Byn med egen begravningsplats

 Det finns så mycket i ens egen omgivning som man inte känner till, som man inte har sett och som har en historia att berätta. Ibland undrar jag varför vi människor måste resa till andra länder, flera tusen kilometer eller mil bort, bara för att uppleva något annat när det finns så mycket nytt att uppleva i vår egen hemomgivning, i vårt eget landskap och i vårt eget land. Häromdagen besökte jag en begravningsplats som jag visste fanns, men som jag inte hade en aning om var den fanns....

 

 

Bilturen började hemma hos oss och mina gula dagliljor. Jag och min väninna började så vår rundtur med en sväng till huvudförsamlingens begravningsplats, som hör till hela kommunen (egentligen f.d. kommunen, eftersom flera kommuner idag har fusionerats). Sedan körde vi en bra bit längs fina asfalterade vägar och sedan svängde vi av längs en lite smalare grusväg. Och slutligen skulle vi hitta en diskret skylt där det stod "Begravningsplats" och pilen pekade vidare längs en ännu smalare grusväg. Där körde vi förbi blommande dikeskanter och gröna åkrar och så in i skogen bland granar och tallar. Här bland de resligaste tallarna skulle vi finna en öppning; en parkeringsplats och ett öppet grönt fält med ett litet gult kapell och en mängd resta stenar med vackra blommar framför. Vi var framme vid en begravningsplats för en by. Platsen låg där så stilla i solskenet mitt i skogen. Värdig. Ömsint. En plats för en bys innevånare som gått vidare. 

 

 Här har min väninna tagit farväl av sina föräldrar och nästan hela sin släkt. Begravningsplatsen öppnades officiellt i på 1930-talet (på de äldsta gravstenarna står dock dödsdagar från 1926/1927) och här är alla byns trosinriktningar välkomna. 

 

 I mitten fanns en stor sten/vård rest för de stupade i krigen. Runtomkring finns små minnesstenar med de stupades namn inristad. Jag läste texten på den stora stenen och kände start för orden som stod ingraverade:

"Varför skola mäniskor strida/ varför skall det ljutas blod/ varför skall så många lida/ blott för någons övermod./ 

Vandrare/ måtte våra gravar/ rikta din tanke/ på budskape:/ Frid på jorden/ människorna/ en god vilja./

Visst stämmer orden ännu i denna osäkra värld. Jag tänkte på alla krig som just i dessa dagar utkämpas runtomkring på vår jord. För någons övermod.... 

Vi vandrade runt en god stund i sommarens stillhet. Sedan fortsatte vår bilresa, till något betydligt trevligare....

 

 Vi stannade för att smaska i oss varsin god glass. Vi fick riktigt stora kaffeglassar som vi satt och avnjöt i solen sken. Tack för en trevlig rundtur med historiska vingslag (och så roligt att se din systers fina blomstrande trädgård)!