Redan på fredagskvällen åkte vi ut till vårt sommarparadis,
tanken var att vi skulle stanna åtminstone till söndagsförmiddag.
Kvällen var solig och vacker. Mot natten mojnade vinden. Vi eldade i
bastun och sambon grejade med vår nya brygga medan jag klippte häcken
nere vid stranden. Sedan satte jag mig ute på piren och kisade mot kvällssolen.
Det gäller att njuta när tillfälle ges!
Där inne i vassen, med vattnet nästan vid fötterna, är det så skönt att
koppla av- och här sitter jag dold för omvärlden.
Nu satt jag och lyssnade till sambons hammarslag,
en av villagrannarna som mekade med båten, måsarnas skri....
Kvällssolen värmde och lugnet lägrade sig.
Så plötsligt ser jag "ett rep" med fåglar som kommer simmande på andra
sidan vassen där jag sitter. Det är Mamma And som är ute med sina ungar! Och
som dom har växt! Jag försöker räkna hur många som simmar där i följet,
men det är svårt... kanske sex eller nio? I år har mamman verkligen lyckats med att
skydda sina ungar från örnar, måsar, vildminkar och andra faror!
Mamman förde sitt följe till andra sidan viken på vår högra sida.
Jag såg hur vaksam hon var och hur
målmedvetet hon styrde sin flock mot tryggheten i vassen.
"Här bakom stora stenen blir bra. In i vassen nu!" uppmanade hon ungarna.
De hade simmat rakt mot kvällssolen. Ungarna hade tydligen lärt sig att
alltid vara tätt tillsammans för en större trygghet.
Under lördagen måste vi åka hem och det hann bli sena kvällen innan vi
kunde åka ut till villan igen. Lördagskvällen var också vacker och
andfamiljen var även denna kväll ute en sväng.
Söndagsmorgonen var gråmulen och när vi åt morgonfrukosten
började det regna, eller rättare sagt det öste ned,
ackompanjerade av några ljudliga åskknallar.
Nu var vår havsfjärd grå och tråkig....
Och vem kommer väl simmande in till vår lilla vik - om inte
Mamma And med alla sina ungar!
Nu kunde jag räkna till 9 ungar och idag var det mamman som
simmade sist i följet... det är säkert så att hon styr sina ungarna från
"baksätet" när de närmar sin land.
Jag fotade igenom fönstret eftersom jag inte ville skrämma andfamiljen.
De simmade in mot stranden för att gömma sig.
Åh, jag är så glad för din stora barnaskara Fru And,
hoppas ni alla får en fortsatt fin sommar här i vattnet kring vår villa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar