Ibland händer det ofattbara.
På några få sekunder.
Det där som möjligen händer andra men inte en själv.
Det där som händer så sällan att det nästan inte händer alls.
Vad som hänt?
Jo, i fredags började min bil brinna.
Jo, brinna!
Det luktade lite bränt, det kändes lite rökigt och
sambon som körde bilen undrade om vi fått punktering.
Men nej, det var motorn som fattat eld.
(Fråga inga tekniska detaljer, men det brann i motorn).
Tack och lov hann vi komma hem och tack och lov
är sambon snabb. För han hämtade skumsläckaren och
så släckte han eldslågorna som slickade motorn.
Men de där sekunderna kändes som timmar.
De eldiga sekunderna.
I dag ringde jag till en verkstad och beställde bogsering.
Försäkringsbolaget klarade jag av redan i fredags.
Hej då bilen, hoppas vi får ses igen!
För tänk vad som kunde ha hänt om vi inte hade hunnit
svänga in på gården. För tänk om vi varit ute på stora vägen
och inte haft skumsläckaren. Man får sig en tankeställare
när det ofattbara händer. Det som inte skall hända.
Men som händer ändå.
För att elden är den snabbaste av fiender.
Men ojdå! Det var då tur att ni hann släcka elden och att du inte var ensam!
SvaraRaderaSådant vill man inte vara med om! Hoppas på lyckligt slut! ♥︎
Fy, så otäckt! Ni hade verkligen tur i oturen får man säga.
SvaraRaderaMen fy då vad otäckt sådan får ju inte hända ,men tur i oturen ,kram Nette
SvaraRaderaVilken tur ni ändå hade att det inte blev värre.
SvaraRaderaVa rädd du måste ha blivit, usch allt kan då hända.
Tjingelingen från Rantamor.
Hu,vad hemskt! Vilken tur att ni kom ur bilen i tid och dessutom lyckades släcka branden. Ibland tackar man sin lyckliga stjärna för att marginalerna är på rätt sida.
SvaraRaderaTa hand om varandra.♥
Kram