Att stå där ute på fjärden med solen i ansiktet och lyssna till den absoluta stillheten....
Det är mars månad och jag promenerar ute på fjärdens is.
Bara jag och ingen annan i hela världen. Vinden i ryggen och --- tystnaden. Inget vågskvalp, ingen is som sjunger, inga havsfåglar som skränar, inga skotrar som brummande kör förbi, inga sommarstugegäster som gastar... ingen annan än jag...
Den vackraste av världar! Den österbottniska naturen. Runt nollan och med en sol som värmer. (Lite oputsad fotolins, men vad gör det när jag njuter till 100%!)
De flesta av jordens alla människor har aldrig sett is. Men vi här uppe i norr har is som denna vinter är så stark att vi obehindrat kan röra oss ute på fjärdens vatten... (det gäller dock att veta var man kan röra sig, det är ju vatten under).
Tystnaden är slående. Jag äger världen!
Vi hoppas det förblir så också !
SvaraRadera