de små barnen som klamrar sig fast vid sina mammor - bort från hus som den ryska militären satt i brand eller som är helt sönderbombade.... Ibland när jag blundar ser jag framför mig barnet som vill hem till kvällen, men som inte längre har något hem...  Jag ser gravarna som man gräver invid gatorna och jag ser tv-bilderna från skyddsrummen där folk sitter utan värme och lyse och där de kokar lite mat över öppen eld... Och så de miljontals kvinnor, barn och åldringar som flockas vid gränserna allt medan varningssirenerna klingar i öronen....

Idag, en månad efter att kriget startade, är hälften av Ukrainas barn på flykt. De är borta från sina hem. Borta från sin trygghet. Många är utanför landets gränser, men dom flesta finns kvar i landet men i ett annat "hem". Barnen som är vår framtid. Barnen som ingen av oss vill något illa... eller? Eller!!??

Av hela mitt hjärta hoppas jag att detta vansinne snart skall sluta. Att det inte utvidgas och blir ännu värre. Lilla jag hoppas att förnuftet får råda. Att ärligheten och rättvisan får råda. Att barn får vara barn. Att alla får en framtid utan krig. Att alla barn får lära sig ordet fred.

Nu har det gått en månad. Det får inte eskalera....


tisdag 22 mars 2022

Bakad cheesecake med vitchoklad och hallon

Idag skall jag bjuda på något riktigt gott.  Om man inte går på café i dessa covid19-tider, då kan man ju ha café hemma i köket, vet jag!

I fredags svängde jag ihop en cheesecake som vi har mumsat på under hela veckoslutet (och vi har ännu kvar en liten bit, så även onsdagen är räddad!) Ibland vill man baka något annat än det vanliga, så jag bläddrade igenom receptboken "Söta öde" och fastnade för en cheesecake som skall in i ugnen!


Här bjuder jag på receptet, som jag har modifierat till en egen variant.

Sätt ugnen på 150 grader. Klämt fast ett bakplåtspapper i en kakform med löstagbar kant och smörj därefter kanterna med smör.

Botten: Smula ca 25 digestivekex, gärna fullkorn och blanda med ca 60 gr smält smör. Pressa försiktigt ner blandningen i botten av kakformen och ställ kallt.

Fyllning: Vispa 375 gr philadelpiaost och 3/4 dl socker med en elvisp till en slät kräm. Vispa sedan ner 4 ägg, men vispa ner ett ägg i taget. Hacka 300 gr vitchoklad och smält sedan chokladen i ett vattenbad. Rör snabbt ned 250 gr creme fraiche i den smälta chokladen och rör sedan ned alltsammans i färskostsmeten. Tillsätt 1 krm vaniljpulver (eller äkta vanilj) och rör smeten jämn.

Ta fram kakformen och häll ostsmeten över kakbotten. Strö över hallon (går bra med hallon direkt från frysen). Baka i ugnen i 1 timme. Låt svalna i rumstemperatur och ställ sedan i kylskåp tills kakan kallnat och stelnat.


I dessa tider är det skönt att skämma bort sig själv och resten av familjen. Ibland får man tänka bort alla kalorier och bara njuta av något gott. Njuta för stunden!