En olycka händer så lätt

I dag sitter jag med två uppsvällda fingrar.

I går kväll hände det på bara en sekund. Det som inte borde hända.

Jag skulle ta en het kastrull med jordgubbskräm från spisen. Som vanligt skall

man ju göra två saker på en gång, så jag höll i ett underlägg med vänster handen

och den stora varma kastrullens handtag med båda händerna. När jag

släppte ner underlägget på bänken började kastrullen luta och hur

det nu gick till så fick jag varm kräm på handen samtidigt som jag försökte

räta upp kastrullen med handen....

Det fräste till ute i fingertopparna när jag blixtsnabbt satte ner kastrullen.

Genast tappade jag kallt vatten på handen. 

Det brände förfärligt.

Jag fick stå en bra stund med handen under vattenkranen.

När jag tittade på handen hade huden snörpt ihop sig på ringfingret.

Lagt sig som en vit korv längs halva fingret.

Vänster handens ringfinger och lillfinger var alldeles vita.

Så i går kväll satt jag med handen i kallt vatten i flera timmar.

Om jag tog upp handen brände det förskräckligt. Som om någon

täljt med en kniv inne i fingertopparna. Nä, det var endast

kallt vatten som bedövade smärtan. Jag stack hål på alla blåsor.

Till natten slängde jag in några värktabletter 

och tog en bunke med kallt vatten bredvid sängen.

Där låg jag med handen i det kalla vattnet enda tills jag kände att jag

började bli sömnig, då tog jag upp handen - och somnade.

Nu på morgonen är smärtan borta och fingrarna 

fungerar som vanligt.

En olycka händer så lätt. På några sekunder.

Alldeles onödigt och alldeles - oförklarligt.

Tur att det inte var något allvarligt.