fredag 15 oktober 2021

Jordärtskocka

 I år är det första gången jag har odlat jordärtskocka och det är garanterat inte sista gången jag kommer att odla dessa skockor!

Det var ju så att i våras petade jag på försök ner några gamla knölar som hade börjat gro i kylskåpet. Hela vintern hade jag med jämna mellanrum köpt en påse jordärtskockor i vår matvaruaffär (smakar alldeles utmärkt till älgkött bl.a.). Och visst började skockorna gro. Och de växte och de växte.... I  slutet av juli började jag googla på nätet och lärde mig att det här är en växt som kan bli 1,5 - 3 meter hög! Huuups! Sommaren var torr och jag vattnade och vattnade - och jordärtskockorna sträckte på sig mer och mer ...

I början av september var skockorna högre än växthuset. De hade tagit över hela pallkragen, endast persiljan och squashen orkade göra motstånd efter den torra heta sommaren. Senast nu märkte jag att jag hade satt knölarna på fel ställe....

 

 I slutet av september började jag plocka in blommor, så vackra i blomvaser!


Och så för någon dag sedan, i mitten av oktober, klippte jag ner de bastanta stammarna och gräftade upp rotknölarna. Det hade bildats massor av nya knölar och rotklumparna var riktigt tunga! Skockorna hade verkligen trivts och förökat sig under sommaren. Jordärtskockan är en slag av solros, den har sitt ursprung i Nordamerika och denna fleråriga växt odlas för sina knölars och jordstammars skull. Knölarna smakar som en korsning mellan rädisa och kronärtskocka sägs det, mycket god och smakrik enligt mig! Sätter piff på vilken köttsås som helst!


Jag skördade en hel låda full med vackra knölar. För mig är det en sann lycka att ha dessa egenodlade knölar hemma - hela vintern får vi hoppas! Dessa kommer jag att förvara i vår jordkällare (mörkt och kyligt), precis som våra egenodlade potatisar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar