Strömsö - kort och gott

 Några gånger per år brukar jag göra ett besök ut till Strömsö. Ut till den gamla sommarvillan som numera utgör hemvistet för Yles inspelningar av tv-programmet "Strömsö". Igår sen eftermiddag var det dags igen och frågan är om jag besökt stället en sen höstdag tidigare...

Från gästparkeringen ser man rakt på husets tjusiga och kännspaka veranda. 

Här ser man också att huset ligger alldeles nära vattnet.

Vi började med att vandra ner till sandstranden. Där borta till höger låg tidigare den fina gamla bastun som tyvärr brann ner under sommaren (och varför den började brinna är ännu oklart).

Igår, när stadens skolor har höstlov, hade två unga pojkar cyklat ut till den stora båtbryggan och stod nu och fiskade. Solen sken och lövträdens gula löv lyste. Det var också en och annan hundägare som gick förbi denna vackra hösteftermiddag.

När vi åter kom upp till huset såg jag att man i det s.k. pysselrummet hade juldekorerat, de spelar tydligen in program med julförberedelser redan nu....

Och mera jul på Strömsö. I det stora fönstret till uthuset med förvaring stod två trätomtar på parad. Den ena med en större näsa än den andra!

Vid trädgården och det stora växthuset hade man gjort ett nytt staket i rött och vitt. Mycket snyggt!

Här på baksidan av Strömsö-gården finns personalingången, denna eftermiddag översållad med gula löv.

Slutligen gick vi förbi den nya nedsänkta utegrillplatsen. I bakgrunden det söta lilla lusthuset, som byggdes för många år sedan. Varje år tillkommer nya detaljer i trädgården. Alltid lika roligt att åka ut på en tur till Strömsö!

Oktober månads färger

Hösten bjuder nästan alltid på en vackra färgpalett! Jag älskar dessa färgrika dagar när naturen gör sig redo för att ändra skepnad från sommar till vinter. Och precis lika exalterad blir jag av den första skira vårgrönskan när vintern väl är över ...  Visst lever jag på en av jordens vackraste platser! Med alla våra fina årstider!

Oktober månad är också den rosa månaden. Det är Rosa bandet-månaden när vi stöder finsk cancerforskning och de insjuknade. Årets band har designats av T Vesterinen som skriver: "Det fyller oss inifrån och ger ljus i våra liv. När hoppet blomstrar bär det upp oss eller lever vidare i våra minnen.Tillsammans med andra kan det växa och bli ännu starkare. Bär Rosa bandet som en påminnelse att så länge det finns hopp, så finns det liv."

Naturligt vill jag stödja denna insamling även detta år. Och så finns det ju fler färger, för oktober är ju färgsprakande, hoppingivande och härlig på så många sätt, trots allt.

Trots gråmulet väder kan det vara så vackert ute vid vår havsstrand....

 För att inte tala om en solskensdag när färgerna blir än klarare och än mer färgsprakande inne i staden.

... dagar när jag bara vill fånga färgprakten och njuta av den!

Här hemma njuter jag av mina vackra prydnadspumpor från trädgården och de vackra vilda blommorna jag plockade vid vägrenen häromdagen. Idag skiner solen och det är inte minsta gråmulet och disigt väder - denna dag är som gjord för en lång oktoberpromenad!

Denna måndag började med höstdimma

I morse låg dimman tjock över nejden. Vid 11-snåret bestämde vi oss för att först åka ut för att inhandla lite mjölk och sedan vidare till vårt sommarparadis för att dra upp båten inför vintern. Båten har inte använts mycket denna sommar, men vädret blir ohjälpligt kyligare och det regnar ofta -  och sedan kommer ju vintern. Så nu var det dags, tyckte vi!

Före middagstid låg dimman ännu tjock över nejden, men man märkte att den var i avtagande...

När vi körde över Replotbron låg dimman tjock upp mot himlen, men nere på vägbanken började den lätta, helt klart.

Inne i skogen ut till vår havsfjärd var det ingen dimma att tala om. Men höstfärgerna var så vackra (jo jag satt och suckade flera gånger; Hösten ändå!).

När vi väl kom ut till vår strand såg vi att dimman ännu delvis låg kvar över fjärdens vatten. Det kändes som lätt skymning, trots att det var mitt på dagen....

Sambon klädde på sig en varm vinterhalare, det kändes faktiskt rått och kyligt där ute. Så rodde han ut på lite djupare vatten och försökte starta motorn. Den var trögstartad, men till slut lyckades det!

Så styrde han in i dimman och ut till vår vinterförvaring. Nu hade visst dimman lättat något även ute över fjärden, tack och lov!

Jag gick runt en liten stund och sedan hoppade jag in i bilen för att möta upp när båten anlände till båthuset/vinterförvaringen.

Vi hjälptes åt att vinscha upp båten och så sa vi "Sådär! Hej då båten!" och så stängde vi dörrarna och åkte hemåt. Nu hade dimman nästan helt försvunnit, men det var skönt att åter komma hem och in i värmen! Det fick bli varm soppa idag! 

Denna sportlovsvecka börjar lite småkylig och dimmig - men det ser ut att bli bättre!

Och så blev det 100-års fest ...

Förra söndagen blev det fest! Efter fredagens bröllopsfest och lördagens hotellbrunch stod åter fest på programmet! Så avverkade jag alltså tre fester på raken - fest hela förra veckoslutet alltså!

För på söndagen blev det 100-årsfest här i byn eftersom Ungdomsföreningen, numera Hembygdsföreningen, firade sina 100 år - det första seklet!

Söndagen den 4 oktober var en gråmulen dag när vi hälsades välkommen till föreningshuset. (Fotot av välkomstskylten fotade jag dagen efter festen, när det åter var en solig och fin dag.) Det samlades mycket folk till lokalen mitt i byn.

Ute på gårdsparkeringen ordnades en utställning av gamla fordon - både traktorer, en del bilar, motorcyklar, mopeder och en gammal brandbil! Den här brandbilden finns normalt på Vasa bil- och motormuseum, men denna speciella dag kördes den ut till vår by för att förevisas. Nu vet jag inte från vilket år denna brandbil är, men helt klart var den ett av dagens mest intressanta fordon!

De flesta traktorer samt mopeder (alla modell äldre) finns bevarade här i byn. De kom tuffande till söndagens utställning under förmiddagen för att alla intresserade skulle få en nostalgikick från gångna tider...

Väl inne i serveringen bjöds vi alla på kaffe och en bit hembakad mockaruta (tack alla ni som bakat!). Gott och trevligt! Sedan kunde alla gå runt i den nyrenoverade föreningslokalen - även upp till vindsvåningen där historieforskarna under sommaren/hösten har renoverat upp ett jättefint utrymme för ett framtida museum.

Efter dagens flagghissning ute på gården, med valthornsfanfar 100-årsfesten till ära (en ny flaggstång hade åter sett dagens ljus för några veckor sedan), samlades vi alla inne i festsalen för att ta del av ett omväxlande och historiskt intressant program. Musik & sång varvades med information från föreningens 100-åriga historia. Vi fick ta del av många intressanta gamla foton som visades på den nyinförskaffade stora filmduken (... som täckte nästan hela scenen så att den nya sammetsblå ridån knappt syntes...). Och vet ni, i publikhavet satt två 100-åringar - alltså jämnåriga med föreningen!

 Vi fick ta del av när&hur&varför den 100-åriga föreningens grundandes. Samtidigt fick vi lära oss att redan år 1898 hade det bildats en ungdomsförening här i byn som antog namnet Ungdomens Wänner, den verkade endast i några år och somnade sedan in. För att sedan uppstå igen i augusti 1924 som en ny förening under ett annat namn, Singsby ungdomsförening. Denna 100-åriga förening har sedan genom årens upp- och nedgångar verkat i byn och föreningslokalen har alltid varit byns samlingspunkt. Det var intressant att se hur själva föreningshuset kom till, hur det byggts ut i omgångar och hur det har renoverats genom åren för att nu denna höst ha dessa fina och tidsenliga utrymmen. Det var intressant att höra vilka inriktningar föreningen och dess ungdomar har velat satsa på. Från sång- och programaftnar med julfester & "Facklan"-tidningen till att vara soldaternas samlingsplats under krigsåren, vidare till danser och idrottsutövningar med bl.a. skidspår, fotboll och olika tävlingar till bingokvällar och slutligen under de senaste åren även ha fungerat som en tillfällig dagisplats/skola och numera pidrokvällar för kortspelande "byssbor" samt att fungera som uthyrningslokal för fest- eller kursevenemang. För ett tiotal år sedan omvandlades föreningen från en uttalad ungdomsförening till en hembygdsförening för alla byns olika föreningar. 

För ca 100 år sedan bildades även en sångkör här i byn under ungdomsföreningens paraply. Denna sångkör kommer att fira sitt 100-årsjubileum nästa år eftersom den numera är fristående och har medlemmar från hela Korsholms kommun och Vasa stad. På festen sjöng kören både gamla och modernare sånger. På söndagens festtillställning uppträdde förutom byns dansbandsmusiker Yngve även byns framtid: Emma och Aron. De båda ungdomarna hade valt att uppträda med några av dagens hit-låtar (som sjöngs på engelska förstås). Mycket bra!

Festpubliken bestod av både ung som gammal och festsalen var fullsatt. När programmet var över fick jag fatt i M som bar denna folkdräkt från Norra Korsholm. M:s mormorsmor hade en gång i tiden vävt tyget till kjolen och förklädet som här syns på fotot. Denna folkdräkt är en sann klenod! 

Tack för en fin och så intressant 100-årsfest! (Och så var ett festligt veckoslut till enda för min del....).

Se upp i trafiken, idag börjar älgjakten!

 I morse blev det tidig väckning hemma hos oss eftersom mannen i huset skulle ut på årets första dag med älgjakt. Min vana trogen pallrade jag mig också ur den sköna sängen för att koka gröt och kaffe för termosen (och varsin morgonkaffe åt oss båda). Dessutom bredde jag ett lass smörgåsar att lägga ner i ryggsäcken (okej, först lade jag väl smörgåsarna i en liten matlåda) samt en del godsaker till kaffet. Det är också viktigt att jägarna har med sig grillkorv och senap, för älgjaktlaget har samling och matpaus mitt på dagen framför en öppen eld ....

Morgonnatten hade varit kall och det låg rimfrost på marken i morse. Alla hade väl önskat sig en solig och fin början på älgjakten - precis som det i morse först såg ut att bli - men mörka moln har drivit in från Kvarken och  redan nu efter två timmar har det börjat  regna, suck. Bilden ovan knäppte jag pass 9-tiden i morse, då tittade solen fram....

Så alla ni som rör er ute i trafiken idag, se upp för älgar eller älghundar som plötsligt kommer utspringande på vägen! Det här gäller även för alla som vandrar i skogen!

Alla älgar är väl inte lika beskedliga som denna älgko, med storvuxen älgkalv, som lugnt ligger ner och vilar under vårt sommarbesök på Ähtäri Zoo. Helt klart vill man inte stifta så nära bekantskap med en älg framför bilens framruta. Inte så här nära som jag här kunde komma älgarna i djurparken....

Efter all maten ville jag röra på mig...

 Efter fredagens och lördagens matfrossa kände jag för en tur ut i skogen på lördagseftermiddag. Vädret var perfekt och jag övertalade mannen i huset att komma med på tranbärsplockning.

 Det var skönt att röra på sig, att plumsa i den våta mossan i skogen. Jag vet flera ställen där tranbär växer och nu ville jag kolla en av dessa platser. Det var en fortsatt solig dag och inte alltför varmt att vandra ut till den lilla myren i storskogen.

Tyvärr hittade vi inte alltför många bär, men en del blev det till vinterns behov. (Tack och lov vandrade vi tillbaka till bilen längs en skogsväg...)

Så åkte vi vidare en sväng via vårt sommarparadis som numera är försatt i höstskrud. Den här eftermiddagen blev det varken bastubad eller mat där ute, vi ville enbart se till att allt var i sin ordning.

Och visst var allt sig likt! Fjärdens vatten låg spegelblank och det hördes enbart ett motorsågsknatter från en av granntomterna, annars var det höststilla där ute.

Höststilla var det, enda tills en skock skrakar kom inflygande och landade på vattnet utanför vår strand. Jag hann inte få fram kameran vid fåglarnas högljudda landning, men sedan smög jag mig fram för att fota deras stilla "karavan-tur" ute på vattnet....

 

 

När solen var i nedåtgående beslöt vi att söka oss hemåt. Och vet ni, jag drack endast en kopp varmt te när väl kvällen kom, jag var ju inte det minsta hungrig!