Kusinträff inför julen

Gårdagen bjöd på lite vitglimrande snö på marken

och en och annan solstråle (solen är ju inte uppe så många

timmar så här års), bara det var en fin början på en fin dag.

Min kusin K hade bjudit in oss kusiner (med respektive) från min

pappas sida till en adventsträff hemma hos henne och hennes man. 

Tyvärr kunde kusin B inte komma och min kusin R i Kanada var 

inte heller närvarande (men vi tog foton och sände till henne).

Vi andra mötte upp med ett leende på läpparna...

Nu känner jag mig som den kurviga ängeln som hängde i kökslampan.

Ännu idag har jag ett litet lyckligt leende efter vår kusinträff.

K hade bakat pepparkakscheesecake med vit choklad och massor

av goda småbröd och andra kakor till välkomstkaffet.

Vi lät oss väl smaka och begärde naturligtvis att få recepten.

Karlarna fick sitta inne i köket medan vi damer kröp upp

i vardagsrummets soffor. Där satt vi och pratade minnen blandat

med dagsaktuellt, allt under mycket skratt och mys. 

Efter en stund vankades ett dignande julbord med olika goda lådor, 

kalkon och skinka, sallader och urgott fröknäcke, mm mm...

Här lägger kusin K sista handen vid maten. 

Där satt vi och åt och bara myste medan roliga historier ekade

i huset. K och H skall besöka en av sina döttrar i Sverige under julen, 

så de hade bestämt att fira julen här hemma redan nu. De hade redan

pyntat hole-in. Så där satt vi bredvid julgranen och bland julljusen

 och pratade, skrattade och mindes barndomstider.

Tack K och H för den fina kusinträffen! Tack för allt gott ni bjöd på!

Nu måste vi ju ordna fler träffar (det kom vi ju överens om...).

Ännu i dag ligger det som bomull kring hjärtat 

efter vår fina dag tillsammans.

Det betyder mycket för mig som är ensambarn.

Det betyder mycket att känna att jag har en släkt som bryr sig.

God jul på er, mina kusiner!