Slaget vid Napo år 1714, krutröken låg tät över Storkyro precis som för 300 år sedan

I lördags utspelade sig det blodiga slaget i Storkyro ännu en gång.

Det ursprungliga slaget inträffade den 19 februari 1714 i byn Napo, lördagens skådespel

utkämpades på en åker framför Storkyro gamla kyrka från 1300-talet.

När vi kom låg krutröken tät över slagfältet. Kanoner dånade, gevärseld flammade
 och flera hundra soldater i tidstypiska dräkter fajtas ute på ängen. 

Lördagens historiska återblick refererades via högtalare på både rikssvenska, eftersom 

Finland då var en del av Sverige, och på finska. Vi fick höra hur amiral Carl Gustav Armfelt 

försökt mota ryssarna, men hur han tvingats retirera norrut och hur han här i Storkyro,

ca 45 km öster om Vasa, försökte ge ryssarna motstånd. Armfelt hade ett reguljärt infanteri

och kavalleri samt en hop dåligt utrustade och illa tränade allmoge. De mötte en

 dubbelt så stor rysk styrka under ledning av Michail Golitsyn. 

Slaget vid Napo varade i 2 timmar, efteråt låg flera tusen döda på slagfältet.

Kvinnor och barn rusade ut för att leta efter sina anhöriga, men många låg

kvar ute på fältet i många veckor... Då för 300 år sedan var det mitt i kallaste vintern

med mycket snö, i lördags sken solen och kvällen var härligt ljummen.....
Nu ringde kyrkklockorna och en manskör sjöng "Sun kätes, Herra, voimakkaan",
det kändes som de som stupade då för 300 år sedan hedrades på ett fint sett.
Historien kan man inte göra något åt, men framtiden kan man.....

När föreställningen var över tackades alla "trupperna". De kom från 

Ukraina, Ryssland, Norge, Sverige och Finland. 

Efter föreställningen sökte sig slagskämparna till sina tältläger bredvid kyrkan.

Hit var allmänheten också välkomna. Och ni förstår att jag ville naturligtvis titta mig runt.

Det kändes som historiens vingslag hade hållit andan i Storkyro i lördags.

Men mera hur det såg ut bakom kulisserna får det bli en annan dag.