Södra Vallgrund vandringsled, del 2

Så var jag framme vid Sommarösund. Här vid sundet har det

alltid varit livlig rörelse. Men en tisdagseftermiddag i slutet av oktober var det

lugnt och stilla vid sundet. Jag vandrade längs simstranden, ute på bryggorna 

och bland de gamla båthusen och jag lät kameran göra jobbet.

En liten fiskebåt låg inne vid stranden. 

Jag går in bland de gamla bodarna och båthusen. 

Så här såg dåtidens lås ut... annat är det idag med övervakningskameror 

och larmsystem....

Så bestämde jag mig för att vända och gå tillbaka till fortet.

Nu hade jag solen i ryggen och jag såg allt från ett helt annat håll.
Lite nya vinklar. Lite smått spännande....

Men stengärdsgårdarna var lika vackra som från andra hållet.

Jag kände verkligen att här hade människor gått många gånger före mig.

Nu såg jag också den lilla ladan, som står bredvid en helt

normalstor sågbock.

Jag gick förbi åkrarna och fortsatte längs skogsbrynet. Nu stod solen

mycket lägre på himlen och det blev mörkare inne i skogen.

Här inne bland asparna var det rätt halt på lövstigen.

Så närmade jag mig den mörka skogen. Det kändes lite kusligt att

vandra mol allena. Jag tänkte på jättegrytan som jag såg tidigare under

dagen. Jag förstår att folk förr i tiden trodde på illsinniga varelser, jättar

och troll som vandrade i storskogen... Jag tittade mig över axeln

några extra gånger.... Nu var det väl inte troll jag tänkte på utan

illsinniga sexmördare... 

Så var jag framme vid fort-området igen. Nu såg jag den stora gropen

 i berget. Nu är gropen vattenfylld, tidigare fanns kanske här 

ett tak över, vad vet jag.

Kanske har det använts till lagerutrymme för ammunition? 

Ingångar från två håll.
Hoppas också djuren i skogen (och trollen och jättarna)

ser detta gapande vattenhål mitt uppe på berget. Inte roligt om

någon springer rakt mot hålet och inte hinner stanna i tid. Det finns

en trappa, men månne de ser den när de skräckslagna dimper ner i vattnet?

Uppe på berget finns också plattformar där troligen kanonerna stod.

Nu har skogen växt upp kring berget, tidigare var det säkert mera öppet här.

Nedanför berget såg man denna "skorsten" på en sten. Här var ju "huset"

som jag såg tidigare på min vandring. Men att det skulle finnas ett 

hus här, det är svårt att se från det här hållet.

Solen var i nedåtgående.

Men jag fortsatte min vandring ner mot havet ännu en gång.

Fortsättning följer....