Tankar inför julen

Nu börjar julen krypa under skinnet.

Hemmet börjar ta skepnaden av jul och ute ligger ett

vitt snötäcke, för idag har vi några minusgrader. 

Förra veckan när jag var in till staden och tittade mig kring

kände jag att för mig är det blommor (och maten) som betyder

den bästa köpejulen för mig. För varje år tar jag mer och mer avstånd

från julstressen, julfrossan. Jag värdesätter stillheten, den som man

kan kalla julefriden, och jag värdesätter gemenskapen med nära och kära.

Jag värdesätter att få vara relativt frisk i hemmets trygga vrå.

Vi har fått julblommor i den finländska färgskalan av vår trädgårds-

mästargranne dagen innan de åkte ner till Sydeuropa för några månader.

Ser man sig kring i världen just nu vet man att det finns motsättningar,

 oroligheter, hämnd med krig och umbäranden.... Det blå-vita

känns trygghet än så länge och jag hoppas det alltid 

får förbli därvid.

Jag vill njuta av julens dofter med julens ljus som lyser.

Jag vill ha hela familjen samlad och jag vill höra julens vackra

sånger. Jag vill snusa in julens kryddor och naturens barr

och jag skulle vilja glädja alla ensamma och utstötta.

Giv mig ej glas, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt 

och över jorden frid.

Giv mig en fest som gläder mest

den Konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

-Zacharias Topelius-