Det kom en liten regnskur vid 5-tiden på morgonen.
Regnet droppar på ett annat sätt ute vid villan,
så jag vaknade och lyssnade till smattret på taket och
på verandadäcket. Skuren varade kanske fem minuter sedan var det
alldeles tyst... och jag var klarvaken.... Den salta sillen hade gjort mig
törstig så jag steg upp för att dricka lite vatten.
Solen var redan uppe. Ja, så här på årets längsta dagar blir
det väl nästan aldrig riktigt mörkt, fast regnmolnen drar förbi.
Jag tittade ut igenom fönstren och ser Familjen Knölsvan
som simmar kring i vår vik!
Jag drar på mig varma kläder och smyger mig ut med kameran.
Mamma och pappa Svan med fem små dunbollar guppar i vattnet.
Föräldrarna är vaksamma och håller mig under uppsikt.
De små bryr sig inte, de har blicken siktad ned i vattnet.
Nu är det matdags!
Vad månne finns för gott att äta där nere?
De små dunbollarna är helt inne i sitt matletande.
Vad bryr vi oss om vad som händer uppe på land?
Dessutom står ju den där konstiga varelsen bakom en tall,
hon kanske skall till bastun?
Svanföräldrarna däremot är misstänksamma.
De låter ändå sina ättlingar simma och leta gröna vattenväxter.
Tre av ungarna utforskar vattenlivet tillsammans....
Så bestämmer sig pappan.
Nu ger vi oss iväg.
Inget mera paparazzi!
Mamman kallar på sina ungar och så simmar de ut i fjärden.
En av ungarna vill ha skjuts uppe på mammas rygg....
Jag går in i stugvärmen och kryper sedan ner i sängen
för att sova ytterligare några timmar.
Och jag är så ofantligt glad över den naturupplevelse som
jag fick dela med Familjen Knölsvan denna tidiga
midsommarmorgon.
Tack för dessa underbara bilder som du delar med dig till oss bloggare.
SvaraRaderaSvanar med ungar är en härlig syn, vilken tur att regnskuren väckte dig så du kunde 'leka' paparazzi, hi hi hi . . .
Så vackert du bor med sjö inpå knuten.
I eftm. fick vi en rejäl åska skur, sen blev luften klarare.
Må väl/ Eva