Förra veckan ordnades de s.k. "Vörå-dagarna".
Under normala år brukar stora evenemang ordnas för att både Vörå-bor och före detta Vörå-bor skall ha möjlighet att träffas och umgås. (Dylika dagar brukar ordnas i snart sagt varje kommun längs den österbottniska kusten såhär sommartid.) Coronapandemin har tyvärr gjort att stora evenemang inte bör ordnas utan specialarrangemang. Men små arrangemang utspridda på många dagar och med personer i små grupper kan förstås ordnas. Vörå-dagarna ordnades inte under fjolåret (om jag kommer ihåg rätt), däremot ordnades de detta år. Med många programpunkter på enbart nätet - men också med små fysiska kulturella evenemang där det fanns möjlighet att hålla avstånd.
Jag deltog i några av de små programpunkterna och det var så roligt att äntligen kunna konsumera lite kultur. Och i en vacker sommarmiljö dessutom. Med sol och klarblå himmel.
Det börjades med ett besök på Biblioteket där David Still hade ställt ut tavlor som han målat med Vörå motiv. De små tavlorna var alla målade under våren med motiv längs Vöråvägen. Från Andkil by till Kaitsor by. Från tidig vår till försommarens första grönska. (På bibban passade jag också att inhandla några avskrivna böcker).
På programmet hade vi också inplanerat ytterligare ett konstbesök, nu vid Rökiö gamla kvarn, men tyvärr var den utställningen inte öppen när vi hade vägarna förbi.
Däremot hade Bagarstugans café öppet Vörå-dagarna till ära (i det gamla huset bakom församlingsgården). Här serverades kaffe och goda bakverk, vi försåg oss med glasspinnar som vi sedan kunde inmundiga ute i solen. Inne i Bagarstugan hängde ett Vörå-täcke på väggen och ett flertal gamla planscher som säkert använts vid söndagsskolesammankomster.
Under tiden vi mumsade i oss glassarna vandrade vi runt på Myrbergsgårdens museiområde. Tyvärr var inte museet öppet den dagen vi var där, men det var ändå en så vacker omgivning att det kändes roligt att uppleva vackra gamla byggnader i sommarskrud.
Lånemagasinet (sädesmagasinet) är från år 1753 och är ett av de tre första lånemagasinen som byggdes i Österbotten. Denna gamla byggnad är fortsättningsvis i gott skick, en stor ståtlig byggnad. En pärla enligt mig. Förr i tiden visste man också vad nödår/pandemier betydde och här samlades förnödenheter som skulle fungera som räddning under svåra tider.
Vid kyrkan fungerade en av mina kusiner och hennes man var guider för dagen och det blev en svalkande pratstund inne i kyrkorummet. Vörå kyrka är byggd år 1626 och är Finlands äldsta träkyrka som ännu är i bruk. Vi gjorde också en sväng via prostgården, som numera inrymmer pastorskansliet (fotona ovan).
Dagens kulturella rundtur avslutades med en tur till en av Vörås få före detta herrgårdsbyggnader. Denna herrgård byggdes i mitten av 1700-talet till en major Kristoffersson (här reserverar jag mig för att jag minns fel namn) - och grundstenarna lär vara äldre än så. Sedan är 1908 har gården tillhört Vörå folkhögskola (där har min egen mamma gått en gång, en av hennes roligaste ungdomsår brukade hon berätta). Numera ingår byggnaden i Folkhälsan Norrvallas fastighetspark och det senaste året har huset totalrenoverats och numera heter herrgården Holmsgården. Den kan användas för både undervisning/kansli och olika festevenemang. En mycket gedigen och fin renovering!
Herrgården är numera vackert renoverad med en släng av gammal herrgårdsromantik i detaljerna. Gammalt och nytt samsas, här kunde jag gott tänka mig en stor fest!
Under Öppet-hus dagen bjöds på mycket gott i festsalen och vi lät oss väl smaka. Fylld av kultur i sommarskrud åkte vi vidare till min kusins kaffebord som bjöd på både sött och salt. Tack för allt gott!
Ibland förgyller kulturupplevelser i näromgivningen upp en helt vanlig sommarvardag! Så länge sedan senast det begav sig.... men nu kan vi åter umgås i små människonära sammanhang!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar