Dagen då vattenkranarna är öppna...

På förmiddagen kom de första regndropparna. Ett stilla vårregn.

Sedan kom en stilla vårvind, men den tog mera och mera fart.

Så när regnet också ökade i styrka, då blåste vinden som bara den!

Ute på sta´n var det paraplydagen. Och vinden tog tag i paraplyerna

som flög hit och dit, in och ut (ja ni vet).... När vi åkte hem mot kvällen 

då vräkte regnet ner. Vräkte var ordet, tyvärr.

Efter en matbit, åkte vi till mitt föräldrahem för att kolla vattenmassorna.

Jag befarade det värsta... Men ju närmare vi kom vårt hus, desto mindre regn.

Min kusin kunde berätta att dom inte hade haft speciellt mycket regn under dagen.

Visst var det vatten ute på åkrarna, men mycket mindre än för två dagar sedan!

Vid skogsbrynet vid vårt hus hördes ett kraftigt fågelläte. Jag ut med kameran i 

högsta hugg, och visst - där spankulerade en vacker fasan!

Fasanen ville inte vara med på bild, utan vandrade in mot ett buskage.

Han blängde på mig och rusade sedan in mellan träden.

Efter en halvtimme vid föräldrahemmet blev molnen allt ljusare, tunnare 

och så upphörde regnet. Men regndropparna glänste i buskar och träd.

När vi åkte hem såg vi alla översvämningar ute vid kusten.

Man höll på att bygga vallar längs Riksvägen för att havsvattnet inte

skulle rinna över vägen.... Hoppas vallen är tillräckligt hög, för vattnet kommer

säkert att stiga ännu mera under natten och även i morgon.

Den här bilden tog jag igenom bilfönstret. Världen lutar inte, 

det är jag som höll kameran lite tokigt...