Geocaching i regn

Höstmånaden september inledde vi med skattjakt.
Alltså geocaching (har också tidigare varit ut på skattjakt.)

Vi hade kommit överens med våra vänner att på söndagen 

skulle vi skogsvandra kombinerat med att leta skattburkar. Fast

vi hade inte kommit överens om att det skulle vara mulet och risk för regn...

Vi parkerade bilen och så kollade T i sin gps var dagens första inprogrammerade

koordinater kunde tänkas ligga och så vandrade vi iväg. Dagens cacher

(skatter) låg gömda längs en vacker vandringsled i skogen.

Det enda som oroade oss lite var de mörka molnen.

Vi var ändå optimistiska och beslöt gå vår vandringsled.

Vandringsleden var 4,5 km lång och vi beräknade att det skulle ta 

omkring två timmar att vandra runt leden och att leta skatterna.

Vi begav oss in i den mörka trolska skogen.

Här i början av leden kantades stigen av ormbunkar ...

...och skogsfräken.

"Fräken har alltid ett gott anseende inom folkmedicinen och de har

använts som ett slags universalmedel. Mest känd är de för att de

innehåller stora mängder kisel, som är rena dunderkuren för hår och

naglar. Som läkeväxt används åkerfräken och i viss mån skogsfräken."

Vi gick över stubb (i alla fall rötter) och sten.

Här i skogen växte mest gran och tall.

Och en och annan björk.

"Av björkbarktjära gjorde man förr t.ex. tuggkåda.
Den tuggades som tuggummi och spelade stor roll för tandhygienen.

Björkbarkstjäran innehåller 16 olika kemiska substanser, vilka bl.a.

lindrar tändvärk. Tandvärk var tillsammans med reumatism de 

största sjukdomsgrupperna förr."

Vi hittade alla cacher (runt tio stycken), och T som håller på med geocaching 

skrev sitt namn i det lilla häftet som fanns i gömmorna. 

T har noterats för nästan 1.000 skatter här i våra trakter, inte illa.

Längs leden fanns många myrstackar.
Månne denna är den största?
Nu föll en och annan regndroppe, men skogens höga träd
fångade upp det våta och vi kunde glatt vandra vidare.

Uppe på Kompassberget finns en kompassros gjort
av sten alldeles invid vandringsleden.
"Kompassrosor finns på många ställen utefter kusten. Man tror att säljägare, fiskare
och sjömän har gjort kompassrosor för att gynna fiskelyckan och motverka
dåliga vindar. Enligt höjdkurvorna är kompassrosorna här inte äldre än från
ca 700-talet. Då svallade havsytan 12,5 meter högre än idag och dessa
kompassrosor skulle då varit belägna på en liten ö."

Längs vandringsleden fanns fina informationstavlor.
Det berättades om platsen, om växter och om folktro.

På tavlan ovan berättades om näcken. Jättefina tavlor!
Jag har lånat lite text från tavlorna och noterat inom citationstecken.

Nu var det inte enbart några regndroppar som syntes, det kom lite duggregn.
Från och till. Det gjorde att det blev vått på spångarna gjorda av trä. Längs leden
växte vattenklöver i den mera våta delen av skogen.
"Vattenklövern hör till våra vackraste vilt växande vattenväxter. Vattenklövern har
använts flitigt inom folkmedicinen, framför allt på grund av sin bittra smak - man
botade ofta förr enligt principen ´ont skall med ont förvisas´. Vattenklövern sades
bota njurinflammationer, reumatism, menstruationsbesvär, gall-, lever- och
lungsjukdomar, febersjukdomar och skörbjugg."

Längs leden kunde vi titta in i grottor och ....

så hittade vi ju cacher. Allt lika spännande.

När vi kommit så där precis halvvägs, då kände vi att nu
blev duggregnet mera permanent. Nu var det inte längre skurar,
utan det regnade mest hela tiden. Men vem är gjorda av socker?
Vi fortsatte vår vandring!

Medan de andra letade skatter letade jag efter något att fotografera.

Tack vare regnet fanns det få mygg och endast en och annan älgfluga.

"Vi har ett 40-tal olika arter av stickmyggor i Finland. De flesta arterna är

kvälls-och nattaktiva. Båda könen suger blomnektar men honorna måste dessutom

suga blod för att äggen skall utvecklas. En mygga kan känna lukten av en

människa på 40 meters håll."

Regnet tilltog när vi hade endast några hundra meter kvar att vandra.
Här är det två entusiaster som hittat en skattgömma.  Glada miner
där bakom granstammen....

Genomvåta, men glada, kom vi tillbaka till bilen.
Så kunde vi styra hemåt för att byta till torra kläder.
Tack T o G för en trevlig vandring  i
skattjaktens och regnets tecken!