Ibland kan jag inte låta bli att tänka att jag bor i den vackraste av världar som finns. Just det att årstiderna växlar och att naturen ändar färg, det är något så otroligt vackert. Och så omväxlande.
Speciellt nu när höstens vackraste färger börjar lysa klara, då njuter jag. Jag vandrar ute på mina stigar och små skogsvägar här i byn och småler lite för mig själv. Lite förnöjt sådär...(så att ingen ser...)
Den här hösten bjuder trots allt inte på den allra mest färgsprakande färgpaletten - men ändå är färgerna så vackra! För två kvällar sedan blev det mulet framemot kvällen, men det var vindstilla och absolut inget regn i molnen. Jag var ute på min 6.000 stegs kvällsvandring....
Visst var det en gyttjepöl när jag gick längs åkervägen in mot skogsdungen... det gällde att gå vid sidan om pölen. Och lite gyttja på skorna skadar ingen!
Vackra röda hallonblad.
Trots allt har en hel del löv redan dalat mot marken - och en och annan höstblomma lyser ännu gul...
Jag gick längs de slingrande skogsvägarna och tänkte att det här med att åldras det är också vackert!
När jag åter kom ut till den asfalterade byavägen med gång- o cykelbana, såg jag att till och med himlen bjöd på lite vackra färger denna kväll. Lite diskret, lite kärvänligt liksom. Jag passade på att knäppa några foton när jag fick gå ensam längs vägen, lite hemlighetsfullt och rofyllt sådär... (småleende!)
Höstens färger djupnar och blir klarare dag för dag... det gäller att njuta av färgerna så länge de varar. Snart kanske höstvindarna börjar vina och då... 🍂🍂🍁💥... då är det slut med leendet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar