Novemberdagarna knallar vidare. Ena dagen regn och några värmegrader, nästa dag solsken och minusgrader. Ibland kan dessa väderfenomen inträffa samma dag och då är det inte roligt med sommardäck under bilen... däremot avgjort mycket bättre med isdubbar under vandringsskorna! Och jag försöker ju gå ut på långpromenader varje dag (men hur det nu är så blir det kortare vandringar vissa dagar).
En av mina vandringsleder här i byn börjar med en tomtenisse. Det är ju så här en månad innan julhögtiden att tomtar börjar visa sig för att kolla om det finns några snälla barn... Så jo, nu gäller det ju att skärpa till sig (för alla är vi ju barn innerst inne)!
Här i den s.k. Mulleskogen lekte sonen när han var liten. Det var hit alla barnen gick från dagiset för att leka ute i naturen. Idag finns några nygjorda träleksaker här, så månne inte barnen ännu kommer hit och leker ibland.
Jag fortsätter min vandring och tar mig över stock och sten...
Inne i skogen är det drypande vått efter nattens regn och det är nästan skymning bland de höga träden. Hit in i skogen når inte solens strålar, men regndropparna droppar ur träden...
Ute på slätten är solen inte högre än så här trots att det är mitt på dagen.
När solens strålar träffar iskristallerna som bildats under den kalla morgonen glittrar det vackert. Tyvärr är dessa kristaller förgängliga., tänker jag.
Jag fortsätter min vandring och tycker väl ändå att den där tomtenissen han står på ett bra ställe. Han påminner oss om någonting. Den påminner oss om att vara snälla.
Jag önskar inga julklappar den här julen, inga saker. Men jag har en julönskan ändå. Jag önskar att alla nära och kära skall få må bra och att värden kommer att klara sig trots alla klimathot.... Det känns som just dessa två saker blir mera viktiga för varje dag - varje år - som går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar