November börjar med Alla helgons dag

 Så har vi tagit klivet in i årets näst sista månad. November är här!

Igår lördag, den 1 novmeber, firade vi Alla helgons dag. En dag för minnen av våra nära och kära som vandrat vidare från detta jordelivet. Fredagen hade bjudit på regn, men när så lördagen randades började molnen skingras redan på morgonen....

Mannen i huset hade i arla morgonstund begett sig ut på älgjakt och när solen började visa sig gick jag ut med kameran. Dimman lättade och det var så vackra dämpade färger i vårt höstiga landskap. Och fortfarande plusgrader....

Gårdagens regndroppar var ännu fästa vid trädgårdens buskar....

Medan solens strålar gjorde sitt bästa för att bränna bort dimmolnen... Och jag tänkte att det var så många dagar sedan vi sett solen senast....   Så tack för en vacker morgon!

Eftersom sonen var ledig denna lördag (medan hans sambo jobbade) stämde vi träff och så rattade  vi gemensamt iväg till mina anhörigas gravar för att tända ljus. I år blev det många ljus på min kära mammas och pappas grav.

 Det var nämligen så att redan dagen innan hade också mannen och jag varit ut för att tända ljus (eftersom det skulle bli älgjakt på ljuständardagen). Då gick vi runt och jag tända många ljus på mina släktingars gravar. En fin tradition att tända ljusen till Alla helgons dag. För att minnas. För att visa att vi ännu hör tillsammans. Generation efter generation. Som en kedja av liv.

 

Till kvällen när mörkret hade sänkt sig, tillika molnen åter hade drivit in (och jakten var slut för dagen), åkte mannen och jag ut till hans fars och släktignars gravar för att tända ljus. 

 

 

 Denna kväll var det en strid ström av bilar till begravningsplatsen. Som låg där så mörk men med alla dessa ljus som lyste och skapade en så fin samvaro över tid och rum.