Allhelgonahelgen är den tid på året när vi tillåts sakna alla dom som en gång stått oss nära. Vi tillåts sörja och vi kan minnas. Åren går men minnena dom består.
Allhelgonadagen är den dag när vi blickar upp mot himlen och ner mot graven. När vi tänder ljus till dom som har gått före oss.
På Allhelgonaaftonen, fredagen, skingrades molnen som legat över oss i en veckas tid - och solen tittade fram. Det kändes löftesrikt med högra skyar och lite solsken.
På lördagen, Alla Helgons dag, åkte jag ut för att tända ljus vid mina föräldrars grav. Några ljus till dom som alltid finns vid min sida, även om det är så länge sedan som dom gick bort. Här vid graven sammanstrålar vi idag, precis som alltid. Jag minns, dom vet.
Jag tände också ljus vid min mormor&morfars grav och vid min farmor&farfars (och några av deras barns) grav.
Så åkte vi vidare till sambons pappas grav och där fanns det redan flera ljus som brann.
Skymningen började sänka sig innan vi gått förbi alla sambons släktingars gravar. Jag stannade vid det stora "ljushavet" och tänkte även på alla dom som jag känt men som inte finns här ibland oss längre. Dom som nu fanns i solnedgången och i vindens sus...
Idag söndag, är det en ny dag och nu känns det som om vintern knackar på. Plötsligt. Idag har vi bjudits på allt mellan härligt solsken, regn och snö. Sambon har åkt för att ge en konsert medan jag är hemma och kokar sådan mat som min mamma brukade göra när jag var liten. Jag vill ännu stanna kvar i gårdagens minnen och har plockat fram några minnenas recept. Sådant som vi gjorde förr, min mamma och jag i barndomens kök. Idag blir det traditionell kållåda med kokt potatis och hallonkräm och vaniljsås till efterrätt.
Snart är allhelgonahelgen över och vi får se fram emot en ny vecka med några kallare dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar