Sommaren har återvänt och Potatisplock.

Solen och värmen är tillbaka! Efter söndagens regn

fortsätter nu det härliga brittsommarvädret! Härliga tider!
(Vädergudarna har glömt bort att det är september, de kör ännu
på sommarlinjen. Och vi bara tackar och tar emot!)

Idag har vi tagit upp potatis. Vi får massor av potatis.
För det är så med oss, att vi sätter sättpotatisen
med maskin på våren, men nu på hösten skall den tas upp för hand.
Det går så enkelt och snabbt att få potatisen i jorden, så vi sätter
alldeles för mycket. Och det märker vi varje år när skörden skall upp ur
jorden. Samma visa varje år...Vi gräftar och gräftar, får ont i låren
och ryggen och tror aldrig vi skall komma till sista potatisplantan.

Tack och lov att det finns en svärmor som är flitig som en myra.
Hon tycker det är så roligt att gräfta upp potatisen. Vi andra ser det
mest som ett måste. "Vi måste få upp potatisen" säger vi.
Nu återstår endast några potatissängar, så dom får vi (läs: måste vi)
ta upp i morgon. Då utlovas också vackert väder.
Ja, dom har faktiskt lovat fint väder en hel vecka. Minst!

Nu åker vi ut till sommarhuset!
Ikväll skall jag baka ett stort lass med vetebullar. Det är så praktiskt
med bullar i frysen när man får oväntade kaffegäster eller när man skall
iväg någonstans och vill ta lite fika med sig. Jag jäser degen bredvid
braskaminen, medan vi eldar för att få värme inne i Villan.
Sedan är det bara att grädda bullarna och så doftar hela
huset underbart av hembakat.
(Så är det tänkt).

Men innan vi åker iväg, skall vi (läs: måste vi) hämta hem
flera lådor med nyupptagen potatis.
(Fast skall jag vara ärlig är jag så otroligt tacksam över all
giftfri potatis som vi lagrar i vår potatiskällare.
Potatisen kommer att räcka hela vintern).

Ha en fin kväll!

Glatt hjärta 
gäspar sällan.

- isländskt ordspråk-