Tack och adjö med Anders!

 Idag, den sista novemberdagen, tackar jag för en speciell novembermånad. En månad som både bjudit på ovanligt varma men också ovanligt kalla dagar. Nu har vi i flera dagar och nätter haft ner mot minus 20 grader, brrr.

Och idag på Andersdagen vägleds vi enligt Bondepraktikan om julens väder. "Om Anders braskar så slaskar julen..". I år braskar verkligen Anders, så då återstår det att se hur Julen blir, om gamla beprövade sanningar stämmer eller om nya klimatmål är satta. 

Årets november har varit grå och regnig, men vi har också fått njuta av dagar med solsken - ibland rimfrost - och sköna långpromenader. De senaste dagarna har varit otroligt kyliga, en annan är ju inte van vid kylan så det känns verkligen som om det har varit kallare än normalt. 

Adjö november, nu blickar vi fram emot årets sista månad. December med alla högtiderna.

Nu brinner adventsljusen

 Igår tände vi det första adventsljuset. Samtidigt kom vintern, med sträng kyla och snö som inte smälter. En vit adventstid väntar runt hörnet. 

Igår tände vi det första adventsljuset. Jag hade letat fram ljusstaken och kom då på att jag glömt hämta in dekorationsmossa innan snön föll (ja, så var det kallt också så jag ville inte gå ut i onödan..). Det fick bli röda äpplen och gula mandariner som dekoration i adventsstaken.

Gårdagen bjöd på en lugn söndag då vi gjorde så få knop som möjligt. Igår fick alla ljusen brinna, nästan ner i ljusstaken...

Idag lyste även det första ljuset när jag satt vid på köksbordet. Och vi åt varsitt rött äpple innan åtminstone jag tog tag i denna måndag. Nu tar vardagen vid igen och det är så bra det också. Välkommen adventshögtiden!

Glad lilla jul !

 Idag vill jag önska er alla en Glad lilla jul!

Lilla jul firar vi här i Svenskfinland lördagen före första söndagen i advent - och det är ju i dag det! När jag var liten var denna dag en efterlängtad dag, en både rolig och spännande dag. Det var den dagen vi barn i byn samlades för att springa runt och slänga in lillajul-kort i husen runtom i byn. Det var så spännande, speciellt när de boende kom utspringande efter oss. Inne i byn på "Lissbjerji" bodde byns postiljon och han var alltid alert och satt säkert och väntade på oss barn när vi kom för att ge honom post... Oj, så spännande det var när de modigaste av pojkarna skulle slänga in korten igenom ytterdörren till honom.... för då gällde det att spring sin väg så fort man bara kunde....och det gällde att inte ramla på isen i den branta backen ner från huset....! Ingen skulle få tag i oss, vi skulle bara springa och skratta!

Numera firar vi lilla julen mycket mera stillsamt. Här hos oss började dagen med nybakta saffransbullar och gott te. Sedan var vi inbjudna på lunch till en av sambons systrar. Så där gottade vi oss ännu mera och hann både äta gott och dricka kaffe med smarrig blåbärspaj med grädde mellan dagens tv-utsända skidtävlingar. Tack för jättegod mat!

 

 Årets lilla jul bjuder på vit snö som knarrar under fotsulorna, -8 grader och mest mulet väder. Det blev vinter i slutet av november detta år. En riktig vit lillajul-vinter!

Mera snö och lite tjuvstart på advent

 Gårdagens bloggrubrik "Tillbaka på ruta ett" kunde gott gälla även idag. För från snö till regn är det nu åter till massor av nysnö här hos oss. (Dessutom kunde gårdagens rubrik även gälla för det politiska rävspelet i Sveriges riksdag, där det under gårdagen var aningen turbulent.) Under natten till idag föll ca 10 cm ny kall snö på de redan hala vägarna och lite trafikkaos var det onekligen i morse. Redan tidig morgon var sambon ut med traktorn för att schakta bort snön - och dra upp bilar som fastnat lite här och där.... Men nu utlovas kyla i minst en vecka framöver!

Här hemma tjuvstartade jag gårdagskvällen med en adventsljusstake och julgardiner i köket. Något vill man ju göra när novembermörkret ligger kompakt. Men jag tände endast en adventsljusstake, den mot uthusen så att inga grannar skulle se att jag tjuvstartat lite....

I morse var det vitt där ute, det låg till och med lite snö på fönsterkarmen. Lite adventsstämning här hos oss, onekligen. Och mera skulle det bli!

Nu har jag nämligen bakat en kryddkaka med lingon och pepparkakskryddor med apelsinsmak, så nu doftar hela huset advent! Ja, jag vet. Jag har tjuvstartat.... och mera julbak det blir det!

Det ser ut som om det skulle spåra ur i år...

Tilbaka på ruta ett

 Jaha, så var vi tillbaka på ruta ett då. Igår kväll började det regna rätt ordentligt och rätt mycket av den härliga snön blev ett minne blott. Nu på förmiddagen fryser det på igen och det utlovas kyligt väder i några dagar. Och vad blir det då? Jo, ishalka!

Igår var det ännu vackert vitt, till och med när vi skulle köra över Brändö bro såg det riktigt vintrigt ut.

Idag ser det ut så här på vår gårdsplan. Is! Ishalka!! 

Och i natt utlovas snö. Ni vet kall snö på hal is = värsta jag vet (inklusive möjligtvis våra ankor). Jag utgår trots allt att vägar och gator är antingen sandade eller saltade vid det här laget.... men alla ni där ute: kör och gå försiktigt!

Morgonen med första snön

 I morse vaknade jag till morgonrodnaden, eller nej - jag vaknade innan det började ljusna, men det tog sin tid innan jag kom mig ut för att fota. En kort stund drog dimman över slätten, den hann också nästan dansa bort innan jag kom mig för att snöra på mina vinterskor... (Det låter som en annan är trögstartad, och det stämmer.  Här skall läsas nyheter, ätas smörgås och drickas något varmt innan det blir fart under fötterna.)

Som ni ser, nu är det mera vitt på marken! Vinterns första snötäcke. Eller egentligen det andra, men den första snön som föll en kväll hade nästan helt regnat bort nästa morgon. Men vackert är det ju när det ligger vitt på marken, äntligen lite ljusare där ute.

Nu berättar också snötäcket vilka djur som har gått på våran gård. Både haren och räven är härmed avslöjade! 

Det var den vackra novembermorgonen, nu någon timme senare börjar snö- eller kanske regnmolnen dra in från väster. En annan hoppas att det håller sig på den kyligare sidan, jag vill ju gärna behålla snön. För visst är det ändå lite härligt med vitt på marken!

Idag väntar vi på snö

 I morse visade termometern minus 8 grader. Solen visade sig och det var höstens kyligaste förmiddag.

Framemot dagen har molnen börjat dra in. Det utlovas snö till kvällen.

 Dagens promenad avklarades redan tidig förmiddag och det blev enligt det kortare konceptet. Det kändes lite kyligt. Ankorna, dom ville inte ens komma ut för att dricka lite vatten, de svängde i dörren.... Få se vad de säger i morgon om det ligger mera vitt på marken?

Förändring

 Härom dagen läste jag i nyhetsflödet att EU planerar stopp för import av bland annat kaffe, te och choklad... Här satte jag nog kaffet i vrångstrupen och tänkte VA???? Jag kände instinktivt att hur skall jag klara mig utan kaffe!??

Jag behöver ju  dricka minst två muggar kaffe varje förmiddag för att orka ta tag i  dagen... Jag hann läsa att EU tänkte på klimatförändringen och då hann jag tänka NEJ INTE MITT KAFFE! Aldrig jag vill inte ge upp mitt kaffe! Aldrig kaffet! Inte choklad heller förresten! Men så kom jag att tänka på att vi alla måste ge upp något för vårt klimat... Alla måste ju ge avkall på något. Det är kanske så att jag måste ge avkall på mitt kaffe...  mitt te.... min choklad.... det är väl inte mer än rättvist... Det gäller ju för allas vår planet, för vårt klimat, för mänsklighetens överlevnad! 

Och så läste jag vidare och såg att det gällde stopp för kaffe, te och choklad som produceras där man skövlar skog för ny odling. Pust! Jag behöver inte hamstra kaffe redan nu! Kaffet kan kanske importeras från gamla odlingar och då räcker det för att jag skall få mitt förmiddagskaffe....

Jag fick mig en tankeställare.

Dagens foto knäppte jag igår kväll, månen lyste och det var mörkt ute.  Och grannen hade satt upp en slinga med julbelysning där ute runt verandan. Men här hos oss lyste endast månen.

                                                    Alla tänker på att förändra världen,                                                                                                     men ingen tänker på att ändra sig själv.   

                                                                  - Tolstoj -

Min julönskan....

 Novemberdagarna knallar vidare. Ena dagen regn och några värmegrader,  nästa dag solsken och minusgrader. Ibland kan dessa väderfenomen inträffa samma dag och då är det inte roligt med sommardäck under bilen... däremot avgjort mycket bättre med isdubbar under vandringsskorna! Och jag försöker ju gå ut på långpromenader varje dag (men hur det nu är så blir det kortare vandringar vissa dagar).

En av mina vandringsleder här i byn börjar med en tomtenisse. Det är ju så här en månad innan julhögtiden att tomtar börjar visa sig för att kolla om det finns några snälla barn... Så jo, nu gäller det ju att skärpa till sig (för alla är vi ju barn innerst inne)!

Här i den s.k. Mulleskogen lekte sonen när han var liten. Det var hit alla barnen gick från dagiset för att leka ute i naturen. Idag finns några nygjorda träleksaker här, så månne inte barnen ännu kommer hit och leker ibland.

Jag fortsätter min vandring och tar mig över stock och sten...

Inne i skogen är det drypande vått efter nattens regn och det är nästan skymning bland de höga träden. Hit in i skogen når inte solens strålar, men regndropparna droppar ur träden...

Ute på slätten är solen inte högre än så här trots att det är mitt på dagen. 

När solens strålar träffar iskristallerna som bildats under den kalla morgonen glittrar det vackert. Tyvärr är dessa kristaller förgängliga., tänker jag.

Jag fortsätter min vandring och tycker väl ändå att den där tomtenissen han står på ett bra ställe. Han påminner oss om någonting. Den påminner oss om att vara snälla. 

Jag önskar inga julklappar den här julen, inga saker. Men jag har en julönskan ändå. Jag önskar att alla nära och kära skall få må bra och att värden kommer att klara sig trots alla klimathot.... Det känns som just dessa två saker blir mera viktiga för varje dag - varje år - som går!

Att ge sig ut i livet

 Idag lyser solen lågt på himlen. Men åh, den lyser! Inatt smattrade regn på taket och idag faller temperaturen, från massor av plusgrader till runt nollan. Precis som jag förutspådde igår kommer det att bli ishalka på vägarna.... Snabbt vill jag tänka på något annat....

Så idag tänkte jag plocka fram foton från juni/juli månad, då när sommaren var som bäst. Kommer ni månne ihåg att jag berättade om ett fågelbo här på vår gård, det som fanns på stammen på en björk i trädgården, helt nära byvägen? På en viril ca 1,5 meter upp från maken hade fågelmamman byggt ett bo åt sig och där låg hon sedan och ruvade sina fem ägg. Dagarna gick och där låg hon. I början flög hon upp när bilar passerade förbi på vägen eller när vi gick runt i trädgården. Det blev många gånger per dag hon lyfte och flög bort. Men hon var ihärdig, hon kom alltid snabbt tillbaka.

Sommardagarna lades på hög och hon låg kvar. Hon värmde och vaktade sina ägg. Ibland kom fågelpappan förbi för att kolla av läget. De första veckorna hade fågelmamman mig under ständig uppsikt när jag kom förbi hennes näste. Vi hade ögonkontakt. Sedan lärde hon känna mig och låg kvar i boet in i det längsta... Jag kunde fixa i blomrabatterna utan att hon flög iväg och efter veckor låg hon också  kvar när de flesta bilarna åkte förbi.

Så en dag hade äggen kläckts och nu fick mamman lov att börja mata de hungriga små. Hon pilade av och an, pappan kom nu också till undsättning. På förmiddagarna lyste solen rakt in i boet och då täckte mamman de små ungarna med att breda ut sina vingar över de nästan fjäderlösa telningarna. Vi försökte vara så försiktiga som möjligt och låta fågelmamman sköta ruljansen. (Och titta, hon hade prytt boet med några ankfjädrar!)

Kom vi nära trädet så var det endast stora hungriga gap som vi såg... I somras hade vi flera fågelbon i trädgården, två stycken i olika bärbuskar, ett under garagetaket och ett under balkonggolvet. Det var mycket fågelkvitter här runt vårt hus och det var bråda flygturer runtom husen och alla träden (och det var tack och lov en riktig myggsommar!). Vi hade ändå mest koll på fågelboet på björkstammen. Jag och fågelmamman blev nästan vänner i mitten av juli., så kände i alla fall jag det...

Fågelungarna växte och varje morgon kollade vi till redet med de små dunbollarna, för då i mitten av juli hade de alla växt till sig och fått dun och fjädrar. Så tidigt en morgon upptäckte sambon att boet var tomt. Han hämtade kameran när han såg en av de små sitta på den stora stenen bredvid björken. Ungen tittade storögd på världen omkring. Den stora vida världen uppe på stenen.

Unge nummer två satt också på stenen. I några dagar flög hela fågelfamiljen kring här på gården, sedan försvann dom - dom gav sig ut i livet. Jag har så många gånger tänkt på just denna fågelfamilj. Hur har dom klarat sig ute i den stora världen? Hur långt från vår trädgård är dom nu? Och kommer någon av dom att komma tillbaka till oss nästa sommar?

Novembergrått

 November är en mörk månad. Denna onsdag har varit så grå och trist. Det dröjde rätt länge innan morgonen klev fram och började visa aningen ljusare värld. Och kvällen, den kom tidigt  - och däremellan... ja, däremellan har det varit regndis ur ett grått töcken. Bara regn och rusk. Grått och trist. Och en vanlig taklampan  som lyser... (ännu inga julljus eller vit snö som skulle förbättra stämningen...)

Idag åkte vi in till staden för att uträtta  några ärenden, här satt jag i bilen och väntade på sambon. Klockan var nästan prick 12 mitt på dagen.

Sedan fortsatte vi ut mot villan och det var nästan så att bilens vindrutetorkare inte lyckades svepa bort det småettriga regnet.

Tja, därute var det inte mera färger. Det var grått där också. Alla nyanser av grått.

Så det är kanske tur att det snart utlovas soligare väder, kallare väder - och ishalka...

Söndagskvällens rimfrost

 I söndags när solen tagit adjö vandrade vi hemåt. Vi hade tagit en långpromenad till skogen, och nu började skymningen falla och frostdimman komma krypande... (Detta är fortsättning på gårdagens inlägg).

Månen steg upp stor och ... njaa, inte riktigt rund. Dimman dansade ute på slätten och himlen den var riktigt vacker i kylan.

Vi påbörjade vandringen hemåt i en rosa värld.

Rimfrosten klamrade sig fast som små blombuketter på den här stenen som vi gick förbi.

 Vi gick igenom den sista skogsdungen och så var vi ute på slättens stigar igen.

Där ute bland grässtråna såg det ut som om frosten fortsatte att växa...

Snökristallerna knastrade under våra fötter. Sambon hade bråttom hem och jag försökte hänga med och samtidigt fotografera...

En sista ögonblicksbild över stigen innan skymningen tog över dagen. Vi traskade hem och det var så skönt att komma in i värme inne i huset! Minus 7 grader ute och 20 inne....