När jag skrev dagens rubrik förstår jag att det är få som kommer att läsa dagens blogginlägg. Många är trötta på dessa viktiga frågor. Men trots allt tycker jag att dessa tre teman är de allra viktigaste i livet just nu. Ja, om vi vill att livet skall fortsätta på denna planet... Det går bara inte att gömma huvudet i sanden längre!
Jag börjar med jämställdhetsfrågan. Jag har alltid ansett att kvinnor och män skall vara helt jämställda i samhället, det har jag fått med mig i livet från barndomshemmet. Både flickor och pojkar skall få utbilda sig till vad dom vill och utöva de yrken de vill. Och för lika arbete skall man ha lika lön. En självklarhet kan tyckas, men dagens samhälle är inte självklart. Inte ens i vårt jämställda land, ett av världens mest jämställda dessutom. Igår lästa jag om löneglappet mellan könen på årsbasis. Jag läste att igår upphörde kvinnornas löner här i landet, medan männen får lön ända fram till sista december.... Visst, många kvinnor jobbar inom den lågavlönade vårdbranschen, men här måste jag säga att just dom jobben är de viktigaste jobben som finns! Här har framtiden en mycket stor utmaning, industrin är inte mera värd än det att ta hand om en annan människa. Aldrig! Så mera lön till vårdens hjältar! -- Just nu diskuteras också jämställdhet inom den finlandssvenska kyrkan. I många år har kvinnor prästvigts här i landet, men fortsättningsvis är det vissa manliga präster som inte kan samarbeta med kvinnliga präster. Även inom universitetsvärlden har olika frågeställningar nyligen väckts. För att inte tala om den tystnadskultur som den senaste tiden uppdagats inom idrotten, världen över.
Så har vi covid-19 pandemin. Idag har över 80% av Finlands befolkning över 12 år fått två doser vaccin mot detta eländiga virus. Trots det florerar viruset runtom i landet, i vårt sjukvårdsdistrikt (som ändå hör till bästa) ligger incidenstalet idag på 76 (dvs smittofall per 100.000 invånare de senaste 2 veckorna, för hela landet ligger det på 150,4). Jag och sambon, som båda hör till riskgrupp, kommer inom en månad att få vår tredje dos vaccin. Vi vill göra vårt bästa för att smittan inte skall mutera och sprida sig vidare, men man kan ju undra varför inte alla vill tänka på hela samhället utan bara på sig själva. Ja ni vet, dom tänker att dom inte blir smittade och blir dom smittade är det ju endast som en vanlig förkylning och blir dom inlagda på sjukhus så har dom ju ändå betalt skatt och borde få vård... Idag ligger fyra personer på sjukhus i vårt sjukvårdsdistrikt (några hundratal i hela landet, fler för varje dag), även yngre och ovaccinerade har tyvärr dött denna höst. Tänk att det ändå finns så många egoistiska människor i vår näromgivning som inte vill vaccinera sig fast dom skulle kunna! Trots att jag fått två vaccindoser är jag aktsam, det är inte säkert jag skulle klara mig om jag skulle drabbas. Världen har ändrats, förutsättningarna har ändrats. Många vill ändå leva precis som före pandemin. Trots allt borde vi alla tänka efter före även i dessa dagar...Precis som gällande jämställdhet borde vi tänka och värna om varandra.
Klimatet blir den sista punkten på dagordningen. I dessa dagar pågår klimatmötet i Glasgow och idag skulle visst en stor demonstration äga rum därborta. Klimatet är i kris det också, det har vi alla märkt av. Det behövs förändringar i vårt samhälle och tyvärr är det många av oss som inte vill ändra på något. Även här skyller vi på varandra. Du borde göra det och det, jag kan ju inte ändra på något... Klimatförändringen kommer att påverka kommande generationer. För att en omställning skall lyckas måste stora bolag, finansieringsinstitut och kapitalet ställa sig i främsta ledet. Och alla vi människor måste försaka något. Vi kanske enbart borde köpa inhemsk mat, vi borde bygga mindre byggnader, vi borde återanvända mycket mera - "re-cirkling", vi borde samåka mera - dela på fordon tex, vi borde .... Även i vår del av världen måste vi börja tänka hur vi skall bo, vi måste se till att inte få översvämningar i vårt platta landskap, vi borde lära oss ta hand om jorden och skogen bättre, vi borde förbereda oss på att ta emot klimatflyktingar... Precis som vid jämställdhet och pandemi måste vi börja tänka framåt!
Vad vill vi lämna över till våra barn och barnbarn, till alla kommande generationer? Skall vi ha det bäst när framtida generationer får försaka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar