Igår kväll lyste ett hjärta vid begravningsplatsen. Ett hjärta av ljus, som alla dom tänt som var för långt borta just igår kväll. Regnet hade upphört för en stund och mörkret hade sänkt sig. Men minnena dom fanns där! Och dom lyste!
Vi gick runt och tände ännu flera ljus på sambons anhörigas gravar, precis som vi alltid gör varje Alla Helgons dag.
Ljusen lyste på hans pappas grav.
Redan på fredag förmiddag åkte jag ut till mina föräldrars grav för att tända ljusen. Jag visste att det skulle bli busväder med regn, hala vägar och virvlande vindar, så där plumsade jag i snön och tände ljusen en dag för tidigt. Och trots att det i år gått 30 år sedan min mamma gick bort finns hon ännu i mitt hjärta (precis som min pappa som dog något år senare).
Snön låg djup där vid kyrkan när jag vandrade runt för att tända ljus på anhörigas gravar. Fler och fler ljus tändes och på Alla Helgons aftonen kändes det mera som julafton med den myckna snön...
Fast idag, söndag, då har vi +5 grader och snön är snart åter ett minne blott. Idag skall vi på kalas. Ni vet det här med livet - det är ju både glädje och sorg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar