25 bilder från min skogsvandring

Solen flödade igår. 

Tänker jag efter var det rätt länge sedan senast.

Länge sedan vi hade en molnfri blå himlen med en vinterköld

som bet i kinderna. För igår hade vi runt minus 10. 

Det hade kommit några centimeter nysnö, så världen såg ren 

och strålande vacker ut.

Jag hängde kameran runt halsen och begav mig ut längs 

ett gammalt skoterspår.

Det var vacker spröd rimfrost ute på slätten.

Jag gick längs ett gammalt skoterspår.

Här hade räven korsat min vandringsled, ser

ut som om räven varit på väg upp mot den gamla ladan...

Nere vid bäcken hade något djur släkt sin törst.

Kanske en hund, kanske räven.

Mera rimfrost.

Här kisade jag mot solen. Solen som blev en stor rund prick.

Som ni ser, inte helt molnfritt ändå....

Ute på slätten hade nysnön blåst bort och skaren höll 

att gå på i skoterspåret.

Jag följde spåret och snart var jag uppe vid skogen.

In bland de späda björkstammarna gick jag.

Nere till vänster porlade vattnet i bäcken.

Trots det kalla vädret var det öppet vatten, men

här hade is bildats i bäckfåran och i grankvistarna.

Jag fortsatte in i skogen längs skoterspåret.

Hit ner till marken nådde inte solstrålarna.

Luften var krispig 

och det var så skönt att vandra i min egen takt.

Så hörde jag hur det knakade bland träden. Kan det vara en älg?

Eller tänk om det var en jägare som har hört mina steg?

Med geväret redo eftersom han trodde det var jag som var villebrådet ...

Men ut kom en jakthund springande. Och nej, jag var nog inte det

tilltänkta bytet för den sprang snabbt vidare.

Hunden hade försvunnit in i buskaget innan jag 

hann knäppa en bild av min nyfunna vän.

Så kom sambon knattrande med vår arbetsskoter.

Vi lassade lite ved på skoterkälken och så

gick jag hemåt igen medan sambon fortsatte med motorsågen.

Nu hade jag solen "i ryggen". Här lyste solen på

två björkstammar i mörka granskogen.

Ute ur skogen igen 

och jag såg tydligt var sambon hade kört med skotern.

Ute på slätten njöt jag ännu en gång av den vackra rimfrosten.

Så gick jag hem och efter en stund kom också sambon knattrande.