Tack för att det finns hjälpsamma och ärliga människor!

 Efter en dag med solsken och en dag med riktigt busväder, som hade mera snö att dela ut, har vi idag haft en grådaskig dag som bjudit på lugnt väder.

Idag bjuder jag på solskensfoton från måndagen, eftersom jag inte ville fota ovädret vi hade igår (det blev bättre på eftermiddagen, men då skulle ju alla vägar plogas och snö skottas ... Till kvällen hade vinden avtagit men under natten dala lite mer snö ned, som förstås gjorde att alla har varit ute i snösvängen även idag) .

Och igår hände en hel del för egen del. Sådant som gör att hjärtat hoppar upp i halsgropen - men samtidigt sådant som gör en varm om hjärtat när man inser att det finns hjälpsamhet här i världen...!

Igår hade sambon ett ärende in till staden och då  hojtade jag glatt att "Jag vill följa med!". Jag behövde veckohandla för både mjölken och kaffet var slut. Så vi körde in till staden och för ovanlighetens skull stannade sambon vid ett av de stora varuhusen, där jag skulle få handla. Vi parkerande bilen på den stora parkeringen och gick in för att handla maten. Så fortsatte vi vidare till några andra affärer. När sambon slutligen skulle till en affär för att fråga om ackumulatorer till en traktor beslöt jag mig för att stanna i bilen. Jag kunde ju kolla lite på telefonen, tänkte jag.... Men, men... tydligen hade jag ingen telefon med mig i väskan.... Så där fick jag sitta och titta ut genom bilrutan på alla bilar som körde förbi.... Sedan åkte vi hemåt.

Väl hemma upptäckte jag att min telefon inte var inne i huset heller. Jag hade sambon att ringa till mitt telefonnummer, nej inget pling någonstans där inne. Jag gick till bilen och inte heller där ringde någon telefon. Nu förstod jag ingenting! Var fanns min telefon? Visst blev jag lite fundersam... eller rättare sagt mycket fundersamt..... Det kändes lite mystiskt och allt lite oroväckande....

Efter att ha ätit fick vi lov att köra in till staden igen. "Vi börjar vid varuhuset", bestämde vi. Vi kollade runt på parkeringen där vi hade ställt bilen tidigare under dagen, men där fanns ingen sönderkörd telefon.... Så gick jag in i varuhuset och till dess Kundtjänst. Jag hade hjärtat i halsgropen - för tänk så mycket viktigt&värdefullt det finns i min telefonen.... foton,  kontaktuppgifter med telnr, allt.... dock under lösenord och fingeravtryck, men ändå....

 

När jag kom fram till Kundtjänsten berättade jag att jag tappat min telefon. Hon där bakom disken log - och då började jag också le, för där låg ju min telefon! Visst kände jag genast igen den! Oj vilken glädje och tacksamhet! En sten föll från bröstet! Kundtjänstfröken berättade att en finskspråkig dam hade lämnat in telefonen för bara någon timme sedan och hon hade satt med en lapp med namn och egen telnr, för hon ville veta att telefonen kom fram till den rättmätiga ägaren. Såå glad jag blev! Tacksam att det ännu finns ärliga och hjälpsamma människor!

När vi så kom hem igen ringde jag till damen som lämnat in telefonen i Kundtjänsten. Jag uttryckte min tacksamhet och glädje att det ännu finns ärliga människor! Och damen ifråga kunde berätta att hon hittat telefonen på parkeringen och att hon satt två lappar på bilarna som stod på parkerade närmast där telefonen låg i snön och så hade hon gått in i varuhuset för att äta på en restaurang. När ingen hade hört av sig när hon ätit klart lämnade hon in telefonen till Kundtjänsten. Vi hade kanske gått om varandra där på varuhuset...(men hon hade inte satt någon lapp på vår bil vad vi såg). Hon blev såå glad att jag hade hört av mig så att hon visste att telefonen hittat fram till rätt ägare! Där satt vi båda i var sin ända av linjen och var glada och tacksamma! Jag ville ju visa min tacksamhet på något sätt, men hon ville inte ha någon hittelön, men till slut kom vi överens att jag skulle gå in till ett café inne i staden och förskottera för en kaffe & en god bulle (och helt klart skall jag göra det!). Tack för att det finns hjälpsamma och ärliga människor på denna jorden! Inga problem med min telefon, som fungerade perfekt trots en vända via snöig parkering.... Tack, tack! (och hur den hamnat där har jag ingen aaaaning om....)

I går kväll ordnades matinsamling här i byn. Vi ville ju förstås vara med att sprida medmänsklig omtanke till dom som behöver det mest här i vår kommun såhär i juletid. Precis som varje år stödd vi hjälpbehövande med lite mat inför julen. Och visst hade byn ställt upp med både mat och andra förnödenheter även i år, jag tror bestämt många kommer att få en God Jul!

Hjälpsamhet var ordet för gårdagen.