Minnen

Idag skall jag bjuda på barndoms- och ungdomsminnen.

Härom dagen besökte jag en plats som var höjden av lycka

när jag var barn och ungdom. 

När jag var barn brukade jag tjata på pappa och 

mamma att vi skulle åka hit soliga sommarsöndagar.

Här fanns fin vit sand och långgrunda ständer.

Här var stället där man fick plaska och simma. Och när man väl hade

tröttnat på vattnet kunde man blåfrusen springa upp till stranden och ligga på

filten och äta smörgås med mamma och pappa och kanske någon kompis.

Det var inte ofta vi åkte hit, men de få gånger mina övertalningsförsök 

hade lyckats, de stunderna var minnesvärda dagar.

Då för oooh så många år sedan, var det simstrand längs en lång sträcka.

Idag är nästan allt igenväxt. Det är vass och träd längs stranden. 

Endast en liten fin sandstrand finns kvar.

Under ungdomsåren åkte vi hit på lördagar - och absolut utan föräldrar.

Kan ni gissa vilket ställe jag har besökt?

Maxmo dansbana! 

Nu var den igenbommad för denna säsong.

Men kommer ni ihåg, ni mina barndomsvänner som var med på den tiden?

Här mellan träden var bilarna parkerade, orkestern spelade inne på

dansbanan och det var massor av folk i rörelse.

Jag älskade att dansa! Varje veckoslut var jag och mina kompisar

ute på dans. Och som vi dansade! Det var trångt och svettigt. 

Och jätteroligt!

Jag smålog när jag gick mellan tallarna där runt dansbanan. 

Under mina ungdomsår var Maxmo dansbana en av de populäraste

dansplatserna. Alltid mycket folk, alltid fina orkestrar.

Här ordnas ännu sommardanser, men sambon och jag har andra

intressen idag. Det blir inte så mycket dans numera....

Men många fina minnen från Maxmo, det bär jag ännu med mig!

Som när jag som barn sprang i den vita sanden, doppa huvudet under

vattnet och tog mina första simtag. 

Som när jag som tonåring kände upprymdheten inför

kvällens dans i den ljusa sommarnatten.

Minnen....