Vilka vackra kalla vinterdagar vi har haft med strålande sol, klarblå himmel och massor av snö! Lite har vi klagat på kylan, men något skall man ju klaga över... Härom dagen tog jag kameran med mig när jag gick upp till skogen. Det var så underbart vackert! Ute på slätten pep nordanvinden och kylan bet i kinderna - men inne i skogen kändes inte vinden så jag njöt av allt det vackra. Det vintervackra.
Jag gick längs ett skoterspår in till skogen. Det knarrade så där kallt i snön där jag gick med raska steg... Räven hade visst raskat över fälten den också.
Det var alldeles tyst inne bland de höga granarna. Här såg jag spår av skogens djur. Kors och tvärs fanns spår av älgar, rådjur, hjortar och en och annan hare hade visst också skuttat längs skoterspåret.
Och det fanns snö i träden så det räckte och blev över.
En kilometer in i skogen jobbade sambon med att ta hand om omkullblåsta trädstammar. I år blir det mycket snö som faller ner i nacken, klagade sambon....
Vi baxnar upp några trädstammar på släden och så fräste sambon av hemåt (vi måste lasta av hälften av detta lass pga ojämnheter längs spåret, men numera går det fint att köra längs spåren i skogen igen).
Det är vackert med vinter! Speciellt vackert är det när himlen är klarblå och när den färgar skuggorna i snön lika blå!
Så många vinterdagar att minnas! (Idag lade sig molnen över oss igen och den stränga kylan har mildrats något.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar