Den 18 september föddes min mamma.
I går firade jag hennes födelsedag. Ensam.
Hon dog för tjugo år sedan, men vi är ändå tillsammans
i mitt hjärta än i denna dag. I går köpte jag några blommor
och lade vid hennes grav.
När hon föddes hade hon redan två storasystrar och
en storebror. Hennes pappa dog när hon
var tre år gammal. Sedan blev det hennes mamma, min
mormor, som fick ta hand om sina fyra barn.
Det blev en syskonskara som svetsades samman tillsammans
med sin mor och som alltid arbetade för det gemensamma.
Så gifte de sig, en efter en, men syskonkärleken bestod.
med sin mor och som alltid arbetade för det gemensamma.
Så gifte de sig, en efter en, men syskonkärleken bestod.
I dag är de alla borta. Men jag minns dom alla, min
mormor, mina mostrar, min morbror och min mamma.
Alla har fått en del av mitt hjärta, men min mamma har tagit
det störta utrymmet.
Min mamma var så vacker, här på ett foto från hennes konfirmation.
Framför fotot står en ängel, en liten porslinsfigur som hon
köpte till mig när hon redan var mycket sjuk.
Den ängeln har jag alltid framme i mitt kök.
För den betyder så mycket för mig.
Den påminner om dig.
Min mamma.
Så kärleksfullt och vacker du skriver, jag kan riktigt känna kärleken mellan dej och din mamma, och även hennes systrar och din mormor. Livet är inte alltid lätt, och absolut inte på den tiden hon blev änka, men med kärlek kommer man långt!! Förstår din saknad, men som du skriver, hon finns alltid med dej.
SvaraRaderaKram kram
ja man kan känna saknad, du skriver så fint om din mor..kanske din pappa lever.?
SvaraRaderaSåååå vackert inlägg fyllt av kärlek ♥
SvaraRaderaJa tänk vilka spår vissa människor runt oss sätter i våra hjärtan ♥
Önskar dig en alldeles underbar helg vännen
Kram Lollo ♥
En saknadens tagg i hjärtat efter moster och alla hennes tre syskon.../G
SvaraRadera