Två av mina barndomsvänner blev friherrinnor den sista maj.
A gick i pension efter många år som lärare för elever med specialbehov
och G gick i förtidspension efter ett arbetsliv inom bankvärlden.
Två unga damer, som arbetat troget i så många år
och som nu äntligen får mera tid för sina egna liv.
Jag unnar dom friheten som deras nya titel friherrinna innebär.
Fast dom förstår nog inte vad denna frihet innebär.
Inte ännu. Men vänta bara, efter några månader är de säkert
med på bandet....
I går hade vi stämt träff vid sommarrestaurangen Strampen.
Vi skulle äta lunch tillsammans, fira att ett nytt kapitel börjar för de två.
(Jag har ju varit deltidsinvalidpensionär i två år redan, så jag vet hur
det fungerar med lata morgnar, men också med dead-lines för
mitt nya deltidsarbete...)
Jag parkerade bilen nere vid inre hamnen, där det låg ett vackert
nygammalt skepp vid kajen. Jag var några minuter tidig, så jag
fick mig en vindpinad promenad nere i hamnen.
Efter kramkalas och massor av pladder kunde vi äntligen hugga in
på dagens mat. Vi hade fått en av de vackra borden i kabinettet nere mot havet.
Solen sken in igenom fönstren och den kalla vinden var på utsidan,
så vi njöt. Av god mat och trevligt sällskap.
Vi avhandlade gammalt, nytt och framtida gemensamma projekt.
Så mycket skoj vi kan hitta på nu när de lediga timmarna
har blivit så många fler!
Vi avslutade den trevliga lunchen med en promenad längs strandpromenaden.
Det var då vi såg de vackra polka-färgade tulpanerna.
Ett hav av maränger, såg det ut som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar