Grönvik Glasbruk

Nu är det dags igen för ett av mina historiska inlägg.

Idag skall jag berätta om Grönvik Glasbruk.

Under sina glansdagar var bruket Nordens största glasbruk.

Idag finns inget kvar av själva glasbruket, endast karaktärsbyggnaden

(Grönvik Gård), förvaltarbostaden, parken och en ståtlig gråstensruin.

 Dessa vittnar som fornstora dagar. En historia som börjar 

år 1780.

En hovrättsassessor Johan Casimir de la Chapelle började bygga

Grönvik herrgård år 1780. I början av 1800-talet  köpte skeppsredare och 

handlare Johan Grönberg från Gamla Vasa hemmanet. 

Här i Grönvik startade han ett skeppsvarv. Då upptäckte han att

här fanns sand och kisel som lämpade sig för glastillverkning. Dessutom hade Grönvik

 en bra hamn och här runt omkring fanns stora skogsmarker. Denne Grönberg var 

en driftig man, han ansökte och fick manufakturprivilegier av regeringen 1812.

Nu kunde han grunda ett glasbruk. Bruket uppfördes år 1813.

Personalen kom först från Sverige och sedan även från Belgien och 

Frankrike. År 1828 fanns 8 yrkeskunniga glasmästare och ett tjugotal 

hantlangare. Till att börja med tillverkade man flaskor och dricksglas, 

därefter övergick man till att tillverka fönsterglas. Han sålde också sina 

glasprodukter i den egna handelsboden i Vasa. Med egna skepp ankrade i viken

var det enkelt att frakta ut varorna. Glas från Grönvik fann snart vägen till

Åbo och Helsingfors. Från år 1840 gick den största delen av glasproduktionen

på export till Stockholm. Så följde en rad av år när den finska glasindustrin

hade några krisår. Allt gick på sparlåga. Men när sonsonen Axel Glasberg på 

1880-talet tog över glasbruket hände saker. Han såg att tillverkningen var gammalmodig

och han for till Belgien för att lära sig moderna tillverkningsmetoder.

(bild hämtad från Grönvik Gård:s hemsida)

I Belgien kom Axel över ett patent av en belgare som hette Emil Gobbe. 

Han hade utvecklat en metod att utvinna gas ur ved. Axel Grönberg lät bygga

nya gasuppvärmda ugnar och ett gasverk. Dessa smälte 1.000 kg glasmassa

åt gången, som sedan rann ut på bäddar för att valsas ut. Produktionsepoken

att tillverka grönt glas och flaskor upphörde och man producerade 

enbart fönsterglas. Dessa fönsterglas finns på många äldre byggnader i Vasa

än i denna dag.

Nu inföll en glansperiod för Grönvik Glasbruk. Bruket hade 18 smältugnar

och ett femtiotal arbetare. Man exporterade främst till Ryssland, där det fanns 

en stor marknad. Under 1891-1902 var Grönvik Glasbruk 

Nordens största glasbruk med en marknadsandel på över 80%.

Ryssland började bygga egna glasbruk, de satte höga importtullar och

så kom lågkonjunkturen. Axel Glasberg fick kreditsvårigheter. År 1903 övertogs

bruket av Finska fönsterglasringen. År 1907 lades produktionen ner och

bruket jämnades med marken. 

En epok var över.

Ryska trupper härbergerade på Grönvik Gård några år. Byggnaderna fick förfalla

tills man år 1917 lyckades sälja byggnaderna till friherre Erik von Troil. Flera av husen

brann ner, bla den stora ladugården. Idag finns en vacker gråstensruin kvar.

Herrgården och den omgivande trädgården med byggnader har 

ägts av släkten Grönberg i tre generationer. Dessa drev Grönvik Glasbruk.

Sedan övertogs gården av  släkten von Troil i tre generationer. Nu användes

 byggnaderna som sommarhus. Därefter kom släkten Savonheimo 

som ägde huset i 2 generationer. I mitten av 1990-talet köptes stället

av familjen Hästbacka. De har renoverat husen enligt ursprunglig stil och

de har återskapat den gamla miljön. De använder herrgården som sitt hem. 

Här finns inkvarteringsmöjligheter samt en beställningsrestaurang.

Läs mera på deras hemsida www.gronvikgard.com/

Och egna spöken finns på Grönvik Gård. Det lär finnas

en hel drös som går igenom väggar och några som
pratar främmande språk....