Härom dagen fyllde min barndomsvän jämna år.
Hon hade satt in en annons i tidningen att hon inte skulle
fira dom där jämna åren. Men på förmiddagen började jag med
att harklade upp min stämma, ringde henne och klämde till med
en gratulationssång. Och så bestämde vi oss i alla fall för att träffas
och jag fick överräcka ett fång med rosor och ranunklar
att harklade upp min stämma, ringde henne och klämde till med
en gratulationssång. Och så bestämde vi oss i alla fall för att träffas
och jag fick överräcka ett fång med rosor och ranunklar
och prata lite gamla minnen en stund.
Ja, så hann vi dricka kaffe och äta lite gott till också.
Allt medan vi absolut inte kunde förstå vart åren har försvunnit.
Och att vi blivit äldre. Rent av gamla.
Och att vi blivit äldre. Rent av gamla.
Nåja, gamla och gamla förresten
Gammal känner vi ju oss absolut inte.
Gammal känner vi ju oss absolut inte.
Nä, vi tänker och känner nog precis som förr!
Vi tittade igenom de gamla fotoalbumen.
Svartvita foton och sedan färgfoton, som numera går i rött.
Visst är det svårt att förstå att åren har gått.
Så mycket har hänt i våra liv.
Utvecklingen har ju också gått framåt.
Utvecklingen har ju också gått framåt.
Ofantligt. Svårbegripligt.
Det har liksom gått med en dag i sänder....
Vi åt salt och sött till kaffet.
Sedan började vi tömma godisskålen.....
precis som förr i tiden.
Vi är lika unga som vi alltid har varit!
Vi är lika unga som vi alltid har varit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar