måndag 7 mars 2022

Gårdagskvällen, när jag plötsligt blev rädd

 När jag igår kväll satte mig ned framför tv:n för att kolla kvällens första finlandssvenska nyhetsutsändning hörde jag ett konstigt ljud. Det var ett konstigt buller. Det lät nästan som en sprängning vid stenkrossen några kilometer härifrån - men det var ju söndag och dessutom kväll hann jag tänka... Jag skruvade ned ljudet på tv:n. Hörde ingenting annat än ett lätt skrammel.

Där ute hade ljuset blivit så konstigt. Snön var gul och allt förvandlades till en roströd nyans. Så smattrade det till igen. Nu flög jag upp ur fåtöljen! 

Och det var nu jag märkte att det kom en hård kort hagelskur på hustaket. Bramm!  Så var det över lika snabbt som välden mörkats av det gul-rosa där ute.

Snöhagel.

Tack och lov att det endast var några snöhagel som sprutade ur de grå molnen! Molnen som förvandlades från gråa till gula till rosa och sedan alldeles blodröda! Vilken tur att det inte var kriget som kommit hit till oss - utan endast några enstaka snöhagel...Jag suckade och tänkte att kriget verkligen påverkar även en annars så trygg finländare (som jag tycker att jag ändå är)!


Jag tog med mig kameran och gick ut för att fota den besynnerliga solnedgången och det stora snömolnet som tornade upp sig i sydost. Egentligen ingen snö hos oss (endast en klase hagel, som sagt).

Där i väster gick solen ned och det syntes lite blå himmel. Här nere på jorden var snön blodröd.

Jag knäppte ett sista foto innan jag gick in igen. Efter ytterligare en kvart var allt sig likt. 

Molnen var gråa och skymningen sänkte sig. Kvällslugnet lade sig över byn.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar