Höstens färger

För si så där en tjugo år sedan var det mycket populärt att

ta reda på vilken årstidsmänniska man var. Vilka färger som var ens 

färger? Passade man i rosa, blått, brunt eller svart? Passade man i 

vårens, sommarens, höstens eller vinterns färger? 

Var ni också hos något färgkonsult, som visade vilka färger 

man skull ha i kläder och smink?  Jag och min kusin tog

reda på våra färger. Båda är vi mörkhåriga, bruna ögon, rätt lika..

Men det visade sig att jag är en höstmänniska och min kusin en vintermänniska.

Det betyder att jag passar i bla brunt, grönt, orange och gult.

Och visst, både före och efter har jag haft mycket kläder i dessa

färger, men en och annan "den lilla svarta" har ju hängt med genom åren.

Jag tycker mycket om höstens färgskala. Den är rogivande,

men kan ändå vara lite uppkäftig. När man vandrar i naturen

så här på hösten är det så vackert, stilla - och ända så iögonfallande!

Idag vräker regnet ner igen!

. För en stund sedan när jag tittade ut genom fönstret

såg jag våra ankor på vägen. V-ä-g-e-n! Med väldig fart sprang dom över vattenpölar

längs vägen, förbi två av våra grannars hus och vidare bortåt .... Våra ankor 

som alltid har stannat på vår gårdsplan... Vad hade hänt? Igår såg en av 

grannarna räven inte långt härifrån, månne han var i farten? 

Nåväl, jag drog på mig jackan och gummistövlar och rusade ut i 

regnet på jakt efter våra husdjur. Men vart tog ankorna vägen? Sonen 

hittade dom slutligen hos en granne lite länge bort, överlyckliga 

när vi kom. Kvack, kvack, kvack...flax, flax....

Nu är ankorna i sin nattbur, bakom lås och bom.

Jag vill inte se räven komma strykande här kring huset!

Han ser säkert lurvigt blåsvart ut i allt regnet....