I natt kröp temperaturen nedåt. I morse noterade jag att natten hade varit kall. Riktigt kall. Ännu på morgonen var det flera minusgrader, som mest - 4,9 här hos oss. I morse var himlen molnfri - men solen lyckades inte värma förrän pass middagstid då temperaturen masade sig över nollstrecket (nu pratar jag om skuggsidan). Inte många plusgrader under eftermiddagen heller - och nu utlovas snö.... och sedan, tack och lov, varmare igen!
Vid 10-tiden i morse kom jag mig för att fota lite rimfrost ute i trädgården
. Det fanns ännu iskristaller i kärleksörten, på svartvinbärsbladen och i ölandstoken.
På eftermiddagen gick jag ut på långpromenad. Solen sken och luften var så där härligt höstkrispig. Några kajor satt på en gammal elledning när jag gick förbi...
Jag vandrade över slätten och längs skogsvägar.
Så ser jag ett vitt streck uppe i skyn. Det är ett flygplan som styr kosan mot Nordamerika (tror jag). Såå tacksam att det varit färre vita streck under pandemitiderna, men nu är det tydligen dags igen. Jag förstår att vissa måste åka, men jag tänker ändå bara f-l-y-g-s-k-a-m!
Här nere på jorden där jag vandrade var det is på vattenpölarna idag, första gången denna höst.
Till min stora lycka hittade jag några trattisar - men de var alldeles stelfrusna. Eftersom jag inte hade någon plastpåse med mig fick de komma hem i ena vanten...
Nu puttrar en älgköttgryta på spisen och älgjägaren kom hem och meddelade att årets jakt är över för detta år (dessutom fick han plogat klart också i morse, så mycket klart idag då!). Nu har molnen samlats över oss igen, så det är bara att vänta på snön.... Men jag är ju inte alls redo ännu! Helst ingen snö - och absolut ingen ishalka pleace! Kan vi inte hoppa över det denna höst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar