Igår var det dags för sambon att slåtta de små vildvuxna ängarna. Här, där naturen får leva sitt eget liv, där kommer man tillbaka till barndomens ängar....
Jag åkte ut med en kaffekorg som var fylld med dricka, smörgåsar, pizza-bitar och lite annat smått och gott som skulle göra gott åt jobbaren. Efter nattens sommarstorm sken åter solen och det var inte allt för varmt att sitta en dag i traktorn.
Där ute växer smultron på flera ställen. Vilken tur att jag hade en plastpåse i bakfickan (ni vet ju att jag både sommar som höst alltid har en påse med mig, "utifallatt")! När sambon druckit sin första kopp kaffe och ätit en smörgås lämnade vi korgen i skuggan och han fortsatte med slåttningen medan jag började söka mig till ställen där de röda smultronen växer...
Och visst fanns det en hel del smultron! Där gräset inte var så högt var smultronen små, men inne i gräset där hade bären växt sig större.
Jag plockade och plockade. Och där ute blommade de vackraste vilda blommorna! Och det doftade nyslaget gräs. Här ute doftade det verkligen av barndomens somrar, Jag minns när vi barn sprang runt och plockade smultron varje dag...för smultron var ju så gott!
Idag har jag bakat en smultronpaj av en del av bären jag plockade.
Smultron är sommar för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar