Våren 2012 blev vi med två ankor, Herr och Fru Anka. Sonen hade skaffat ankorna och först visste vi inte vilket kön ankorna hade, men det upptäckte vi snart. Fru Anka började så småningom lägga ägg medan Herrn:s hormoner sprudlade....
Här har vi Herr Anka, så vit och vacker. Den första tiden fick de husera i en gammal kaninbur ute på gården. De fick lära känna oss och sin nya omgivning.
Våra ankor fick inga riktiga namn, de blev helt enkelt Herr och Fru Anka. Herrn var den som svartsjukt bevakade sin Fru. Han var en riktig "bodyguard". Han gick dit hon gick, för det var alltid hon som var den som var frimodig och vågade pröva på.
Under den varma årstiden har våra ankor huserat i vår trädgård. De har ätit min sallad och mina tagetes till min stora förtret... men mest har de ätit gräs och annat smått och gott. Varje natt har dom haft sitt lilla kryp-in i uthusen. De båda ankorna har varit våra älskade husdjur och en del av vår vardag.
Våra ankor var alltid tillsammans, de gjorde alltid samma sak. Ända till den dagen de blev 3 - deras son Kalle kom till världen. Han som jag födde upp med kokta, mosade ägg och morötter.... Men så en sommardag för några år sedan var plötsligt Fru Anka borta, räven hade tagit henne som föda till sina rävungar. Och då hade vi endast pappan och sonen kvar. De blev ett oskiljaktigt par de också.
Pappa Anka hade ett ben som gjorde ont i över ett år. Med tiden låg han oftast ute i solen och vilade sig. Hela denna sommar har han varit trött, glansen i ögonen började mattas av....
Herr Anka somnade in en helt vanlig tisdag. Han blev 10 år gammal.
Vila i frid Herr Anka.
Du fattas oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar