Herr Anka har pipi i foten

Nu är det någon vecka sedan jag rapporterade från ankfronten.

Vi har ju två ankor, som lystrar till namnen Herr Anka och Fru Anka.

Nu har Herr Anka haltat i några dagar. Han ser så 

bedrövad ut. Haltar fram några steg och så

lägger han sig ner. Fru Anka håller

sig tätt intill honom, men inte

kan hon göra så mycket åt den sjuka foten.....

Några dagar fick jag faktiskt lyfta in Herr Anka till buren

där ankorna sover på natten och så lyfte jag ut honom på morgonen. 

Nu är han ändå så pass bra att han kan gå själv. Men haltar gör han.

I går kväll låg han på gräsmattan och visade den 

sjuka foten. "Se på stackars mig" ser han ut att tänka.

Alldeles intill gick Fru Anka och skrotade på bland dom

vissnade rabarberbladen. Hon hittar alltid något gott där i myllan

och blad ogräset. Hon har koll på Herrn och på mig.

Herr Anka haltade iväg till vattenskålen och drack. Så stod han och solade

sig lite. "Måste hålla foten högt!".

"Fast jag har pipi i foten är jag stor och manlig ändå."

Här burrade han upp sig för mig. 

Dom är inte många metrar ifrån varandra, Herr och Fru Anka.

Alltid tillsammans. Bästa vänner. I vått och torrt.

"Aj, nu gör det ont i foten igen...."

Fu Anka bockade och bugade sig. 

När kvällen kommer får ankorna gå in till sin bur.

Jag ger dom rent vatten, ankfoder och lite havre.

De ser så nöjda ut. Jag kan gå ut på en sen kvällspromenad.

I morse kom Fru Anka på att hon kunde ju sympatihalta.

"Sympati kanske imponerar på Herr Anka, min kavaljer"

Så på morgonen haltade hon sig fram, inte så att hon behövde

lägga sig ner, utan bara så där lite så att vi - och Herr Anka - såg

att också hon haltade. Fast nu i kväll går hon precis som vanligt

igen. Hon har nog glömt den där sympatin.

Fru Anka

Herr Anka.

"Du och jag, Herr och Fru Anka."

(PS. Vi vet inte varför han haltar.)