Igår kväll somnade jag till regnsmatter på taket. Ute var det becksvart, endast hästgårdens (den som ligger nästgårds) starka utebelysning spred ett svagt sken uppe i vårt sovrumstak. I morse vaknade jag till en rosa himmel - utan ett endaste moln! Det disiga och dana vädret var som bortblåst! Jag kunde nästan inte fatta att det finns morgnar med gyllengula soluppgångar!
Men just en sådan morgon bjöds vi på idag!
Vid 12-tiden mitt på dagen gick jag ut en sväng med kameran som sällskap. Det var så länge sedan vi sett en klarblå himmel, det kändes nästan unikt! Men en lätt molnbank fanns redan som ett orosmoln i väster. Det utlovas nämligen busväder. Med massor av regn, snö och snart minusgrader.... så jag tyckte allt att det gällde att njuta av en solskenspromenad medan solen visade sig....
Det är något visst med höstsolen när den lyser upp skogens mossiga stenar. Denna höst har varit regnigare och varmare än vanliga höstar. Månne det är så här det kommer att bli nu pga klimatförändringen? När växter, djur och människor inte vet vilken årstid vi egentligen befinner oss i?
Fast hur det än är. Den där glimten av solen, den stunden lever jag länge på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar