När jag var liten var det mycket ovanligt att se svanar samlas ute på åkrarna. Och det var sällan jag fick åka ut till skärgården där svanar simmade ute i havsvikarna, så svanar hade jag sällan sett när jag var liten. Med åren har svanarna blivit fler och numera är svanen en fågel som jag nästan ser dagligen. Numera har vi flera svanpar som häckar i vår havsvik sommartid och dessutom samlas stora skaror av dessa fåglar ute på våra åkrar innan de flyttar söderöver inför vintern (eller när de kommer inflygande under vårarna).
I veckan gick jag en sväng här ute på slätten för att kolla in alla svanarna. Ute vid stora vägen gick ett svanpar med fyra ungar. Barnen, eller kanske de var tonåringar, hade ännu sin gråa fjäderdräkt.
Det var många som gick där ute och pickade i sig föda, minst ett 50-tal både unga och gamla. Nu har bönderna börjat plöja åkrarna, så fåglarna har färre åkrar att vistas på...
Sångsvanen är Finlands nationalfågel. Och visst är det finländskt att se en stor vit fågel i en blå havsvik. Det är oftast sångsvanen (inte knölsvanen) som söker föda på våra åkrar....
Morgnar och kvällar flyger de in mellan olika åkrar. Deras trumpetande hörs långa vägar. Visst är det både ett vår- men också ett höstljud, som är mycket kännspakt!
Ännu är det varmt här uppe i norr, men snart är ungarna flygdugliga och då bär det av söderut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar