Harungen

I går kväll var det kvalmigt varmt och i fjärran mullrade åskan.

Molnen rullade in, några åkte norröver och några söderöver.

Och nej, vi fick inget regn! 

Jag satt ute i en solstol och läste en av mina

gamla Maria Lang-deckare allt medan de sista solstrålarna

flödade och åskan mullrade...

Slutligen beslöt jag mig för att "ta kväll".

Jag vattnade i växthuset, samlade ihop våra två ankor och lät dom

gå in i sin bur, fyllde på deras nattamat och så hämtade jag kameran för att

dokumentera det vackra kvällsvädret.

Det är något visst med mörka åskmoln tillsammans med kvällssol.

Det är som om färgerna djupnar och blir så flödande....

Kornåkrarna färgades gyllengula 

och i kvällsvärmen såg jag nästan hur axen svällde.

Åskmullret hade tystnat och det blev plötsligt så tyst, så tyst. 

En motorcykel brummade längs stora vägen - men annars ingenting. 

Och nu hade vinden mojnat.

Jag vandrade ensam längs grusvägen och det kändes som 

om knastret under skosulorna var det enda som hördes...

När jag kom in på vår gårdsplan såg jag en harunge som satt på vägen 

bakom uthusen. Den upptäckte mig och skuttade snabbt iväg. Förstås!

Jag smög försiktigt efter 

och då såg jag att den satte sig inne i skogsdungen....

Precis i skuggan, dit inte kvällsljuset nådde....

Där jag stod i den bländande kvällssolen såg jag endast två haröron.

Öron som pekade rakt upp.

Öron som lyssnade. Registrerade.

Jag knäppte några foton och försökte zooma in haren, men det

var lite svårt när jag jag inte såg så bra....

Jag kom underfund med att harungen såg bättre än jag.

Den såg ut att slappna av. Den tyckte säkert jag inte var så farlig... eller?

När även mina ögon vande sig med ljuset/mörkret

såg jag att harungen hade växt. Den var mycket större än bara för några

veckor sedan. Nu tittade den åt mitt håll!

Men, men. Så bestämde jag mig för att smyga fram ännu

ett halv steg.... Ett halvt steg för mycket - för när jag kikade upp igen

såg jag inte längre några öron. Harungen hade skuttat vidare....

Jag bestämde mig för att gå in och dricka en kopp kvällste och medan jag

såg på tv hade solen tagit adjö av dagen. Fler moln hade dekorerat himlen

och när jag slutligen gick till sängs var himlen röd och vacker.

(Undrar vad harungen gjorde till natten...?)