Månadens sista måndag och Familjen And

Dagarna rusar förbi. 

Och nu har ju äntligen den härliga vårvärmen anlänt!

Bättre sent än aldrig. 

Efter gårdagens få droppar regn strålar grönskan idag.

Här hemma fylls hemmet av doften av häggens blommor och

ute börjar äntligen sommarens grönska göra sig gällande.

Vi har börjat maj månads sista vecka och vi skriver måndag....

Min morsdagsros är ännu inne eftersom jag är rädd för nattfrost.

Trots att vi de senaste nätterna haft flera plusgrader vet man ju inte när

frosten nyper ohärdade blommor....

För några dagar sedan tillbringade vi tid ute vid vår villa.

Och jag satte mig på en mossig sten nere vid Påttin för att kolla fågel- och fisklivet

i den lilla vattensamlingen. Precis här har jag suttit många vårar. Jag har lapat sol 

för det mesta, men här satt jag också den våren jag läste inför min placeringsexamen

(APV) för flera år sedan. Jag kom ihåg hur jag med samma vy försökte plugga

några matematiska formler - utan framgång för att fågelsången var så vacker

och solen så skön....

Precis som alltid bildades ringar i vattnet när de små fiskarna kommer

upp till vattenytan för att snappa luft.

Herr och fru And hade fått ungar också detta år.

Men ungarna fick gömma sig i vassen medan

föräldrarna försökte avleda varje attack mot de försvarslösa telningarna.

Det var en rovfågel av något slag som kom cirklande över Påttin,

följt av några kraxande kråkor, det var en stor trut som kom spejande 

över vattenytan och så var det sambon som med kikare och kameran i högsta

hugg försökte räkna hur många dunbollar som andparet hade.

 Jag fick inte heller syn på fågelungarna, de skyddades alltför väl av föräldrarna.

För att visa småfågelungar  plockar jag fram ett suddigt foto från förra året

(tagit igenom ett fönster). Fågelmamman, som inte är en and,

 samlar gärna sina ungar uppe på en sten.

När mamman känner att fara vankas simmar hon ut i vattnet åt ett

helt annat håll för att faran skall komma efter henne istället.

Ungarna får lov att ligga alldeles stilla på sin sten. Oftast lyckas den manövern.

Just så gjorde hon också härom dagen när sambon försökte räkna ungarna.

Han gömde sig tyst bakom ett buskage och kikade fram allt emellanåt,

men fågelmamman hon hade koll på honom, så några foton blev det inte....

Nu hoppas vi på en roliga barnkammare i Påttin denna sommar!