I söndags när solen tagit adjö vandrade vi hemåt. Vi hade tagit en långpromenad till skogen, och nu började skymningen falla och frostdimman komma krypande... (Detta är fortsättning på gårdagens inlägg).
Månen steg upp stor och ... njaa, inte riktigt rund. Dimman dansade ute på slätten och himlen den var riktigt vacker i kylan.
Vi påbörjade vandringen hemåt i en rosa värld.
Rimfrosten klamrade sig fast som små blombuketter på den här stenen som vi gick förbi.
Vi gick igenom den sista skogsdungen och så var vi ute på slättens stigar igen.
Där ute bland grässtråna såg det ut som om frosten fortsatte att växa...
Snökristallerna knastrade under våra fötter. Sambon hade bråttom hem och jag försökte hänga med och samtidigt fotografera...
En sista ögonblicksbild över stigen innan skymningen tog över dagen. Vi traskade hem och det var så skönt att komma in i värme inne i huset! Minus 7 grader ute och 20 inne....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar