En mentor

För några dagar sedan läste jag en mycket intressant artikel
i vår dagstidning. Artikeln handlade om de ungas stress.
Om hur de försöker orka och hinna med allt.

Hur de skall lyckas med studier eller i jobbet, klättra i karriären, ge mera 

av sin tid till arbete än till familjen, vännerna och framför allt till sig själv.

För det är inte enkelt att vara ung idag, i dagens 24-timmars samhälle.

Det krävs mycket av ungdomar idag. När allt går med rekordfart.
Artikelskribenten efterlyste en livsmentor.
Jo, jag håller med.
En livsmentor vore bra.

För några år sedan fanns jag som mentor för studerande som läste vid

Handelshögskolan. Att vara mentor såg jag som en utmaning också för mig. 

Det gällde att tänka till, att vända på saker i det som kallas livet.

För det är ju inte enbart studierna, arbetet och karriären du är mentor

för, den inställningen hade jag från början. I studielivet lär man sig

så mycket teori men man lär sig inte saker som är "livsviktiga".

Det är inte enkelt att vara adept (en individ som är "på väg till" något)
 och det är inte heller enkelt att vara mentor (en person som ansvarar
för en adepts personliga utveckling).

Jag tror att jag skulle vara en annan typ av mentor idag.
De senaste åren har jag omvärderat mycket.