En runda med Lucas

Det är skönt att kunna ta vara på alla solskensdagar som man får 

under november månad. I går var jag ledig och det var som

klippt och skuret för en långpromenad med hunden Lucas.

Lucas matte var i Helsingfors och Lucas behövde komma ut 

på en av sina dagliga långturer. Kom så går vi!

Vi hann ju inte alls långt innan det blev första pausen.

Vi gick vidare och så kände Lucas doften av grannens lilla

hundvalp Ella. Lilla hunden hade uträttat sina behov runt husknuten

och Lucas var mycket intresserad. Massor av nya dofter, här

skulle inspekteras!

Jag hade tänkt mig en av mina vanliga rundor, men se det var Lucas

inte med på. Nä, han lade sig bestämt ner på marken och 

tittade hemåt. Månne matte kommer snart? 

Vad vill den där jag har med mig idag? Vill hon gå den

här häststigen? Det är ju inget skoj!

Den där som hade Lucas i koppel fick snällt ändra färdväg och

gå den väg Lucas ville. Vi gick förbi dagis och upp mot slakthuset

och så ut på ängarna där grannens får betade förra sommaren.

Det blev en perfekt vandring. Mycket roliga dofter och så fick Lucas

skälla lite åt några höbalar som såg lite konstiga ut också.

Han satte små doftmärken överallt.

En riktigt lycklig hund trots allt.

Nu måste jag sätta mig för att bli fotograferad också.

Kunde det inte räcka med fotona när jag nosar i marken?

Snälla matte, kom hem snart....

Så kommer vi ut i solen och Lucas travar glatt vid min sida 

och svansen går i takt med stegen. Vi går vidare

och får en riktigt skön lång promenad.

Rimfrosten prasslar under tassar och skor.

Kanske jag lägger mig ner en stund och kikar hemåt över ängarna.

Kanske matte kommer hem fortare om jag tittar. Fast, det här

var ju ändå en skön runda! 

Nu går vi hem!